Det absolut bästa med Nobelpriset är att Nobelmiddagen sänds direkt i TV, en inspiration från Gustav den 3-djes tid. Det var då man hade offentlig spisning så att populasen fick se på när överklassen äter. Trevligt att denna sed är aktuell igen. Då kanske det blir lite stil runt matborden i det här landet. Kul att det går framåt på min ära.

Tycker ni inte att det är bra med denna uppfostran och att Svenska folket får glutta in så här. Ã…rets höjdpunkt och det bästa man visar på TV. Kunde vi inte få se när kungen äter då och då, det vore trevligt det också.

Är det någon som har en susning om hur mycket en sån här brodyr är värd. Den borde vara från runt 1880 eller så då den r rätt prerafaelitisk i sin stil.

Jag har en målning av Pascual di Bianco (1930-1974). Han tillhörde en grupp argentinska politiska målare som ingick i en grupp som kallade sig Esparteco (Spartacus). Di Bianco lämnade emellertid gruppen för att verka direkt med anarkisterna 1961. 1964 kom han till Sverige och här gjorde han bland annat kulisserna till Ingemar Bergmans uppsättning av Trollflöjten. Han har varit representerad vid flera minnesutställningar om Esparteco gruppen. Till min förvåning finner jag inga prisnoteringar på denna konstnär. Är det någon här som kan ge en vink om vad en olja som jag har i storleken 70 ggr 50 cm kan vara värd.

Antikaffären i den lilla staden.

En lördag för några veckor sen gjorde jag en utflykt till en stad i närheten av Stockholm. Brukar göra dylika nerslag då och då för att ta tempen på den begagnatmarknaden. Det är ett led i min ständiga jakt på fynd.

Vad är det som driver mig, att ständigt jaga ekonomiska fynd, att försöka lura av framför allt handlare deras prylar till underpris. Är det någon sorts kamp för rättvisa, att de inte skall kunna profitera fritt på de objekt de lurar av dödsbon och liknande. Är jag en kvinnlig modern Robin Hood, en som stjäl från de rika handlarna och ger till tillverkarna av fuktkrämer och modekläder genom att spendera mina vinster från begagnatköpen på shopping. Jag känner hur stolt jag blir när man ser saken på det sättet. Reggis, ”Riddaren av Second Hand”, ja varför inte? Nej nu får jag sluta sitta här och drömma om vilken fin människa jag är och mina höga ideal. Jag börjar drabbas av självgodhet nu när jag kommer till insikt om min egen förträfflighet och lyfter upp mig på den piedestal där jag alltid hört hemma..

Ã…ter till rundan som var noga planerad i förväg. Jag är alltid mycket noga med att ta ut kartor från Eniro och pricka in var och hur jag skall gå för att så effektivt som möjligt röra mig mellan tillslagsplatserna. Efter att ha hittat en parkeringsplats precis utanför Kupan var det naturligt att börja där. Kupan hade precis öppnat. Efter några inköp där så gick jag mot nästa inköpsställe. Tog en ny väg som jag aldrig gått tidigare och vad ser jag, en för mig obekant antikaffär. Antikaffär, nja, det kanske är en överdrift. Liknar mer en brötesloppis med antika inslag kanske. Tycker alltid det är lika spännande att öppna dörren till en ny affär jag aldrig varit inne i och den här verkar lovande.

Kommer in och ser en man vid ett skrivbord, kan han vara 40 år eller han är nog snarare över 50 år med tanke på andelen grått hår, en gubbe är det rent ut sagt. Han rycker till när jag kommer in och blir röd i hela ansiktet. Sitter stelt som en pinna och harklar fram, ”hej”. Jag tar några steg framåt och han vrider på sig och försöker få undan den tidning han stirrade så intensivt i när jag kom in. Nu ser jag, det är en naken dam i tidningen som han stirrade i och ja, satt han inte och onanerade också den fulingen.

Jag vänder mig om och tar ett steg åt sidan så att han skall tro att jag sett något intressant på en hylla vid väggen. Sen blixtsnabbt vänder jag mig tillbaka och ser hur han fumlar med byxorna under skrivbordet. Hi, hi, nu blev han lurad. Han såg mycket väl att jag upptäckte vad han pysslade med när jag kom in. Kan inte låta bli att retas genom att gå ända fram till skrivbordet och böja mig fram och säga, ”hej”. Samtidigt kliar jag mig på benets utsida så att min korta kjol åker upp en bit. Ser en kopparbunke på golvet en bit därifrån. Jag ställer benen lite isär, böjer mig ner och känner hur kjolen glider upp. Tar upp bunken och vänder mig snabbt mot mannen som sitter som hypnotiserad på sin stol med en stirrande blick mot det område där min bak tidigare befann sig.

Det här börjar bli riktigt kul, nu är gubben på gång. Demonstrativt tar jag av mig min kappa, kavaj och halsduk och lägger dem på en stol och börjar spatsera i affären. Låter min bak gunga lite när jag går runt och tittar bland hyllorna och sedan böjer jag mig ner då och då så att kjolen glider upp.

Ser hur gubben följer mig med blicken. Då och då kliar jag mig på insidan av låret. Det där med att klia sig på insidan av låret, det är bra. Har upptäckt att det stimulerar de flesta män. Det var en man jag kände som sa att han hade aldrig blivit så, ja ni förstår vad jag menar, som när jag kliade mig på insidan av mitt lår. Därför brukar jag ofta använda mig av det knepet i olika sammanhang. Inom detta område är jag fenomenal, vill nog rent av betrakta mig som ett proffs.

Affären har en hel del bättre grejer, framför allt möbler, men även lite krukor, figurer och annat. På golvet står en stor panter i brons, bergis över en meter på längden, den är läcker. Men det mesta är porslin och glas av relativt nytt dato. Flera serviser med guldkant på tillverkade av fina fabrikat, tvii, inget man är intresserad av. Glas och karotter, mera glas men också en fin textil, det brukar gubbar inte ta så mycket för. Men det är knappt man vill ta i grejerna, fy sjutton va smutsigt allt är. Har nu skannat av stället och konstaterat att bronspantern och jugendtextilen, dessa vill jag ha.

Nu går jag runt mer för att fördriva tiden. Gubben sitter där moltyst och följer mig med blicken. Det här måste ha varit någon sorts chark eller fiskaffär. Vissa av väggarna i de små rummen, eller snarare båsen, i anslutning till entrérummet är kaklade i vitt kakel för enkel rengöring. Fast rengöring är inte den här mannens styrka för det är erbarmligt smutsigt. Undrar om gubben har det så här hemma? Lyfter på ett fat, ser att det är ett gammal Goudafat från 1920-talet, men kantstött. Nej det finns nog inget mer av intresse här.

Går fram till gubben och frågar vad han skall ha för pantern och tygstycket. Han svarar: ”Jag vill ha 4.000 för pantern, textilen kan du få”.
”Då tar jag textilen”, säger jag.
Jag tror att gubben skall svimma när han ser mig ta textilen med mig och börjar ta på mig kavaj och kappa och stegar mot utgången.
”Hallå”, skriker han.
”Vad vill du”, svarar jag?
”Du kan väl inte bara ta min textil och sticka?”, säger gubben.
”Jag fick den ju av dig alldeles nyss”, svarar jag.
”Ja men då måste du köpa pantern”, säger han.
”Det sa du inget om”, säger jag.
”Men det är väl självklart”, säger han.
”Inte för mig i alla fall”, svarar jag.
”Men varför skulle jag ge dig en textil”, säger gubben.
”Inte vet jag, du kanske gillar mig”, svarar jag.

Jag går fram till gubben vid skrivbordet och vips så har jag snott åt mig hans blaska som han lagt åt sidan. Börjar bläddra i blaskan och säger högt.
”Den här blaskan behöver man inte vara så läskunnig för att läsa.”

Det är en porrblaska med bilder men den har försetts med pratbubblor där det står åhh, ahh och liknande. Tittar på tryckår och det står 1969. Gubben är nu högröd i ansiktet, det enda han vill just nu är att bli av med mig. Men så lätt skall han inte komma undan. Jag läser lite högt för honom ur hans blaska.
Ӂh stoppa in den, långt in”, samtidigt ser honom i ögonen. Han stirrar ner i bordet för nu känner han sig riktigt dum.
”Ge mig ett bättre pris på pantern”, säger jag.

Han harklar sig för nu är han desperat för det är ett yngre par på väg in i affären. Han vill nog inte att jag fortsätter med min högläsning när de kommit in i affären.

”Oj”, säger jag och läser nästa pratbubbla, ”Nu skall jag fylla upp dig, jag skall pumpa dig full”, längre kommer jag inte.

”1.500” skriker gubben.

Jag tar upp 1.500 kr ur min plånbok samtidigt som jag ber honom om hjälp att lyfta in pantern i min bil.

Han tar pantern samtidigt som han säger ”hej” till det yngre paret som stegar in i affären. ”Jag kommer strax skall bara hjälpa damen här”, säger han. Vi går de 50 metrarna till min bil där han stoppar in pantern i bagaget. Jag har nog aldrig sett en gubba springa så fort för att komma därifrån. Själv ser jag fram emot nästa besök i hans affär då kan vi prata gamla minnen från förra gången. Det är säkert något som roar andra samtidiga besökare i affären. Då tänkte jag även ta med mig min kille, fråga efter tidningar med pratbubblor och högt berätta om gubbens litterära smak.

Du som känner igen dig här behöver inte vara rädd. Jag kommer inte att avslöja var din affär ligger.

Brukar ni också utnyttja situationer på det här sättet? Jag älskar att komma i sådana här slaglägen.