Trenden går, kanske tack o lov åt andra hållet nu, mindre o mindre minimalism (möbel- och pryltillverkarna har säkerligen lobbat stenhårt). Men kan ni svara mig på en fråga. När jag ser ett hel eller halvborgerligt övermöblerat sent 1800-tals eller sekelskiftsrum så kan jag tycka det är såå vackert. Mattor i hela rummet, tavlor klockor och jag vet inte vad på väggarna, som sagt, överbelamrat. Sen så går jag in i mitt sparsmakade (med det menar jag rätt så få möbler o prylar) allrum med 60-tals möbler och bara älskar det. Har jag inte kommit ut ur garderoben än eller vad sjutton handlar det om.