Allmänt > Fria diskussioner

Finns du? Person att intervjua i Skåne, Blekinge, Västra Götaland el Stockholm.

<< < (3/5) > >>

Reggis:
Ah en asmalyk men den är nog inte gjord av Yomutstammen, Tekke stammen eller hur kanon?

ada:
Jaa, Kanon vad ska man säga, vi har chans att bli förevigade för alltid i Lolloises examensarbete som retroforumvärldens psycho circus tror jag ;D

Det var ingen dålig disktrasa du har efter mamma

Reggis kåseri påminner om när mormor samlade ihop lite grejer till mej när jag flyttat hemifrån, särskilt poängterade hon att jag skulle se till att hålla rumpen varm (hon hade sett i bastun att det jag hade på mig inte höll värmen direkt), jag fick ett par höga turkosa frottetrosor med vita kanter som jag sedan använde till att torka fast Carl Larson-bården (den 50 cm breda) i vardagsrummet med, frid över hennse minne... (hur mormor gav mor men för livet genom att rusa ut och jaga bort friare som följt henne till brevlådan efter dansen, detta viftande på ett par mamelucker är en annan historia)

Reggis:
Jaha Lolloise jag börjar väl då med at svara på din fråga.

Ja jag shoppar jämt. Jag tog till och med en jobbpaus på två år då jag bara shoppade hela dagarna. Shoppandet gällde allt men har med tiden blivit mer och mer secondhand.

Som jag skrivit på annan plats så har mitt fokus kraftigt ändras från pryljakt till fyndjakt. I början var jag fokuserad på att hitta prylar jag gillade och var ganska ointresserad av pris bara det inte var rent ocker. Då handlade jag på kvalitetsauktioner, bättre antikhandlare, mässor och liknande inköpsställen.

Sen kom jag på att prylarna oftast kom från dödsbon och då började jag besöka den enklare handeln, kom närmare källan så att säga. Sen såg jag dessa handlare på någon loppis som jag besökte rätt sparsamt och då blev det mer loppisar.

Samtidigt blev priset viktigare. Det gav en stor tillfredställelse att komma över varor till ett lågt pris. Detta blev nästan viktigare än själva prylen. Det är då man förvandlas till jägare och struntar helt i de ”finare” inköpskanalerna och i princip bara handlar på loppis och enklare handeln för det är fynd man vill göra och då helst ekonomiska fynd. Ett fynd gör helt enkelt att det pirrar i muffen som Katrin Zytomierska skulle säga. Framför allt pirrar det extra om det är en handlare man lurar av ett prisvärt objekt för en spottstyver. Känslan av att kunna mer är det som ger tillfredställelsen.

Ja det här var lite om varför jag nog måste erkänna att mitt sätt att shoppa kanske inte är vanligt.

Kanon:
 Min vara trogen så visar ja inte var jag har själv, Tekke stämmer enl texten.
Det man inte har i huvudet får man ha i benen och om inte där heller så får man ha det i bok. Den dök upp när jag sökte efter kinesiskt mönster som liknade den Reggis visade, får vara bra så eftersom jag inte fann mönstret.

Reggis:
Skall du hitta något från Kina i den stilen så är Sinkiang närmast men där är färgerna helt annorlunda men där finns gül liknande de turkmeniska i mönstret.

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida