Det är märkligt, jag tänker ofta på Ian. Framför allt när jag handlar sylt då blir jag så rörd att jag nästan gråter. Det hände mig för någon månad sedan. Jag handlar alltid min sylt på IKEA. Dom har en jättemumsig krusbärssylt som jag bara inte kan avstå ifrån. När jag stod där band syltburkarna och nästan börja snyfta så fråga min kille mig: Varför jag alltid blir så rörd när jag köper sylt på IKEA?
Så kan det vara. Men Ian dyker även upp i mina tankar så fort jag hör Örebro eller speedway också. Då finns hon där i min skalle. Ja vi är nog många som saknar hennes varma, insiktsfulla inlägg här.