Allmänt > Fria diskussioner

Tror alla på Gud när katastrof inträffat?

<< < (2/2)

Reseda:
Spontant känner jag, att om en katastrof inträffat, skulle jag vilja vara tillsammans med människor som jag vet delar mitt tänkesätt i stort. Jag skulle inte vilja gå till medborgarhuset bland främmande ateister. Visst handlar det om att i nöden vilja känna trygghet.

Men dessa människor, som ofta hånar kyrkan och dess verksamhet, hur kan de känna sig bekväma i kyrkan?

Domino:
Tror inte de som hånar kyrkan kommer dit!
Fast man vet ju aldrig, i nödens stund kanske även dessa ropar på Gud som ju de flesta gör när något händer.
Jag är inte med i Svenska kyrkan, men ateist är jag inte. Det finns andra fina religioner som passar mig bättre.
Besöker dock gärna kyrkor och tycker att de är vackra och stillsamma rum där man kan få lugn och ro. Passar gärna på att gå in och njuta lugnet när jag besöker näras och käras gravar, men jag vet inte om kyrkan är det forum jag skulle uppsöka om något hemskt skulle hända i min omgivning, men det beror kanske på om man har andra i närheten att dela upplevelsen med eller inte.

Reggis:
Kyrkan är inte kyrkan i ett sådant läge utan en gemensam plats. Det spelar nog ingen roll att den företräder en religion, det är inte så den uppfattas. Det är i detta sammanhang den Svenska sekulariserade kyrkan har sin styrka, att kunna samla människor just för att de är människor och inte för att de är just kristna människor. Förre ärkebiskopen Hammar är en stor bidragande orsak till detta. För detta skall han ha kredit.

Nastamuumio:
Ser det som en djup ironi att samma människor som först frågar sig om det finns en gud eller rent ut säger att det inte finns nån,deltar i kyrkliga samlingar när det bränner till.Kanske är avsaknaden av skratt och känslan av allvar,som åtminstone jag upplever i kyrkor,det som lockar och understryker allvaret.

Idag tillsätts ju krisgrupper för snart sagt allting som innebär en förändring i tillvaron.
Känns som om många vill ha skriftliga garantier om en trygg och helt överraskningsfri tillvaro.
Har mer än en gång fått kämpa för att inte skratta under begravningar när jag tänker på hur mkt roligt jag och den hädangångne haft.Dessutom blir jag högst påtagligt påmind om att det inte går an att gå omkring å tjura eller beklaga sig när man har alternativet alldeles framför sig.

Reggis:
Nastamuumio jag håller med dig fullständigt. Sluta gnäll eller ta repet för sjutton. Vem sjutton vill höra på ett förbaskat gnäll. Tycker att alla som klagar eller gnäller borde uppmanas att inta den sista vilan.

Man skulle kunna ha eldbrunnar här och där förslagsvis i anslutning till kyrkogårdar. Där kan gnällisar hoppa i brunnen och bli kremerade så blir vi av med dem. Även efter våra större motorvägar kan det finnas drive-in kremering för de som plötsligt kommer på att de sitter där och tänker börja gnälla. Där kan även de lokala bilhandlarna ha bilsalonger för försäljning av de kremerades bilar.

Navigering

[0] Meddelandeindex

[*] Föregående sida