Allmänt > Fria diskussioner

Tror alla på Gud när katastrof inträffat?

(1/2) > >>

Reseda:
Ofta, mycket ofta skrivs och sägs det mycket negativt om kristna.Allt ont har sin rot i religionen. Präster ska viinte ens tala om, så hemska är de.
Men då någon ördas, dör,eller katastrof inträffar,då ska alla gå till kyrkan.

Jag har absolut inte något emot det, men undrar över fenomenet.
På alla orter i landet finns det lokaler som rymmer en hel massa människor: Skolor, bygdegårdar, Folkets hus mm.
VARFÖR ska alla gå till kyrka helt plötsligt

ina:
Så sant,, sorgen har man med sig var man än är och jag sörjer bäst i mn ensamhet

ada:

--- Citat från: Reseda skrivet tis 15 apr 2008 10:49:20 ---VARFÖR ska alla gå till kyrka helt plötsligt

--- Slut citat ---
Jag tror att mötas med döden är en chock och gör de flesta osäkra på vad det innebär, vart tog den personen vägen? Säkrast att be en bön förifall att. Men sen är det nog mest för att samlas med andra i chocktillstånd som det blir där det föreslås, ofta samling i kyrkan, men man ska väl inte glömma fackeltåg och att folk lägger blommor och tänder ljus där något hemskt har skett eller mitt på stadens torg eller så.

Själv håller jag lagom distans, går på bröllop, dop och begravningar, mina barn har blivit döpta i hemmet för att inte göra en kyrkbesök av det, och ge dem möjligheten att välja själv när de blivit stora, de har valt att inte konfirmera sig, men har bägge gjort nån visit hos kyrkans ungdom, den nu hemmaboende rumlade hem därifrån klockan 3 i natt (studiedag idag) Jag gnisslar lite tänder för att han inte kan vara ute och rycka handväskor av gamla tanter som normala ungdomar :)

Vart tar man då vägen när man dör? Jag tror inte det går att svara på det, utan den verkliga trösten är att de alltid är med oss, hos alla som en gång mött den personen, varje möte mellan människor påverkar dem bägge mer eller mindre, och den påverkan försvinner aldrig. Och tänk om det är gamla farmor man satt i knät hos som barn, den tryggheten och kraften sitter också alltid kvar i ryggmärgen. Är det barn eller yngre är det tyngre, men man måste minnas den glädje man fick, den tid det blev.

Reggis:
Jag tror det är nedärvt sen generationer. I tider av kris, krig har människor alltid samlats. Det är en instinkt som bidragit till att människan i dag är det dominerande djuret på jorden. Ju fler man är som kan möta faran, ju fler hjärnor som kan komma på lösningar och fler öron som hör och ögon som ser desto större är chans till överlevnad i de flesta fall. Det stämmer inte i alla lägen men som grundstrategi är det korrekt.

Det finns bra beskrivningar av detta i Pjot Kropotkin som beskrev de här mekanismerna i sin bok ”Ömsesidig hjälp” som idag är mycket aktuell med tanke på att till och med ”storkapitalister” börja inse bristerna i ett oreglerat konkurrenssamhälle. Kropotkins verk var från början en svarsskrift på Darwinismen.

Varför just kyrkan? Var skall folk annars samlas? Kyrkan ligger mitt i byn och är bärare av en tradition. Där finns också personer speciellt utbildade för att hantera kriser av olika slag. Är själv inte kristen utan hindu men även jag skulle söka mig till kyrkan i ett krisläge. Här handlar det inte om religion utan gemenskap och solidaritet precis det som Kropotkin tar upp. Han hittar faktiskt motsvarande beteenden hos andra djur än människan. 

Anja:

--- Citat från: ada skrivet tis 15 apr 2008 15:51:41 ---sen är det nog mest för att samlas med andra i chocktillstånd som det blir där det föreslås, ofta samling i kyrkan,

--- Slut citat ---
Detta, ihop med det Reggis skrev, tror jag det ligger mycket i.

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida