Tittade igår på Antikdeckarna och spetsade naturligtvis öronen när Anders var hos Qeptas. Måste säga att jag blev förvånad över hans val av grej. Det är nog som Convallaria säger, kul att titta på, mindre roligt att äga. Typiskt inredningsföremål för en butik, kanske spelbutik eller bingohall. Hade den kunnat stå utomhus så hade det kunnat vara en kul inredningsdetalj i en trädgård.
Vart också förvånad över hur Anders kunde tro att det var en originaletsning av Zorn han såg genom fönstret. Dessa â€etsningarâ€, eller tryck som det oftast handlar om, är fortfarande bland de vanligaste loppisföremålen. Fast Elsas â€fynd†skulle jag gärna ha i min garderob. Skulle passa mig precis.
Annars tycker jag att antikhandeln just nu är bedrövlig. Fullt med lump som prissatts långt över vad som är rimligt. Ta bara den där trista tygbiten i Antikdeckarna som formgetts av Stig Lindberg, vilken dynga. Lindberg har gjort bra saker, främst skulpturer, men det betyder inta att så fort hans namn finns med så berättigar det till ett pris på 800 kr metern för en tygbit, löjligt. Nej då var Convallaria skrammelmaskinen roligare och dessutom något så ovanligt för antikbranschen som antik. Det är det inte många föremål som är. Utan dagens antikhandel liknar mest en soptipp där man tippat av köksskåpsrens.
