Retroforum
Allmänt => Fria diskussioner => Ämnet startat av: nisse 8 skrivet tor 14 feb 2008 18:19:52
-
Jag får väl säga :-* på er på alla hjärtans dag fast den redan har gått in på kväll
-
Har ni fått några presenter? Jag har fått ett USB-minne (4 GB) och örhängen, ringar i guld. Nöjd.
-
Har ni fått några presenter? Jag har fått ett USB-minne (4 GB) och örhängen, ringar i guld. Nöjd.
Mina presenter får jag köpa själv. Två gröna Rejmyreglas för 10 kr/st idag.
-
Alla hjärtan på er också!
Jag fick två chokladpraliner till frukost av min dotter. Det gladde!
-
Glädjen att ge ni vet... sönerna har fått var sin ask med chokladhjärtan idag
-
Jag har fått en ny "mus". Min gamla är utsliten.
GGTK har fått blombukett och choklad. Barnen har fått ros med rött sammetshjärta i. Lilla Ä. har fått chokladhjärtan i guldpapper.
En mycket trevlig dag. "Folk på stan" var väldigt kramiga idag.
-
Jag har inte fått en ynka godis men jag antar att det har med mitt GI-knaprande att göra, det vill jag åtminstone tro. En ny Barbie hade inte varit fel eller jag menar en gammal förståss. Nå, jag är inte ledsen för det, puss på er alla!
-
Köpmännens lilla Julafton !
-
Två gröna Rejmyreglas för 10 kr/st idag.
Aldrig fel! På en Köpmännens lilla Julafton!
-
kram till alla i efterskott! jag fick vackra röda rosor!
Min Gubbe fick stuvade makaroner med stekt falukorv!!
-
Du är en guldklimp Ängla, jag får fixa min egen stuvade makaroner och falukorv om jag vill ha.
-
Ang det här med present, så gav jag mig inte in på att svara. Vi har bestämt oss för att försöka haka på dessa köpmanstrender som alla hjärtans dag och halloween så lite som bara möjligt. Ungarna vill ha någonsorts uppmärksamhet eftersom "alla andra" får det liksom, så den där hjärtefikan har jag inte hjärta att stå över. Men presenter och sådant, näää... jag beställde tid i badkaret och massage av ömma nackmuskler, det räckte mer än väl och var precis vad jag behövde i rättan tid. Jag vet vad jag har ändå!! =)!
Däremot diskuterades det faktiskt ett kommande eventuellt giftemål (men säg det inte till någon) när vi satt i badkaret, och sambon påpekade att det faktiskt var skottår i år. :D Men man skall inte slå för stora växlar på det, för det sägs mycket strunt i vårt badkar.
-
"men säg det inte till någon" säger hon som basunerar ut det på world wide web ;D
nu väntar vi med spänning, är det skottårsdagen som är den 25e(?) eller 29e som gäller?
-
Jag har inte fått en ynka godis men jag antar att det har med mitt GI-knaprande att göra,..
Att jag började fasta innan alla hjärtans var det snällaste jag kunde göra mot mej själv, sa jag i butiken när jag köpte fastepaketet, svullen och uppkörd med sura uppstötningar som inte gav sej alls, så jag tänkte jag fick se till att ta hand om mej själv, älska mej själv lite också :)
-
Jag har oxå varit lite inne på att gifta mig i år, min blivande make har inte en susning om mina planer ännu,men varför informera honom egenligen...............jag har kanske fel??
-
*skrattar* Jag friade för flera år sedan, men min kära sambo måste klippa gräs och skotta snö så han hinner inte säger han, fast han börjar nog vekna lite.... eftersom han sjävl påpekade att det är skottår i år.
-
OGIFTA par bör tänka över sin situation. Mycket märkliga situationer kan uppstå, om den ena parten hastigt avlider. Det har vi sett på nära håll i 2 veckor nu.
Han dog i hjärtinfarkt 40 år gammal. Barnen den ena 6 månader och den andra 6 år, ärver allt. Sambon blir förvaltare till deras 18-årsdag. Hon äger nästan ingenting nu.
-
Jag måste ju erkänna att jag tänker lite i de banorna. Eftersom vi ändå lär bli pensjisar ihop, så är det lika bra att säkra botten i påsen med, liksom. Sen vet jag inte om jag egentligen står efter att få det längsta tänkbara finska efternamnet i världen, som INGEN kan stava till... men samtidigt är väl det lite av vitsen det med.
(Kan väl tillägga att jag själv har det kortaste finska efternamnet i världen själv som består av mindre antal bokstäver än de flesta har fingrar på sin vänstra hand, och att det faktiskt är så att jag ens funderar i de banorna faktiskt beror på att jag får behålla nationaliteten på namnet i sig, så att ingen tror att jag på något sätt föringar värdet av ett efternamn från saunans förlovade land!)
