Allmänt > Fria diskussioner

Handlingsvana på loppis etc.

<< < (3/8) > >>

Reseda:
MMMMMMmmmm Tradera ohhh så härligt!

Anja, "Tradera är ingen vidare jaktmark."  Just nu är jag storbelåten!!

Reggis, vadå gödselstacken?? Förmodar att du vill slita dig från Gödsel-Stocken  ;D ;D

kikarbara:

--- Citat från: Reseda skrivet ons 30 jan 2008 22:48:50 ---MMMMMMmmmm Tradera ohhh så härligt!

Anja, "Tradera är ingen vidare jaktmark."  Just nu är jag storbelåten!!

Reggis, vadå gödselstacken?? Förmodar att du vill slita dig från Gödsel-Stocken  ;D ;D

--- Slut citat ---

Har du fyndat något nytt, Reseda?

Reseda:
Ja, för mig är det fynd, då jag hittar saker för komplettering, som jag länge sökt efter.

Silverbestick för ca 1/5 av nyvärde tycker jag också är fynd. Ett bestick är ju begagnat efter attman ätit med det första gången.

Några JÄTTEFYND har jag inte gjort. Jag säljer aldrig, så jag har inget behov att ha vinstmarginal på det jag köper.

Reggis:
Det är som du säger Anja, det är jakten som är grejen. Jag har fått en otrolig jaktinstinkt och min näsa är känslig som på en fågelhund när det gäller att nosa upp fynd.

Sen njuter jag extra mycket beroende på situation. Som i somras när det stod en vas av Bitossi på ett loppisbord. En sketen handlare fick grepp om vasen innan mig, granskade den och ställde tillbaks den. Jag tror inte den hade hamnat på bordet innan den fanns tryggt i min famn. Priset, ja det är som en saga, 25 kr. Jag vet inte om det passar sig att tala om det men i princip så mer eller mindre ”går det för mig” i liknande situationer.

Fast skönast är det när jag lyckas lura en handlare måste jag erkänna. Det finns ingenting som går upp mot det. Att komma in i en affär och hitta ett kraftigt underprissatt toppobjekt och som grädde på moset även pruta, det är liksom ”top of the line”.

För att dra en anekdot. Var på utomhusloppis i Kåseberga för ett antal år sedan. Det var väl ett 30-tal säljare som stod på gräsmattan med sina bord och sålde grejer. Vid ett av stånden stod det en fin 1800-talsmålning. Vid första anblick kunde man få för sig att det var ett tryck i en fin ram. Men när man lyfte upp den så framgick det att det var en olja på ekpannå som var signerad med monogrammet AB. Jag såg ju direkt vad det var och bad om ett pris. ”200 kr”, svarade säljaren. Jag fortsatte titta och då sa han ”100 kr för ramen då”. ”50 kr”, sa jag och på det vart det OK.

Vad var det då jag fick tag på? Jo det var en målning från 1856 utförd av Agnes Börjesson ”under mina långsamma dagar i Frankrike, Agnes” som det stod på baksidan.

Här kan ni läsa mer om denna konstnärrinna som bland annat finns representerad på Nationalmuseum.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Agnes_B%C3%B6rjeson

Måste erkänna att det var tur att jag hade jeans på mig vid detta tillfälle.

convallaria:
Att göra fynd är underbart, men om säljaren var nöjd med 50 spänn så har du ju inte lurat honom/henne.

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida