Ã…hh vilken värld, den är såå tjuusig. Att glida runt bland loppisborden i en sliten sporthall som luktar svett från de som tidigare tävlat i olika sporter i lokalen. Jag blir lyrisk av bara tanken, såå tjuusigt. Lyfta på en äkta Lisa Larsson, kolla signaturen och sen ställa ner den på bordet igen. Nicka lite mot säljaren och viska, lite för sig själv, â€så passâ€, efter att ha studerat prislappen.
Till nästa bord där det står en häst i keramik av Stig Lindberg. Lyfter på den, tittar på prislappen, nickar lite och sen ner på bordet. Är så betagen av föremålet att jag knappt uppfattar vad säljaren säger. Det blir som ett sånt där eko, en tankefördröjning. Men visst sa han att den fanns i gult också. Tänka sig den finns i gult också. Den har jag aldrig sett. Nu inser jag en stor brist i mitt liv. Jag har aldrig sett den gula hästen av Stig Lindberg eller Stickan som de riktiga connoisseurerna kallar honom.
Kastar en blick mot nästa bord. Men oj, vad är det där. Är det en likadan häst fast i mörkare grått? Är det möjligt? Gnuggar mig i ögonen men visst är det så. Kan det vara 2-ra sortering möjligen eller finns det ytterligare en variant? Spänningen är olidlig när jag frågar säljaren om saken. Inte 2:ra sortering enligt säljaren. Då är det alltså möjligt.
Den här dagen artar sig, jag har lärt mig mycket. Det finns gula hästar av Stig Lindberg i keramik. Men mina nya kunskaper stannar inte bara vid det. Det finns även en mörkare variant av hans gråa häst. Den mörkare varianten gråa hästen har jag dessutom sett med mina egna ögon. Jag är lycklig.
