Mannens önskedröm eller…..

[Fjoll]

Bara en fråga, vem är man? Alla hundratusentals kvinnor som arbetar inom framförallt omsorg och vård, ska de hålla käften och söka nytt jobb eller? Sen har vi akademikerkåren, och där är skillnaderna betydligt större, jag lovar. Kanske ska vi bara ha manliga jurister och medicinare, då blir det liksom inte samma problematik med ojämlika löner, fringisar osv. Nää, att sluta gnälla är som att ge mig en snyting mitt upp i nian. Jag har tidigare engagerat mig en hel del i denna typ av frågor och gudarna ska veta att de som fanns i de nätverk jag var medlem av inte var några gnällspikar. Intellektuella, arga, kloka, vackra, ambitiösa, handlingskraftiga och jag vet inte vad, det var vad de var. Dessutom var de alldeles för kloka för att bara för en sekund tro att könet är underordnat individen. Var man ska placera bögar och flator, jamen fråga dem. Jag lovar, inte en enda flata vill bli kallad man och vice versa. De har förmodligen full koll på sin könstillhörighet, ävenså transorna. Rollspel, det är något helt annat.

[ada]

Så alla dessa intellektuella, handlingskraftiga individer(inkl du) har bestämt sig för att de är underordnade ett annat kön?

Det är kanske i de tankebanorna det är fel, tänk om man resonerade som man var lika mycket värd som alla andra människor, var skulle man hamna då i hierarkierna?

Jag menar på att det är själva feministresonemanget som trycker ner kvinnorna. Sug på den ni, nu ska jag på bio med min äldsta son.

[Fjoll]

Tjaa, så kan man kanske se det, om man vill. Visst, de nätverk jag tillhör och tillhört är förvissade om att det förhåller sig på det sättet. För tydlighetens skull ska jag kanske tillägga att egenskaperna jag räknade upp var exempel på de människor som ingick/ingår, inte en uppräkning av egenskaper vi alla var/är tvungna att besitta. Vad som trycker ned kvinnorna, är vi tydligen inte alls överens om. Lite historieläsning kanske vore på sin plats. Var skulle vi stå idag om vi inte haft alla dessa feminister som oförtröttligt stått på podiet, skrev in sig på universiteten trots allt utanförskap det innebar, skrivit inlagor, tjatat och gnällt, jag bara undrar. Helt klart är att jag inte tror att det var de som stod snälla och tysta och höll sig inom normen som förde jämställdheten framåt.

Faktum är (enligt mitt sätt att se) att kvinnors organisering, läs feminismen, i stort är grunden till de framsteg vi nått idag.

[kikarbara]

Håller med Kikarbara men vill endast tillägga, att det är förhoppningsvis inte alla mäns önskedröm.
Lever själv med en man sedan 30 år tillbaka och vi har delat allt och gör så fortfarande!
Har aldrig själv upplevt mig att sitta i en bur, men har väninnor som beklagar sig över att de är instängda och kontrollerade!

Jag känner mig inte särskilt förtryckt som individ till vardags. Det fanns en gång då jag absolut inte förstod vad feministerna höll på med egentligen... för inte är det väl såå illa att vara kvinna trots allt, och så förtryckta är vi väl inte ändå?
När jag sedan började studera genus så insåg jag att jag -att hur jämlik jag än känner mig så är jag ändå mer förtryckt än jag kunde se själv enkom av det skälet att jag var kvinna. Jag hade massor -och har - av schablonbilder om kvinnors och mäns olikheter; första gången jag mötte tankesättet att kön är en social konstruktion hade jag stora motstånd mot detta. Sen insåg jag att min faktiska grundinställning -där jag är fullt övertygad om att kvinnor och män kan göra samma saker (nu pratar jag inte på individnivå) om de har intresse, självklart bör ha samma lön för att utföra jobbet, att kvinnor inte äger hushållsarbete efter könstillhörighet etc, etc, etc-, faktiskt innebär att jag i själva verket är radikalfeminist och har varit det alltid. Jag skulle bara ha bort lite skygglappar och se saker och ting i tillvaron med ett lite klarare perspektiv där jag inte går in och försvarar män jag känner och uppskattar för deras förtjänst.

Jag lever själv absolut inte i en relation där jag känner mig begränsad eller förtryckt, utan har eller har tagit mig stor handlingsfrihet. (det är nog lite av bägge delar). Skulle jag säga till min finska neanderthalare att han är radikalfeminist han med, skulle hans öron krulla ihop sig fullständigt, men faktum är att han är det. Han är bara lyckligt omedveten om sin egen okunnighet i det fallet. 

