Retroforum
Allmänt => Fria diskussioner => Ämnet startat av: ada skrivet sön 28 feb 2010 21:44:13
-
(Jag har inväntat tillåtelse från familjen, innan jag skrivit detta:)
Ian, hos oss Reseda, gick bort vid 04 i fredags, ganska hastigt efter ett cancerbesked.
Jag skriver fortsättningsvis Ian för det är under det namnet hon satt djupast spår i forumvälden, även om hon som Reseda fortfarande är den femte(!) flitigaste skribenten här, fast hon inte skrev nåt den sista tiden.
Jag läste detta sorgliga på Facebook i fredags kväll, då Anja plötsligt var inne och skrev i Ians logg. Jag blev chockad och grät förtvivlat, vem blev inte berörd av Ian?
"Vem ska nu tala om för oss när det är dags att byta till vårgardiner?" skrev Convallaria i min logg på Facebook, när jag nämnde denna forumvän som plötsligt gått bort...
Hur stressade hon oss inte varje höst med att redan ha bakat pepparkakor och lussebullar och fryst in? Hon berättade för mej att en gång hade hon blivit sjuk före jul, och julen blev inte som den skulle, så hon sade sej själv att aldrig råka ut för detta igen.
Så mycket mysigt som vi fått höra om lilla älgskrämman (barnbarnet Ida) eller lilla Ä. som hon gått som, för att inte tala om GGTK, som man efter många om och men förstod betydde Guds Gåva till Kvinnan, att det var maken förstod vi, men vad det stod för?
Och som hon rackade ner vår vurm för de i hennes tycke anskrämliga sakerna från 50- och 60-talet som hon själv varit så glad över att få slänga bort
Men hon lät för den skull inte bli att tipsa oss om att virka mattor av plastband, eller knyta ryor, och alla gamla husmorstips vi fått av henne under åren!
Det finns 1238 roliga inlägg av henne att titta tillbaka på, nu när hon inte finns hos oss längre, något annat finns inte kvar att få.
Det hade varit bättre om vi fått ha dej kvar, men nu gick inte det, så vi får gråta en svätt och tänka på att du vakar över oss, och vi minns hur vi ska ta bort fettfläckar från en tapet och hur en sardingaffel ser ut tack vare dej!
Och humorn, den råa humorn, hennes favoritsmiley var den storflinande: ;D
Jag gläds åt att kunna läsa sånt som när jag varnade för att en vettvilling skulle ut på E20(jag själv alltså) och köra till pappa i Finland över jul och Ians kommentar var: "Kör försiktigt ADA. Tänk på din höga ålder." En hjärtlig påminnelse om att jag blir ett år äldre dan före julafton, från allas vår forum-mamma.
Du är saknad Ian! Familjen har en tuff period att ta sej igenom nu, våra tankar är med er!
-
Fint skrivet.
Det är inte förrän det händer som man på allvar inser att allt är förgängligt och oåterkalleligt...
-
Hon lämnar ett stort tomrum..
-
Fasen Ian. Såhär kan du väl inte göra?
Jag saknar ord. Och minns våra telefonsamtal med värme. R.I.P
-
Jag har lite torkade kantareller kvar i en burk som jag fick av Ian och dom ska nu sparas i en finare burk.
-
Jag vill förmedla samma text som jag nyss skrivit på AntikPrat:
Jag tackar AntikPrat för att jag fick möjligheten och äran att lära känna Ian. Någon gång under 2002 skrev jag mitt första inlägg på AP. Jag frågade om en glaspryl var en äkta Monica Bratt. Diskussionen blev livlig. Vi diskuterade bl a problemen att kunna identifiera just Bratts alster och och svårigheten att få tag i referensmaterial om produkterna. En morgon när jag öppnade tråden fanns ett inlägg från en Ian, där Ian skrev direkt till mig, typ: "Anja om du vill ha äkta Bratt-glas ring mig. Tel.: XXXXXXXXXX"
Jag ringde upp numret. Ian svarade, och jag sa: "Hej det är Anja från Antikprat, du är en modig kvinna du." "Ja, det vet jag väl, men hur kan DU veta det?" - blev svaret!
Jag syftade bara på att Ian bjöd på sitt telefonnummer på www. Jag såg framför mig samtal från en hel massa dårar... Sådana "petitesser" bekymrade inte Ian.
Vi, och våra familjer, har umgåtts sedan dess. Jag saknar Ian så det gör ont. Vem ska jag nu ringa till när jag behöver råd om barnuppfostran, svampars ev. giftighet, eller när jag bara vill skratta?
Sov gott min modigaste vän.
-
Liksom Anja väljer jag att använda samma ord som på AP. Det är så jag känner.........
Jag är så förbannad
Han har stulit min vän
Hon som jag mailade med
Pratade, skrattade och grät
tillsammans med
Hon med sina tokiga infall
som ofta lockade till skratt
Hon kommer inte att få mig till att skratta mer
inte trösta och ge råd när jag är ledsen
Han stal henne utan förvarning
Allt mitt hat, min vrede och min ånger
tillägnar jag denne
vars namn är Cancer
Dock, minnet av en fantastisk kvinna
och vän finns alltid kvar i mitt hjärta
-
Ian. Jag vet inte hur det funkar det här med att vara död. Jag har funderat men har liksom inte kommit på nåt jag riktigt kan förlika mig med. Men om, ifall du på något sätt kan förnimma det jag nu tänker och skriver så vill jag egentligen bara säga ett litet men betydelsefullt ord, ordet jag aldrig kläckte ur mig medan du fanns kvar här. Så därför, alltför sent men ändå.... tack. Tack för alla skratt du skänkt mig under de här åren, skratt och skrivarglädje när jag som allra allra mest behövde det.
-
Hej mina vänner!
Här har ni Ians barn och älgskrämmans mamma.
Tusen tack för de fina orden om min älskade mamma och min allra bästa vän i hela världen. Hur ska jag orka leva utan henne och vem ska jag nu ringa till när lilla Ä gör alla tokigheter?
Kan någon tala om för mig vart jag hittar alla tokerier mamma har skrivit.. för det kan jag ju räkna ut med den där bak att hon har skrivit ett och annat. ;D
Det skulle vara roligt att läsa för mig och säkert tycker de andra i familjen det också.
Mamma finns på facebook för den som är intresserad.
Anja: Förlåt för Monica Bratt glasen
Du ska få ett som minne av mamma bara för att jag tycker så mycket om dig och det gjorde mamma också
-
Hej Kicki
Klicka här http://www.retroforum.se/index.php?action=profile;u=36;sa=showPosts (http://www.retroforum.se/index.php?action=profile;u=36;sa=showPosts) så har du alla hennes inlägg, nyast först (så vill du ta det från början klickar du på sidan 83) klickar du sen på rubriken kommer du till tråden/sammanhanget
Kram Ada
-
Hej Ada!
Tusen och åter tusen tack! <3
-
Jag gör som Anja och kopierar i stort sett den text jag skrev på Antikprat.
Detta är trist, förbaskat trist helt enkelt. Att inte längre få läsa hennes insiktsfulla inlägg om, inte bara prylar, utan även om hur det har varit Sverige och paralleller till dagens samhälle. Ian var en av de mest allmänbildade personer jag har haft nöjet att ha kontakt med. Fast det jag uppskattade mest hos Ian var hennes vidsynthet. Hon var en av de få personer som det, trots åsiktsskillnader, gick att föra en vettig diskussion med.
Det här känns extra trist därför att hon var en person som både engagerade sig och brydde sig inte bara om andra människor utan även om samhället i stort. Hennes engagemang i kyrkan, motorföreningar och annat visar på en människa med ett stort och gott hjärta. En person med ett så stort och gott hjärta kommer att finnas kvar i våra tankar så länge vi lever.
Mina tankar går nu till hennes närmaste och framför allt till hennes barnbarn Ida. Jag är ledsen.
-
Ada: Nu har jag skrivit ut alla 83 sidorna... roligt att läsa hehe
Undrar just vart min råa humor kommer ifrån ::)
Mamma... jag saknar dig så oerhört mycket! :'(
-
Hedras den som hedras bör, våra tankar är med anhöriga och vänner.
Alltid sorgligt när någon när och kär lämnar en. :'(
Ps. Man behöver inte känna någon personligen för att visa medkänsla, för bortgång drabbar oss alla förr eller senare och förenar oss därför.
-
Ada: Nu har jag skrivit ut alla 83 sidorna... roligt att läsa hehe
Undrar just vart min råa humor kommer ifrån ::)
Mamma... jag saknar dig så oerhört mycket! :'(
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen, Ida får du låsa in när hon närmar sig 14-års ålder till hon är 21. För att undvika en hel skrälldus med killar utanför dörren, vill säga! Domherren var Ians fågel... Nu grät jag en skvätt igen.
-
Till Minne av Lilian
När jag kom ner till min trädgård så blommade kejsarkronorna så vackert. Det fick mig genast att tänka på Lilian. Vi tävlades nämligen om vem som hade högst kejsarkronor. Ett år var mina jättehöga, nästan 120 cm. Mailade Lilian och skröt. Hon svarade att hon hade minsann högre än mina. Jag hade själv aldrig sett högre än mina varför jag naturligtvis krävde bildbevis. Jag skickade bilder på mina med en tumstock bakom så man riktigt kunde se hur höga de var.
Inget svar från Lilian. Ha, tänkte jag där fick hon. Efter påstötning så kom det ett försynt mail från Lilian. Det hon hade i trädgården var inga kejsarkronor vilket förklarade det hela. Hon hade blandat ihop dem med, nu kommer jag inte ihåg vad.
Lägger till en bild på årets kejsarkronor som en hyllning till en mycket fin människa. Tack.
-
Tack Reggis, nu fick jag mig ett gott skratt så här på kvällkvisten! Menar du alltså att Lilian erkände att det inte var kejsarkronor hon hade?!! Och jag som skulle vara omutlig domare i er tävling. Det hade visat sig bli ett lätt uppdrag, med andra ord! Jag gruvade mig faktiskt för uppdraget med tanke med mina erbarmligt dåliga kunskaper inom växtlighetens värld!!
Lilian hade uppskattat din bild.
-
Ja hon erkände. Efter att jag påmint henne några gånger så kröp det fram. Sedan skickade jag ett par cigarraskar med frön från mina till Lilian när de var färdigblommade. Jag kunde inte låta bli att strö lite salt i, ja du fattar. Kejsarkronor är svåra att få igång via frön då de först bildar lök innan det blir någon krona av det hela. Det tar alltså två år innan man ser något.
Det hade inte behövts så mycket kunskaper Anja. jag förmodar att du kan vårt måttsystem. Fast hade Lilian påstått att hennes missfoster till växter hade varit kejsarkronor så hade du fått det tufft.
Ha en bra kväll önskar
Reggis
-
Haha... så hon erkände :o
Det var riktigt roligt... hade varit roligare om jag vetat vilka andra blommor hon menade att hon hade.
Hon hade ju ett gäng kan man lugnt säga.
Alla dessa små askar med fröer ojoj
I morgon är det dags för ännu en vidrig dag... urnsättningen :'(
Saknar dig världens bästa mamma <3
fortsätt gärna dela med er av era minnen av mamma... det är roligt att läsa
-
Ja hon erkände. Efter att jag påmint henne några gånger så kröp det fram. Sedan skickade jag ett par cigarraskar med frön från mina till Lilian när de var färdigblommade. Jag kunde inte låta bli att strö lite salt i, ja du fattar. Kejsarkronor är svåra att få igång via frön då de först bildar lök innan det blir någon krona av det hela. Det tar alltså två år innan man ser något.
Det hade inte behövts så mycket kunskaper Anja. jag förmodar att du kan vårt måttsystem. Fast hade Lilian påstått att hennes missfoster till växter hade varit kejsarkronor så hade du fått det tufft.
Ha en bra kväll önskar
Reggis
Måttsystemet kan jag. Pelargoner, ingen aning? Du förstår att jag hade haft det tufft!
-
I morgon är det dags för ännu en vidrig dag... urnsättningen :'(
Saknar dig världens bästa mamma <3
Vill bara skicka en cyberstyrkekram till er alla inför morgondagen.
Det är tomt här utan Reseda, lika väl som på ap.
Jag läste också tillbaka för ett tag sedan och fick många goda skratt. Jag måste samtidigt tacka er för att ni inte raderar alla hennes härliga och livsglada inlägg.
-
Haha... så hon erkände :o
Det var riktigt roligt... hade varit roligare om jag vetat vilka andra blommor hon menade att hon hade.
Hon hade ju ett gäng kan man lugnt säga.
Alla dessa små askar med fröer ojoj
I morgon är det dags för ännu en vidrig dag... urnsättningen :'(
Saknar dig världens bästa mamma <3
fortsätt gärna dela med er av era minnen av mamma... det är roligt att läsa
Vi kommer att fortsätta med minnen från Lilian. Det finns en sjö (inte ett hav) att ösa ur (från en som bor vid Vänerns strand)!
Jag tänker på Dig imorgon. KRAM.
-
Ja jag hoppas verkligen att alla mammas roliga inlägg får vara kvar .
Ibland bryter man ju ihop av skratt när man läser.
Lilla mamma... alltid full av hyss och med glimten i ögat
Saknar hennes råa humor och skratt.
Tur att jag har filmat henne en del... ska kolla på dem när jag klarar av det
TACK för den varma kramen... den värmde gott
TACK Anja... det var skönt att höra
Dessutom tänkte jag snart komma och hälsa på dig... KRAM
-
Vad kul!! Du är välkommen!
-
Vad kul!! Du är välkommen!
Chattar med Kicki just nu, glömde bort att jag skulle skrämma upp dej med att hon och lilla Ä kommer -och jag kommer också och hälsar på samtidigt så vi ses, helt OK väl? :)
-
Helt ok.!
-
Ã…Ã…Ã…H vad roligt... tack min vän ;D
-
Jag läste nu att Lilians urnsättning var idag och jag förstår att ni i familjen har haft en svår dag.
Även på avstånd är det tufft, även om det inte kan jämföras på något sätt.
Först för ca en vecka sedan kunde jag förmå mig till att ta bort hennes mailadress från min adressbok.
Jag är fortfarande arg. Ilskan över att cancern hade tagit Lilian, fick mig till att sluta röka samma dag som jag fick reda på att hon var död. Och som sagt....fortfarande arg.
Jag tänker ofta på henne.........
-
Jag har fortfarande kvar den torkade svampen som Ian skickade.....och på tal om blommor Reggie.....kan det va Änglatrumpet hon blandade ihop med Kejsarkronorna?
-
Ack ja, tänker på vår forummamma/mormor ibland, när hon inte vakar över familjen är jag säker att hon "spökskriver" roliga inlägg här och avslutar dem med en ;D
-
Jag tänker ofta på henne med saknad i hjärtat. När blåbären mognade....när kantarellbilderna dyker upp.....ofta i små vardagliga situationer och det gör fortfarande lika ont.
-
Hej
Jag satt och läste en av mina biltidningar när ett reportage om ett journalistpar och deras 50-tals inredda sommarstuga kom fram bland sidorna och i texten nämdes en kvinna vid namn Eira Molander som använde sig av signaturen "Reseda" och skrev för Västernorrlands Allehanda,är det samma Reseda är då min givna fråga?
MVH Micke
-
Nej. Reseda/Ian hette Lilian.
-
Lite rolig parentes bara- Reseda som du hänvisar till- Eira Molander- det var min Farmor!