Jag är en kvinna på 48 år som heter Hanna. Jag är 164 cm lång och väger ca 75 kg. Jag har brungröna ögon och askblont hår. Jag har glasögon också och det har jag haft sedan ett års ålder. Anledningen till att jag fick det så tidigt var att jag skelade så mycket. Jag är född med en cp-skada som har slagit ut större delen av min syn. Om man föds med en cp-skada är det inte särskilt ovanligt att man får problem med talet. Antingen visar det sig genom att man pratar otydligt och sluddrar. Talet kanske är ansträngt och det tar både tid och kraft att få fram orden som man vill säga eller att man inte kan prata över huvud taget, men för mig hat det alltså varit synen som har fått ta den allra största smällen. Min vänstra arm och hand händer inte riktigt med och det vänstra benet är två cm kortare än det högra. Benlängdsskillnaden går i och för sig att kompensera meden högre sula på alla vänsterskor, men det medför ändå att jag haltar när jag går och har väldigt dålig balans.
Mitt högra öga skelar och de betyder helt enkelt att det pekar snett i jämförelse med det vänstra ögat och latar sig medan det vänstra ögat får jobba dubbelt upp. Dessutom har jag ett fel på synsinnet i hjärnan som kallas nystagmus och som innebär att jag inte klarar av att hålla ögonen stilla. Om man tittar på mina ögon ser man att de rör sig oavbrutet och det är också det som gör att jag inte klarar av att rikta blicken åt olika håll. Om jag ska fästa blicken på någonting som jag ska titta på flackar den bara och det är också det som gör att jag inte kan rikta blicken åt olika håll och inte heller har något sidoseende.
Det betyder att om jag ska titta åt ett annat håll än rakt fram måste jag vida på hela huvudet och för en utomstående person eller någon som hör talas om det förförståelse gången kan det låta extremt jobbigt, men eftersom jag är född med det vet jag inget annat. Det hade varit en helt annan sak om jag hade fått den här skadan i vuxen ålder och fått träna om hjärnan till att inte längre kunna se så bra som jag hade gjort en gång. De dåligas synen medför också att jag har lätt för att missa otydliga nivåskillnader och att jag har orienteringssvårigheter som innebär att det är svårt för mig att hitta dit jag ska. För att jag ska kunna veta var jag befinner mig och dessutom kunna hitta dit jag ska måste jag gå samma sträcka flera gånger innan jag har tränat in det. Det är inte heller så lätt för mig att upptäcka ifall en person som inte står i mitt synfält hälsar på mig om inte personen först talar om det, men de som känner till mig och känner till min synskada brukar veta att de måste vara tydliga med rösten.
Jag har även atypisk autism som innebär att jag har koncentrationssvårigheter och svårt för för att organisera och planera de uppgifter som jag ska göra. Nu har jag visserligen boendestöd som hjälper mig med det, men för att få det krävdes att jag genomgick en ordentlig utredning som kunde fastställa det. Jag har även speciella intressen som är ett typiskt tecken på just autism. Speciella intressen innebär helt enkelt att man har ett eller kanske två särskilda intressen som man verkligen går in för och tar reda på allt som man någonsin kan om just dem. Det är inte särskilt ovanligt att man samlar på något och att det speciella intresset blir till en fix idé som omgivningen tycker att man helst av allt bör lägga av med. Jag har även svårt för den sociala biten som också är väldigt typiskt för personer med någon form av autism, men förutom det är jag en alldeles vanlig tjej med ganska vanliga intressen.
Jag gillar att skriva väldigt mycket, surfa på internet och ta reda på fakta. Jag gillar hästar också och förut red jag, men en tragisk olycka som innebar att jag ramlade av hästen och bröt armen tvingade mig att sluta med ridningen. På dagarna jobbar jag på Daglig Verksamhet som är en sorts skyddad verkstad och där jobbar jag med media, packa skruv och en dag i veckan har jag praktik i samma stall där jag red förut. På dagarna lyssnar jag på en engelsktalande radiostation som spelar hits ifrån 80-talet och på nätterna lyssnar jag på Mix Megapol. Mest gillar jag att lyssna på musik från 70-, 80 och 90-talet. Mina idoler är Pet Shop Boys och den gamla skidlegendaren Ingemar Stenmark. När han tävlade och var som mest aktiv stannade hela Sverige praktiskt taget av.
