-måste bara vidarebefordra hur vanskligt det kunde vara att färga håret i slutet på 1800-talet
Att färga hår:
En erfaren person, hvars råd jag begärde i detta afseende, meddelade följande underrättelse:
Jag har, sade han - under de sista 12 åren gjort åtskilliga experiment på mitt eget hufvud utan att mitt förstånd tagit någon skada däraf, ehuru jag hört att alla försök att färga håret skolo medföra denna verkan.
Jag har till och med under årens lopp blifvit så mycket klokare, att jag tillverkar sjelf för några öre det som jag förut köpte för några kronor.
Jag köper nämligen litet kalk; upplöser den i helt obetydeligt vatten och blandar därtill en fjärdedel så mycket glitt samt drifer blandingen genom fin hårsikt.
Detta pulver som säljes under namnet "Unique Powder" till ganska högt pris, är det bästa kända färgämne för håret, men det är mindre behagligt att använda. ehuru enkelt sättet är.
En del av pulvret begjutes med varmt vatten och omröres med en knif tills det är tjockt ocg jemt som senap.
Sedan göres täta benor i håret och blandingen ingnides väl, både däri och i sjelfva skinnet.
Hvarefter hufvudet betäckes med brunt eller blått papper samt därutanpå en näsduk och en nattmössa och man beger sig till sängs.
På morgonen borstas pulvret ur håret mycket noggrant, hufvudet tvättas med såpa och varmt vatten, torkas väl och håret brännes sedan samt ingnides med olja.
Genom denna behandling blifver håret vackert svart hvilket just de flesta som hafva rött eller grått hår, söka åstadkomma
Oaktadt detta goda vitsord tviflar jag storligen på att ens en person bland hundra skulle vilja insmörja sitt hufvud på detta sätt eller skulle kunna sofva sedan.
Den sömnen blefve troligen ej afundsvärd, och vi skola derföre här nedan meddela dem, som skämmas för sina gråa hår några mindre obehagliga sätt att dölja dem.
Det var väl det som myntade talesättet: "Vill man vara fin - får man lida pin"
Visa inlägg
