Rappa fruntimmer, dethär, stå på er (vår) rätt att bli gamla! Jag avskyr att kallas "mogen", "stor flicka", "vuxen" (?), eller "senior". Jag är för sjutton tunnor GAMMAL (63 nästa vecka), och står för vartenda år av dem! Jag tycker det är sååå befriande att vara tant. Som den 40-talist jag är, har jag på 60-talet ställt klockan på 5.30 om morgnarna, för att hinna fixa den tuperade håruppsättningen, kolla att läppstift och nagellack var kompatibla, att eyelinern satt perfekt osv. Min kvot blev fylld för länge sen! När jag tänker efter, inträffade det ungefär i 30-årsåldern. Förståndet tog över?
Men tro inte annat, jag kan stum av beundran (och med ett aldrig så litet, surt, sa räven...) låta blickarna vila på någon av dessa "perfekta" unga damer, som saknar skäggväxt, åderbråck och glesnande hårväxt. Och som ändå aldrig känner sig perfekta....förstår ni vad jag menar?
Dessutom råkar jag avsky scarves, ni vet de där man virar in sig i för att dölja kalkonhalsen. Någon har sagt att det är som att plantera en björkalle´för att dölja ett kärnkraftverk....jag minns inte vem. Apropå det, minnet fallerar ju också.....
För att ännu upprepa, jag är gammal och till 99 % nöjd med det! Den ena procenten utgörs av kroppens förfall till de delar som omfattar att jag inte längre orkar med lika mycket som förr.