Allmänt > Fria diskussioner

Diskussion: prissättning mm loppis

(1/2) > >>

convallaria:
Hej Qruella!

Du skrev att de flesta antikbodar är trista och oinspirerande. Har antikhandel själv med både 1700-tal och 1960-tal och skulle gärna vilja ta del av funderingar över vad som upplevs som kul, spännande och inspirerande - och motsatsen. Man försöker ju alltid förbättra sig....

Qruella:

--- Citat från: convallaria skrivet lör 15 sep 2007 17:14:52 ---Hej Qruella!

Du skrev att de flesta antikbodar är trista och oinspirerande. Har antikhandel själv med både 1700-tal och 1960-tal och skulle gärna vilja ta del av funderingar över vad som upplevs som kul, spännande och inspirerande - och motsatsen. Man försöker ju alltid förbättra sig....

--- Slut citat ---

OJ det är så svårt att svara på det...

Det som gör att det blir tråkigt tror jag har mycket med att säljaren bara ställer upp varorna på en hylla och gör inget mer än så. Varorna ställs med tusen andra grejer från olika kategorier och det blir liksom inte direkt helhetligt. Det blir lätt rörigt, även om man inte har mycket grejer på en hylla.
Sen så kan det ändå vara så att säljaren har ställt upp allt inom samma kategori/färg/form etc men det känns ändå inte bra, säljaren har inte lyckats placera dem på rätt sätt, eller inte lyckats få den rätta touchen.

De ställen som jag har blivit inspirerad av har möblerat sin butik med de varor som ska säljas. De har inrett och kanske dukat upp ett färdigt bord så det i princip bara är att sätta sig och äta. Matchat ihop prylar så det ser lite enhetligt ut. De har i princip inrett hela sin butik och gjort att själva inredningen blir säljande. Sen om det i princip bara är gammalt dravel som de säljer så är det ändå inrett på ett sätt så det blir säljande bara av att komma in i butiken. Man ska inte vara rädd för att blanda gammalt och nytt, man ska kunna få inspiration av att köpa den antika grejen och placera in i sin moderna miljö.
Det ska kännas persoligt att komma in i butiken, säljaren har i princip satt sin personliga prägel i inredningen och man får inspiration av att se det dukade bordet, uppyntade hyllan. Allt ska kännas speciellt inrett för just den prylen och det ska bara kännas rätt att den ska vara där.
Det ska kännas spännande att utforska varenda vrå i butiken för att få se ytterligare en charmig lösning.

Så svårt att beskriva. Man får nästan besöka tex Johan Engbergs antik. De har verkligen lyckats med sin inredning och man måste få utforska varenda vrå för det är så spännande. De har gjort olika vrår/platser för olika stilar, det är mängder med grejer överallt men utan att det känns för rörigt.
Enda stället som är rörigt är loppisavdelningen, men det är förståligt.

Hoppas det gick att få nåt tips av mitt svammel...  ::)

convallaria:
Ok, jag tror jag förstår. Tack för att du tog dig tid att svara. Jag vet ju själv vad jag föredrar att gå in i för slags butik. Såna med hyllorna fulla rakt upp och ner, utan urskiljning är inte särskilt kul. På något vis signalerar de att det ska vara billigt, eftersom de inte lagt ner så mycket möda på miljön. Då blir man lite småsur när det ändå är "dyrt". Jag tänker t ex på en iof sig ganska trevlig butik i Sköllersta i Närke. Mycket fint, men mycket loppis också, och svårt att känna sig riktigt nöjd efter besöket.
En annan sak som irriterar mig, men det är kanske för att jag är handlare? är alla välgörenhetsloppisar, t ex Navet i Hällabrottet, Närke, men även Myrorna, Emmaus och Stadsmissionen, som får sakerna till skänks men som emellanåt tar hutlösa priser - skyhöga över dem jag tar i min antikaffär, där jag har ett inköpspris samt måste betala skatt och moms (och helst skulle vilja kunna ta ut lön också...).

Tarzanzon:
 :-\

Hej igen.
Angående Välgörenhets försäljningar som är ämnade att vara LOPPISAR (rubriceras oftast så i annonserna) är rent ut sagt frustrerande!

I Området här VBG har Vi bl a Erics Hjälpen. de har varit mycket tal bakom så att säga . hur de plockar åt sig de bästa godbitarna själva. Lite sanning o lite osanning kanske???

Men som det ser ut idag går inte Vi dit o kikar längre.
För varje kategori av varor/objekt har de "sina egna samlare som Värderingsmän"!

En bra bit över Mässpriser blir det.

Vet inte men det "pratas" mkt. De byter nu alla sin personal UTOM "värderarna"?

Sista ggn jag var där såg jag en Mullbärskanna i en glasmonter. Bad att få titta.
Det fick jag, den var en regäl nagg i. Pris; 700:-  ???
 ??? ??? ???

MEN MEN MEN Scouterna o Lions är alltid lika kul när det är!
Där gäller 5:- och prut möjlighet dessutom. Vare sig det är perfekta eller defekta prylar. Gammalt eller nytt.

Men ordning........När det inte är sorterat och uppdukat så känner jag större lust att "snoka".

Hos Johan Engberg Lilla Edet ÄR SÃ…Ã¥ååå mkt att det inte skulle få plats (tror jag) om de inte hade stuvat så fint o väl!

Loppisar rent allmänt eller Antikhandel oxå för den delen har ju det med sig att De är ett led i en process av "återanvändning".

Som Antikhandel har man ju kanske inte tagit "sista röjet i processen" utan betalat ett visst pris, beroende på vart man köpt in.

Kanske jag är fel ute eller vad säger Ni andra??

convallaria:
Nej, inte får man precis nåt till skänks, som antikhandlare. Och det är så det ska vara, men därför kan man bli irriterad när priser på välgörenhetsloppisar sätts över dem i antikhandeln. Antikhandlare köper på auktioner, av privatpersoner, på loppisar och av varandra. Föremålen vandrar ofta i många led innan det når sin slutliga ägare.
Missbedömningar kan alla göra och botemedlet är kunskap. Ibland blir lektionerna dyra, men så är det ju med utbildning.
När loppisar tar för mycket betalt beror det oftast på okunskap. Man kanske har ett hum om att nåt kan vara värdefullt, men inte tillräcklig kunskpa för att avgöra hur värdefullt eller kunskap om att defekter sänker priset på varan ofta till en bråkdel av värdet på ett likadant föremål i perfekt skick.
Hur som helst delar vi nog känslan för formen och tingen och lyckan över att finna nåt som går rakt in i hjärtat!

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida