Allmänt > Fria diskussioner

Dagens filosofiska funderingar

<< < (6/118) > >>

kikarbara:
Reggis; har du mött människor någongång som inte haft en psykologisk konstellation för att klara av att hantera/uppleva/använda/bruka/missbruka droger med förståndet i behåll?

kikarbara:
Ett av problemen jag ser med droger är inte att de glorifieras eller ofarligförklaras av personer. Den största faran med droger är att de trots allt är ganska behangliga (bedrägligt inledningsvis?) att ägna sig åt... annars skulle ingen missbruka. Gäller de flesta berusningsmedel dock.

Och att de inte verkar farliga. Har nog inte träffat en enda tonåring som torskat på droger som inte har testat halvt vettskrämda av all propaganda de matas med, som ofta faktiskt inte har en verklighetsförankring för ungdomen där i den situationer som den befinner sig i, de verkar förvänta sig det mesta... men inte att det dels är ofarligt, behagligt och trevligt och underhållande. Och där börjar väl det som kan anses vara kört. Det är först senare de ser baksidan av användandet. Och det är väl ochså där någonstans när de har fastnat som man nyanserat kan se att det fanns lite substans i varningarna som man inte såg från början.

Reggis:
Dessa personer som du talar om skulle under alla omständigheter ha blivit alkoholister om de inte valt att använda andra droger och det är inte bättre. Så länge samhället fortsätter med att tillhandahålla alkohol så tycker jag att man skall få välja andra alternativ. Vi får välja allt möjligt idag, var våra pensionsmedel skall placeras, elbolag, etc. När det gäller droger då bestämmer staten att du skall nyttja alkohol. Varför det? Alkohol är oftast både skadligare och farligare så varför gynna den drogen. Nej jag vill själv välja drog och inte bli påprackad det staten tycker jag skall ha.

Tänk om staten skulle välja våra kläder. Chicka små blå kjolar och skarf därtill. De skulle välja vår frisyr. Det skulle vi aldrig gå med på. Men att staten väljer just alkohol det verkar alla tycka är OK. Det tycker inte jag.

kikarbara:

--- Citat från: Reggis skrivet mån 25 feb 2008 21:48:34 ---Dessa personer som du talar om skulle under alla omständigheter ha blivit alkoholister om de inte valt att använda andra droger och det är inte bättre. Så länge samhället fortsätter med att tillhandahålla alkohol så tycker jag att man skall få välja andra alternativ. Vi får välja allt möjligt idag, var våra pensionsmedel skall placeras, elbolag, etc. När det gäller droger då bestämmer staten att du skall nyttja alkohol. Varför det? Alkohol är oftast både skadligare och farligare så varför gynna den drogen. Nej jag vill själv välja drog och inte bli påprackad det staten tycker jag skall ha.

Tänk om staten skulle välja våra kläder. Chicka små blå kjolar och skarf därtill. De skulle välja vår frisyr. Det skulle vi aldrig gå med på. Men att staten väljer just alkohol det verkar alla tycka är OK. Det tycker inte jag.

--- Slut citat ---
Ang alkohol så håller jag med dig i sakfråga. Men inte när det gäller andra berusningsmedel, som ren princip baserat på det otal jag har mött som INTE har klarat av att behålla en värdig livsnivå så fort drogerna har kommit in i deras tillvaro.

Ex så jobbade jag med en kille ett tag som ... kan han ha varit 19 eller 20? Som fick en akut psykos under sitt allra första tillfälle där han rökte på, och så här många år senare (han är nog 22-23 idag) har han inte heller visat någon bättring utan det är en konstant och kronisk psykos. Skillnaden mellan den här killen och andra jag har träffat med psykoslikande sjukdomar är att de har perioder som är akuta och perioder som inte är akuta och där de kan befinna sig i samma verklighet som vi själva.
Han befinner sig där han befinner sig för jämnan, det går upp och ner, men han är aldrig riktigt klar eller en "vanlig" tonåring, och hans verklighetsförsankringstid kan räknas i minuter. Man blir lycklig när han påvisar med få ord att han uppfattar det man hoppats att han uppfattat....

Det finns ingenting som säger att han skulle ha fått en psykos förr eller senare, inte heller att han inte skulle få det. Enligt hans mamma så hade han inte någon psykisk instabilitet eller annat utan var en helt vanlig kille fram tills dess, som drömde om att få egen moppe, lyssnade på hårdrock och faktiskt klarade av och skötte skolan utan skolk, ingen kriminell belastning och betyg i alla ämnen; han hade med andra ord en helt vanlig normal framtid att gå till mötes med alla de vanliga tonårsproblem och allt det där som följer. Han var 14 år, på fel plats vid fel tillfälle och det har påverkat rästen av hans och hans familjs tillvaro sedan dess.

Jag har ju träffat personer tidigare som har fastnat i en psykos, just efter haschpåverkan, så han är inte den första, men änddock den med mest otur och den som jag har stött på som varit yngst. Men jag förstår att han långt ifrån är ensam... det förekommer rätt frekvent inom psykiatrin att dessa personer stannar där pg droganvändande.

En drog som har en sådan riskfaktor måste naturligtvis betraktas som väldigt farlig. Självfallet har jag träffat massvis av personer som tycker sig klara av det, kan hantera det, men det verkar ändå finnas en gräns även för dessa förr eller senare, där man antingen väljer bort det eller så går det åt häcklefjell även för dessa? Jag har inte mött någon som klarar att hålla en konstant acceptabel nivå mätt med andras måttstock.

Har jag någonsin testat själv så jag vet vad jag förkastar? Ja, det har jag. Jag rökte bort en stor del av min tonårsperiod till ingen nytta.

kikarbara:
Däremot måste vi avkriminalisera brukaren/människan självfallet. Vi måste ha en kriminalpolitik som bygger på en positiv människosyn, där vi snarare utvecklar socialpolitiken och det preventiva arbetet, genom kunskapsbaserade metoder om man frågar mig. Man kan inte förkasta den som är beroende , stänga vägar i samhället och faktiskt till och med så är det så idag att den som söker hjälp för sitt missbruk genast sett ur ett lagligt perspektiv är en kriminell person som riskerar ett fängelsestraff. Var finns logiken i detta?

Många av dem som jag har mött som har ett fd aktiva missbruk har berättat i efterhand, att det värsta inte var varken att fatta beslutet, eller att sluta knarka i sig. Inte att säga upp alla gamla bekantskaper och vänner etc och att kapa band. Utan det var utanförskapet och att man inte varken erbjöds eller kunde ta, välkomnades i övrigt i samhället och en plats; för vem vill ha en före detta knarkare till bords, eller bjuda hem "en sån"?
Det är ganska grymt om man frågar mig. Borde inte alla kunna se att man inte kan byta ut ett missbruk mot ett ingenting?

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida