Hon ligger ner på sängen och oroar sig. I dagens Expressen har hon just läst om hur man blir av med kulmagen. Hon har hämtat en tumstock i garderoben och håller upp den framför magen för att se om den sticker ut. Efter kontroll så är hennes magtrakt ungefär två centimeter högre än vad måttet blir vid bålen. Är det att beteckna som en kulmage?
Oroligt lyfter hon telefonen för att kolla med sakkunskapen på Expressen. Till slut får hon prata med en på Expressens redaktion om sin mage. Personen i telefonen låter förstående och har full förståelse för hennes oro. Men hon bedyrar att två centimeter är ingenting att bry sig om. Det kan dom säga, tänker hon, där finns det bergis inga två cm som sticker ut. Oron för dessa 2 cm gnager i huvudet på henne. Hur skall hon kunna somna när frågan om kulmage bara snurrar runt i hennes stackars skalle. Innan hon läste Expressen var hon på gränsen till nöjd med sin mage, men nu, nu var läget ett helt annat.
Hon rusade upp ur sängen för att kontrollera rynkläget. Hon hade sett antydningar till rynkor runt ögonen, tvii, tvii. Var det en ond dröm eller hade hon verkligen sett dem? Hon stirrade på sitt ansikte i spegeln men kunde inte se några sådana, skönt.
I sådana här stunder av tvivel brukar hon alltid leta upp någon artikel i tidning där det berättas om någon som har det värre. Hon behöver inte leta länge för i Uddevallaposten står det om Törner Olssons utfart som spärras av en snövall. Han kommer inte ut med sin bil, vilket öde. Inte får vi läsa om det i rikstidningarna inte. Där är det bara Haiti hit och dit. Ju längre bort katastrofen är ju större rubriker. Man behöver inte åka till Haiti för att skåda hur människor blir innestängda. Det räcker med att åka till Uddevalla.
När hon ändå sitter där vid PC:n så passar hon på att titta till tidningen Smålänningen för att kolla så den håller stilen. Nätupplagan innehåller absolut ingenting annat än en uppmaning att prenumerera på papperstidningen, Inga gratis nyheter där inte. Inte ens en rad om någon bortsprungen katt finns det för gratisläsning i Smålänningen. Den lever upp till talet om snåla Smålänningar. Det gör inte tidningen Finnveden NU från Värnamo.
Den innehåller massvis med gratisgodis att konsumera. Hon kan bland annat läsa den sorgliga nyheten att Seghalla lägger ner. Orsaken är de nya kassaregisterbestämmelserna som skulle kosta Seghalla 160.000 kr. Idag har de 5 kassaregister men den nya lagen säger att de måste ha 8 stycken kassor till. Sven-Evert Gunnarsson som driver stället tycker att regeringen kväver landsbygden med sina bestämmelser och byråkrati.
Sen tycker inte Sven-Bertil om dansskatten vi har i Sverige. Det är rätt fantastiskt att vi faktiskt har en skatt på dans i det här landet. Det hade hon ingen aning om. Kan du dansa till den orkester som spelar så skall det betalas full moms. Kan du inte dansa så är det konsert och då är momsen 10 %. Nu har hon lärt sig ytterligare något nytt. Hon undrar om det är en kvarleva från tiden när dans betraktades som något syndigt. Märkligt att detta lever kvar in på 2000-talet.
