Jag minns inte om det var 84 eller 85, så såg jag ett såå mäktigt skivfodral i min vanliga skivaffär. Hade aldrig hört talas om dem, men det fodralet var jag ju bara tvungen att ha.
Kom hem med skivan, satte på den och var sedan såld på gruppen tills Fish gick ut och gjorde en egen "karriär". Gick väl si och så med den, gjorde en bra skiva eller två, men sen gick magin förlorad för mig. Gruppen utan Fish var inte heller densamma.
Skivan jag köpte för fodralets skull var Marillions Fugazi. En av världens bästa skivor någonsin om man frågar mig, inget parti i den nämnt eller glömt. Och den håller fortfarande.
Men man behöver verkligen hålla kälften och lyssna. Helst ett par gånger för den växer och växer för varje gång.
Jag skulle kunna fria till Fish. Den mannen har en röst som går ända ner i min ryggmärg.
