Jag har själv råkat ut för sådant som barn, dock klarade jag mig undan innan något allvarligt hände. I de flesta av fallen handlade det om män i familjens bekantskapskrets men vid ett tillfälle var det en okänd man. Jag hade trillat och gick ensam från parkleken i närheten av en kompis jag besökte. När jag nästan var framme vid min kompis port så var det man som ville köpa vitsipporna jag plockat på vägen. Jag ville istället ge dem till honom men han insisterade på att betala 10 kr, vilket var en smärre förmögenhet för mig. Så "kom han på" att han hade plånboken i bilen... Jag var ett rätt snällt barn rädd att säga ifrån, så jag gick med honom ända till garaget trots att jag sett honom stoppa plånboken i bakfickan innan han började prata med mig. Väl inne i garaget skulle han plötsligt hämta bilen! Jag mumlade att jag skulle vänta utanför, gick lugnt ut och först utanför började jag springa. Det hela blev rätt läskigt då han körde efter mig med bilen och jag med min totala brist på lokalsinne irrade runt bland höghusen... Till slut gav han upp och körde därifrån med skrikande däck.
Jag vågar inte ens tänka på vad som kunde ha hänt. Givetvis skulle jag inte ha följt med till garaget, men jag tror dessvärre att det kan finnas fler barn som liksom jag är för snälla för att säga emot.
Det är väl kanske detta som gör att jag tycker att det är bättre att riskera att ropa "vargen kommer" i onödan istället för att INTE göra det när faran väl är där.
