Jag känner ingen av er sedan tidigare, ej heller från andra forum så egentligen skall jag vara tyst. Men det har jag lite svårt för mellan varven.
Jag är inte så intresserad av vem som gjort vad eller varför egentligen. Och jag behöver inte heller någon skuldsanering i frågan, tänker inte heller ta ställning.
Men själva upplevelsen som bottnar i reaktionen "nu lämnar jag er" är jag lite nyfiken på ärligt talat. Jag tycker att upplevelsen av kränkning, den är alltid allvarlig, och jag tycker att man skall kika lite på vad det står för egentligen? Nu känner ni varandra sedan tidigare, så ni kanske redan har svaret, vad vet jag. Kanske vet ni att det döljer sig en notorisk martyr bakom orden, kanske har ni varit igenom det tidigare etc, men som ny bekant i gruppen kan jag inte annat än reagerar. Och jag har lite svårt för det som jag just nu upplever som en negligering av en människa.
Sen säger jag inte med det att Reggis har gjort fel, uttryckt sig på ett visst sätt etc, eller att skadeskjutningen är gjord av henne, vi har så olika preferensramar på hur vi reagerar och agerar känslomässigt, och det här får väl antas vara en känslomässig reaktion.
Men det finns ett par risker med hård ton. Jag tror inte att du, Reggis, alltid har hårdhuden på dig, utan jag läser nog oftast dina inlägg med glimten i ögat, och ser ochså mig själv i dina inlägg mellan varven i din hårdhet när du uttrycker dig, och jag tror att verkligen att det bankar ett varmt hjärta under taggtråden.
Men det finns en risk att sköra personer faktiskt tar illa vid sig om man saknar förmågan att läsa med glimt. Inte alla personer har heller varken god empatisk förmåga, inlevelseförmåga, förmåga att läsa av sociala koder, etc, och en stor andel personer med sådana svårigheter (nu pekar jag inte på engla i det här uttalandet, så missförstå mig inte) återfinns just via nätet som enda sätt att orientera sig i ett socialt sammanhang.
Risken att en del kastar sig in i det, med jargong och rollspelsförmåga etc, liksom att andra tar illa vid sig utav det.
Kanske bör man ändå sätta sig ner och fundera över vad som är ok eller inte?
Men nu skulle jag verkligen vilja se ett utlägg från dig Ängla. Hur känns det nu? Ser du det på ett annat sätt när du har fått lite distans, eller är du fortfarande upprörd?