-
Man måste väl inte byta efternamn när man gifter sig? Det är synd att byta bort ett kort efternamn mot ett långt.
Själv har jag ett ganska långt och oerhört vanligt efternamn som jag har tänkt att byta ut i över tio år, men så fort jag kommer på ett bra och kollar upp det så finns det redan! Man får ju bara byta till ett helt nytt eller ett släktnamn om man inte gifter sig till ett annat, och det lär inte hända innan jag lägger näsan i vädret.
-
Jag måste ju erkänna att jag tänker lite i de banorna. Eftersom vi ändå lär bli pensjisar ihop, så är det lika bra att säkra botten i påsen med, liksom. Sen vet jag inte om jag egentligen står efter att få det längsta tänkbara finska efternamnet i världen, som INGEN kan stava till... men samtidigt är väl det lite av vitsen det med.
(Kan väl tillägga att jag själv har det kortaste finska efternamnet i världen själv som består av mindre antal bokstäver än de flesta har fingrar på sin vänstra hand, och att det faktiskt är så att jag ens funderar i de banorna faktiskt beror på att jag får behålla nationaliteten på namnet i sig, så att ingen tror att jag på något sätt föringar värdet av ett efternamn från saunans förlovade land!)
Näe vet du va, jag tycker han ska ta ditt om ni måste ha samma, jag vet att jag inte kommer att byta efternamn igen i alla fall (gifte mej en gång till ett lika svårstavat som mitt flicknamn, sen var jag förlovad med en finne vars finska lärare t o m tyckte han skulle byta namn, jag skulle inte tagit det namnet till mitt)
-
Näe vet du va, jag tycker han ska ta ditt om ni måste ha samma, jag vet att jag inte kommer att byta efternamn igen i alla fall (gifte mej en gång till ett lika svårstavat som mitt flicknamn, sen var jag förlovad med en finne vars finska lärare t o m tyckte han skulle byta namn, jag skulle inte tagit det namnet till mitt)
Jag tror inte att det blir aktuellt att ta mitt efternamn om vi gör slag i saken, möjligtvis att jag kan ha dubbelt eller behålla mitt eget. Det är ju en variant om vi nu inte skall vara traditionella ur den aspekten, fast nu har vi ju inte kommit dithän ännu, så jag behöver inte fundera på det än.
-
oki! Så trevligt att du finns här
-
Kikis, förvarna så vi kan skicka "lysningspresenter" :-*
-
Hitta på ett nytt namn då Kikarbara. Det är jättepoppis nu för tiden. Du kan ju ta något med finsk klang som â€Tangoleinen†eller â€Jänkola†eller varför inte Pärkola eller Saunapärki eller Humalaanski. Jag tror att de flesta av dessa namn är lediga så det är bara att välja och till sist Kultahyppy låter väl inte så tokigt.
.
-
Hitta på ett nytt namn då Kikarbara. Det är jättepoppis nu för tiden. Du kan ju ta något med finsk klang som â€Tangoleinen†eller â€Jänkola†eller varför inte Pärkola eller Saunapärki eller Humalaanski. Jag tror att de flesta av dessa namn är lediga så det är bara att välja och till sist Kultahyppy låter väl inte så tokigt.
.
*skrattar*. Hans efternamn är i stort sett lika påhittat, fast det skedde på 16/1700-talet någon gång om jag minns rätt. Det var en farfars farfars farfars farfars någonting som fick nog av den svenska imperialismen i finland, så han övergav sitt svenska adelsnamn, vägrade tala svenska, och tog sig ett helt vanligt/ fast påhittat ungefär på samma sätt som du föreslår Reggis/ bruks- och finskklingande namn.
Men hela släkten finns väl dokumenterad sedan tidernas begynnelse ungefär, så skall "vi" ha ett taget namn, så kan vi lika gärna ha det gamla liksom. Så mitt bland tjusiga ättlingar finns det en liten bråkig finsk gren med ett taget namn, och det är väl inte fy skam att springa runt med ett rebelliskt namn från urtiden eller så?
Och därmed finns det ju ochså skäl till varför det vore lite svårt att få sambon att byta namn, så antingen får jag behålla mitt eget eller så får jag ta skeden i vacker hand OM jag får honom till prästen någongång förstås.
Hans far och jag hade en plan för några år sedan som gick i stöpet. Vi kom fram till att vi skulle supa honom full på finlandsbåten och sen får kaptenen viga oss, men kaptenen på en finlandsbåt hade inte vigselrätt tyvärr. Så det sket sig! Men hans far jobbar på en plan mellan varven han med, så det går nog vägen till sist. (gillar min svärfar kan jag ju säga! Vi förstår varandra på flera plan! *skrattar*).
Historien om namnet gör det absolut värt att bära framför att hitta på ett nytt!