VARFÖR ska alla gå till kyrka helt plötsligt
Jag tror att mötas med döden är en chock och gör de flesta osäkra på vad det innebär, vart tog den personen vägen? Säkrast att be en bön förifall att. Men sen är det nog mest för att samlas med andra i chocktillstånd som det blir där det föreslås, ofta samling i kyrkan, men man ska väl inte glömma fackeltåg och att folk lägger blommor och tänder ljus där något hemskt har skett eller mitt på stadens torg eller så.
Själv håller jag lagom distans, går på bröllop, dop och begravningar, mina barn har blivit döpta i hemmet för att inte göra en kyrkbesök av det, och ge dem möjligheten att välja själv när de blivit stora, de har valt att inte konfirmera sig, men har bägge gjort nån visit hos kyrkans ungdom, den nu hemmaboende rumlade hem därifrån klockan 3 i natt (studiedag idag) Jag gnisslar lite tänder för att han inte kan vara ute och rycka handväskor av gamla tanter som normala ungdomar
Vart tar man då vägen när man dör? Jag tror inte det går att svara på det, utan den verkliga trösten är att de alltid är med oss, hos alla som en gång mött den personen, varje möte mellan människor påverkar dem bägge mer eller mindre, och den påverkan försvinner aldrig. Och tänk om det är gamla farmor man satt i knät hos som barn, den tryggheten och kraften sitter också alltid kvar i ryggmärgen. Är det barn eller yngre är det tyngre, men man måste minnas den glädje man fick, den tid det blev.
