Jag ryyyyyyyser när jag ser bilden på alla wunderbaums. Jag HATAR wunderbaums, finns BARA en variant jag kan "tillåta" i närheten utav mig och det är en med vaniljdoft med ett litet litet litet knappnålsstort hörn öppnat ytterst ytterst försiktigt.
Människor som kan klara av en tillvaro med wunderbaum måste ha ett defekt luktsinne? Det är så articifiellt och kemiskt och har massor av bidofter och ger BARA huvudvärk, inget annat. Uärrk, uärrk, uärrk.
Jag medger och erkänner härmed för alla gamla vänner under ungdomsåren: har du haft mig i bilen och din wunderbaum försvann när du vände ryggen till så var jag skyldig. Jag vet inte hur många stinkgranar jag har dragit ner och slängt när jag fått tillfälle till det om jag av något skäl varit nöd och tvungen att hoppa in i bilen. Du fotgängare som i stan har trampat på en wunderbaum som legat på vägen, det var jag som slängde ut den genom rutan i farten. Så fort tillfälle gavs, om jag hade missat innan jag gick in och satte mig att det fanns något sådant avskräde i inombilsmiljön.
Att säga wunderbaum till mig är det samma som ett skällsord och jag förstår inte var ronny och ragge fick ifrån att det skulle vara ett "raggartillbehör". I backspegeln skall det hänga tärningar eller vad som helst annat. Men INTE en stinkbomb, varken i form av en gran, elvis p eller pinuppa. Uärrk, och fy och blärk och isch. Jag har inte ord nog för att beskriva upplevelsen av den här kemiska produkten.
Ni som drabbats, behöver inte straffa mig förrästen. Det gjorde ödet senare. Min äldsta son hade en "wunderbaum-period" när han var tretton-fjorton. Han hade miljarder sådana på sitt rum, i bästa fall drägligt utluktade, men det tillkom ständigt nya. Men jag vet nog varför. Han upptäckte att det var världens bästa sätt att hindra mamma från att gå in i rummet.