Allmänt > Fria diskussioner

Jag älskar kyrkogårdar!!!!!!!!

(1/9) > >>

Reggis:
Finns det fler här som älskar kyrkogårdar, att promenera där, sätta sig ner på en gräsmatta och öppna en pava vin, hälla upp ett glas och skåla för de döda?

Minst en 5-6 gånger om året och då företrädelsevis på sommaren brukar jag smita iväg från jobbet i samband med lunch, passera systemet och sedan ta mig en kyrkogårdspromenad. Min favoritkyrkogård är Skogskyrkogården men även Norra Begravningsplatsen tycker jag är bra.

När jag kommer dit sätter jag mig på en plats med vy så man ser ut över många gravar. Sen är det dags att ta fram korkskruven för att öppna vinflaskan, Cline Zinfandel, ett vin som passar just för kyrkogården. Rätt hög alkoholhalt, 14 %, så man blir lite lummig av en flaska. Tar fram ett stort kristallglas och förser mig. För glaset till munnen och tar en stor klunk. Känner hur värmen från vinet sprider sig i kroppen, man känner sig som en del av naturen, en liten bit natur. Jag är alltid ensam så det är tyst, bara naturens ljud och stadens brus i bakgrunden. Sitter så en stund och låter tankarna flyga fritt omkring i skallen.

Reser mig upp och tar en närpromenad till några av gravarna med glaset i hand, läser texterna. Oj vad Mathilda blev gammal. Men nej hon blev bara 32 år, jag har redan överlevt henne ur åldershänseende. Fyller på glaset sitter en stund tar en runda till bland gravarna. Efter ca 2 timmar är flaskan slut och det är dags att gå. Då känner man sig helt hel, man har hunnit ifatt tiden som alltid försöker springa ifrån en.

kikarbara:
Eftersom jag inte dricker vin, så går väl den delen med att skåla för dem bort. Men jag visstas gärna på kyrkogårdar, och får också många bra svar när jag går där och pratar med dem. De mest fantastiska bilder som jag nog inte skulle föreställt mig någonannanstans dyker upp för mitt inre.

En dam visade mig ett fattigt torp någongång från nittonhundratalets början, barn som frös, ett höll hon i famnen i ett juteliknande tyg, själv hade hon en svart sjal om huvudet och om barnet samt sin egen kropp, samt ett bar halvklädda frysande barn vid sin sida: med genomskinlig hy och sår i ansikte och blånad... det var smärtsamma bilder. Var de hennes eller mina egna? Det får jag aldrig veta.

Reggis:
Ja vi är många som tycker om att vistas på kyrkogårdar. Jag har aldrig haft någon syn på det sättet utan det är mer att en inre dialog liksom startar av sig själv och blir kommenterad i huvudet och kommentarerna verkar inte vara mina tankar utan någon annans.

kikarbara:

--- Citat från: Reggis skrivet ons  7 maj 2008 14:48:27 ---Ja vi är många som tycker om att vistas på kyrkogårdar. Jag har aldrig haft någon syn på det sättet utan det är mer att en inre dialog liksom startar av sig själv och blir kommenterad i huvudet och kommentarerna verkar inte vara mina tankar utan någon annans.



--- Slut citat ---

Det där känner jag också igen, det blir en dialog som jag inte styr.

Då är vi två som är heltokiga och som har hittat tjusningen med kyrkogårdar!

Fjoll:
Här har ni en till kyrkogårdsvandrare/sittare. Dock utan medhavd pava. Har inga betänkligheter mot själva företeelsen att skåla för de döda, har bara inte kommit på tanken. Vem vet, nästa gång kanske jag tar en flarra, men då blir det en liten en. Min Far skulle säkert uppskatta en skål med sin dotter. Hursomhelst, har ni besökt den judiska kyrkogården vid Kalmar slott? Den var speciell på många sätt. Jag var helt förstummad inför lugnet och skönheten. Nu är det iof lugnt på alla kyrkogårdar men det var ändå något särskilt med denna. Om man nu får ta upp ämnet med döda, hur förhåller ni er till de gravar/lundar där nära vänner eller släktingar finns begravda. Blommor, ljus etc? Jag tycker mig har märkt en rädsla hos många att besöka graven/lunden. Allhelgona är numera mest Halloween. För mig är det en självklarhet att besöka kyrkogården vid Allhelgonahelgen men de jag möter är nästan uteslutande dubbelt så gamla el mer. Själv har jag tagit för vana att besöka gravarna rätt så ofta. Pysslar om blommorna, sätter mig på någon bänk och låter tankarna fara iväg varthän de vill.

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida