55
« skrivet: mån 7 mar 2011 09:59:03 »
Idag har jag fått uppleva känslan av att arbeta, att känna mig samhällsnyttig och produktiv, som en soldat i Reinfeldts arbetslinje, giv akt.
Jag har nämligen gått upp redan klockan 06:00 för att lämna in min bil på reparation klockan 07:00 efter att ha blivit påkörd för några veckor sedan. Tog tunnelbanan hem igen efter inlämnandet och det var då känslan av nyttighet infann sig när jag hade sällskap av Reinfeldts arbetararmé.
Där satt och stod de, samhällets gråa massa av löntagare redo för dagens produktion. Det var väl inte samhällets stöttepelare jag stötte på direkt utan de små kuggarna, löntagarna, de som får hjulen att snurra.
Löntagare föresten, vilket jävla ord. Låter som om dom tar någonting de inte förtjänar. Till skillnad mot arbetsgivaren, den givmilde arbetsgivaren som generöst ger någonting. Ursäkta, men man kan vomera för mindre. Vilket första klassens trams.
Varför heter det inte arbetsköpare och arbetssäljare? Eller föresten herre-slav som bättre beskriver vad det handlar om. Detta sado-masokistiska förhållande som kallas arbetsmarknad. Där en människa köper en annan människas tid för att göra något som berikar köparen ekonomisk. Detta, att fritt kunna köpa människors tid, är en av EU:s så kallade friheter. Friheten att fritt få förfoga över andras tid. För är du inte förmögen så är du i stort sett tvungen att sälja din tid. Avstå från ditt liv.
Den som inte säljer sin tid är asocial och drabbas av samhällets förbannelse, ekonomisk misär. I värsta fall döms personen till hunger. Detta incitament, att slippa vara hungrig men även känslan att vara socialt accepterad är moroten i hela maskineriet. Fast det finns ytterligare en morot, att få köpa prylar som ger personen status. Ny dyr bil, flott bostad på fin adress det är morötter.
Sen finns det människor som fortfarande värderar sin frihet högre än att kanske f å bo på Strandvägen som pensionär, dessa sabotörer av arbetslinjen. Men det finns även människor som på grund av sjukdom inte klarar av att stå i givakt, onyttigt, tärande individer på vår samhällskropp, tvii.
I Tyskland, under naziperioden, hade man lösningar även för de sjuka så att de skulle kunna känna sig nyttiga. Man använde dessa människor för medicinska experiment. Även personer av ett etniskt ursprung som bedömdes som tvivelaktigt kunde få nöjet att bidra till det 1000-åriga riket på detta sätt, hurra! Något för vår ledare Reinfeldt att ta efter?
Visa inlägg