[kikarbara]

Så alla dessa intellektuella, handlingskraftiga individer(inkl du) har bestämt sig för att de är underordnade ett annat kön?

Det är kanske i de tankebanorna det är fel, tänk om man resonerade som man var lika mycket värd som alla andra människor, var skulle man hamna då i hierarkierna?

Jag menar på att det är själva feministresonemanget som trycker ner kvinnorna. Sug på den ni, nu ska jag på bio med min äldsta son.

Nej, vi har inte själva valt att vara underordnade pg könstillhörighet. Det har vi lärt oss från början. Söta duktiga flickor sitter i sina hörn med volanger och pysch och matar sina dockor och pojkar springer ute i skogen och klättrar i träd, redan från första början. De flickor som klättrar med pojkarna är avvikande och det är ännu värre för pojkarna som vill leka i dockvrån. De oroar sin omgivning, medan man kan tycka att det är lite tufft att flickan är grabbig... helst skall flickor vara väna och söta men, en grabbig flicka får människor att dra lite på smilbanden och säga saker som att "hon kan minsann". Beteenden som anses vara kvinnliga är emellertid absolut mindre värda, så feminina pojkar och pojkar som är omvårdande betraktas snart som potentiella bögar eller liknande...

HUR många pappor har målat nagellack på sina söner tror ni?

[kikarbara]

Jag undrar om inte kvinnorna i många fall skapar ojämlikheten själva. Ta exemplet med barnkläder i kikarbaras inlägg.
Hur många män är det som designar barnkläder? Hur många män har barnklädesbutik? Till sist, den kanske mest avgörande faktorn, vem köper oftast barnkläder? Hur många mödrar skulle bli skogstokiga om de skickat i väg mannen för att köpa kläder till lillflickan och han kommer hem med jeans och tröja, för att det är praktiskt?
Vad är förresten jämlikhet? Är det att med millimeterrättvisa exakt dela på exempelvis hemmets göromål?
Många gånger känns jämlikheten väldigt enkelriktad, mannen ska hjälpa till med städning, disk, matlagning, osv. men när det kommer till att skifta däck på bilen, rensa avlopp, döda spindlar, såga grenar, måla fönster, byta glödlampor och liknande så tar jämlikheten slut, då är det "karlgöra". Ska vi någonsin få ett "jämlikt" samhälle får man både ge och ta.

Nu möter jag ju många män som handlar barnkläder, tillika har jag en hel del kunder som är enastående fäder ex. Så jag tror att det kommer att öka framöver. Likaså har ex vårdnadsreglerna betonat ned genus och antagit ett barnperspektiv i de nya vårndasreglerna från 2006 - ett mycket bra initiativ.

Jag tror att det ligger en del i det du skriver, vi kvinnor -som kollektiv- är mån om att behålla vissa delar av könstänkandet och stora grupper av kvinnor slåss med näbbar och klor för att idiotförklara allt feministerna säger. Det finns nämligen fördelar också med ojämnställdhet och framförallt med beroendeställningar, men det talar man inte så ofta om. Gå in i vilken föräldrargrupp som helst och säg till blivande eller småbarnsföräldrar att man kommer att kvotera föräldrarledigheten 50-50; de som kommer att skrika högst och mest ilsket och dra fram argument som ekonomi etc, etc, etc, kommer med stor sannolikhet att vara kvinnor. Likaså vill vi ha fördelar vid separationer etc, när det gäller boendet av våra barn. Vi vill helt enkelt inte att män går in och kräver access till "vår värld" och vår maktställning när det gäller barnen.

Egentligen har män och pappor minst lika mycket om inte mer att vinna på att kräva jämställdhet i tillvaron. Men vi talar inte om mäns underställda position när det gäller rätten till beslut i hemmet (var skåpet skall så och vilken färg tapeten i sovrummet skall ha) och när det gäller rätten till barnen.

Jag kommer själv aldrig att ta mig ett verkstadsjobb, och jag ligger definitivt i underläge då man som flicka på den tiden jag växte upp inte uppmuntrades att ägna sig åt varken meccano eller fysikexperiment eller liknande; och jag tror att brist på uppmuntran har påverkat att jag inte i större utsträckning ex har utvecklat varken intresse eller färdigheter. Men om min eller din dotter vill utveckla det här så är jag beredd att skrika högt för hennes rätt och möjlighet till att göra det.
Jämlikhet måste inte innebära att ALLA kvinnor utvecklar intresse för verkstadsjobb eller kunnighet etc.

Det som är så tragiskt idag som belyser att det finns ett tankefel på vägen är att kvinnor idag kan utbilda sig till bilmekaniker, smeder, branmän etc, etc, etc. Men i hur stor utsträckning får de arbete inom det området de har utbildat sig??

[Reseda]

"Små flickor skall fortfarande än i våra dagar vara små rysch-prinsessor". Här i släkten är ingen kvinna ryschig eller prinsessig. VI har alltså inte överfört det på Lilla Ä.
På den tid då hon inte kunde protestera hade hon rutiga klänningar/västklänningar med vita jumprar till. Jeans med fräsiga tröjor. SEDAN kom prinsesseländet.
 Nu till frågan. Hur i h.....e ska vi kunna avprogrammera henne utan att slita av henne tramset med våld?
Jag köper praktiska lekkläder. Ungen snor in sig i gardiner och sjalar mm. Sminkar sig till oigenkännlighet och tycker hon är så söt så. Allt ska vara rosa. Jag föredrar blått. Barnamodern älskar grönt. Ingen av oss har ett enda rosa klädesplagg eller textil i hemmet.
Lilla Ä. ritar och målar massor......med prinsessor, regnbågar och blommor.

Ungen frossar i rosa till vår fasa. ALDRIG förr har det dimpit ner en så otroligt utstuderat kvinnlig varelse i släkten.

Ska man i detta läge bruka våld på naturen? 

[Fjoll]

Varför ska små flickor (och de pojkar som vill för den delen) INTE få vara små prinsessor, utstyrda i rosa rysch pysch, tiaror och jag vet inte vad. Vidare, varför skulle pojkar (och de flickor som vill såklart) inte få vara spindelmän eller läderlappar, leka med div pinnar och andra svärd el pang pangare. Jag för min del tror inte för en sekund att det är sagoperioden som huvudsakligen formar de små liven, det är barnens närmaste som danar dem. Som exempel, om vi själva köper trosor och tröjor där det står typ Boytoy, only for boys, etc etc, fjompar oss så fort en person av motsatt kön infinner sig, jamen vad annat kan det bli än ännu en ny underordnad kvinna. Det blev en lite kort förklaring av vad jag menade men jag tror nog ni förstår vad jag menar. I allt vad vi säger men framförallt gör så är vi de första och viktigaste förebilderna för våra barn och barnbarn.

[Reseda]

Jag har funderat mycket på, hur 4 barn som varit utsatta för samma uppfostran kan bli så komplett olika.

[änglautanskor]

Japp  så är det bara som mamma , till pojke sen flicka födda på 70-talet, barnbarn har nu landat, småflickor älskar rosa , trippar runt med skära små skor, älskar små skära dockor och älskar My Little Ponnies, småpojkarna far runt med diverse cyklar , två , tre eller sparkcyklar , små gossarna utmanar allt och alla, fort ska det gå ...........kolla .......titta på mig ....hur lång tid tog det? Var jag snabbast?

Småflickorna leker affär , pysslar med snäckor , stenar mm

Trevligt med att alla barn gillar att skapa och pyssla!

[kikarbara]

Varför ska små flickor (och de pojkar som vill för den delen) INTE få vara små prinsessor, utstyrda i rosa rysch pysch, tiaror och jag vet inte vad. Vidare, varför skulle pojkar (och de flickor som vill såklart) inte få vara spindelmän eller läderlappar, leka med div pinnar och andra svärd el pang pangare. Jag för min del tror inte för en sekund att det är sagoperioden som huvudsakligen formar de små liven, det är barnens närmaste som danar dem. Som exempel, om vi själva köper trosor och tröjor där det står typ Boytoy, only for boys, etc etc, fjompar oss så fort en person av motsatt kön infinner sig, jamen vad annat kan det bli än ännu en ny underordnad kvinna. Det blev en lite kort förklaring av vad jag menade men jag tror nog ni förstår vad jag menar. I allt vad vi säger men framförallt gör så är vi de första och viktigaste förebilderna för våra barn och barnbarn.

Tror det var Mcdonalds tidning för föräldrar som jag såg ett roligt "modereportage". Man hade konsekvent i en bildserie om olika utklädningkläder satt på pojkarna rosa balettdräkter och prinsesskläder och flickorna riddarrustningar och dyligt. Hur ofta ser man sådant i verkligheten? jag invänder inte mot att flickor får ha rysch och pysch och ägna sig åt feminina identifikationslekar; och pojkarna åt de mer "grabbiga". Jag invänder emot att det nästan är tabu tvärtom, att grabbarna får naggellack och volanger om de så önskar och att flickor knappast uppmuntras att klättra i träd. Och att aktiviteterna ses med olika värdeladdningar. En flicka FÃ…R klättra i träd, men gud nåde den pojke som vill ha princessklänningar, han får använda det i smyg, kanske också i smyg för sin far.

Vad jag däremot inte tror på är att flickor ägnar sig åt det här utan uppmuntran. Det är inget de kommer på själva utan stöd eller hjälp antingen från bilder, kataloger, föräldrar, morföräldrar och värderingar som vi har så långt lagrade i vårt undermedvetna att vi knappt ens är medvetna om det. Det är ingen slump att flickor kan frossa i rosa men att pojkar inte kan göra det. Det är något vi själva skapar och har skapat.

[Psst;]

Det är mycket vanligt i diskussioner att värderingar uppstår, ni vet vad som är kvinnligt och vad som är manligt, det som ligger till grund för det är två motsatta poler, man och kvinna tillsammans bildar de en polaritet och hamnar vi i konflikt blir det polarisering (stark motsättning som bara kan lösas av en polaritetskonsult, som Micke då).

Allt beror givetvis på vilket tankemönster man har det vanligaste är normalitet - avvikelse, kvinnligt - manligt etc. och är skapat av oss människor. Vi har begränsar själva vår förståelse och handling.
Professionellt är att ställa sig frågan: Vilket tankemönster (paragdim) ska jag utgå ifrån?  Micke har delvis gett en liten vink, så det så!

[kikarbara]

Det är mycket vanligt i diskussioner att värderingar uppstår, ni vet vad som är kvinnligt och vad som är manligt, det som ligger till grund för det är två motsatta poler, man och kvinna tillsammans bildar de en polaritet och hamnar vi i konflikt blir det polarisering

Och det här tror jag inte mycket på, dvs, polaritetstankar om manligt och kvinnligt. Jag är helt och fullt övertygad om att våra motpoler är skapade av rådande paradigm. Vi har några olika fysiska förutsättningar, kvinnan kan föda och amma sitt barn, och män har lite mer skäggväxt - än de flesta- kvinnor, och vi har hormoniella skillnader etc. Men vi har inte några särskilda nagellacks- eller hushållsgener som männen inte har. Jag tror att vi är mer lika än olika, och att många av våra skillnader är inlärda eller påförda under uppväxten och utvecklingen.

[Psst;]

Om du tänker lite längre så får du ett mönster, ja just, det inlärda och påförda av vad? de s k rådande paradigm, (ett dominerande tankemönster, generella erfarenheter som anses vara de viktigaste). Dominerande tankemönster uppstår av värderingar, det kan vara sociala, politiska, samhällsväsentliga etc. Ett dominerande tankemönster är lika med föreställningar, ideal (kvinnligt eller manligt en polaritet), ställningstagande som styr tankar och handlande.

För att göra livet levande måste det finns två poler kallt och varmt, död och levande, kvinna och man etc. De bildar de s k naturliga polaritet som bestäms av naturen som du mycket riktigt beskriver. Genom värderingar (tankesätt) som exempelvis ”kvinnligt” och ”manligt” kan det uppstå en polarisering en stark motsättning. Frågor som manliga ideal, kvinnliga ideal etc. skapar ofta onaturliga strukturer, de hämnar mer en vad de främjar utvecklingen. Men bejakar man polariteten (motsättningar) och tillåter kraften i de båda polerna då skapas något nytt.
Sedan finns de onaturliga polaritet som människans skapat, du vet normalitet – avvikande. Och den kan man jobba på hur mycket som helst.
Men det viktagste utgå ifrån polariteten och bevaka varandras förutsättningar då går det.

[kikarbara]

Sedan finns de onaturliga polaritet som människans skapat, du vet normalitet – avvikande. Och den kan man jobba på hur mycket som helst.
Men det viktagste utgå ifrån polariteten och bevaka varandras förutsättningar då går det.

Men du sätter här fingret på min andemening...jag är ganska överygad om att polerna manligt-kvinligt är lika mycket konstruerade som normalitet-avikande/närande-tärande, etc. När skall vi få ett samhälle vars tankemönster/paradigm inte utgår från oss som motpoler utan som kompletterande?