Det är dumt att råda på något vis, för säg att det råd man tar till sej är "du måste vara hårdare" och "sparka ut ungjäveln" och det inte funkar på personen (framför allt gäller det att tänka på ungdomens integritet och att det inte är ett bihang till en själv utan en individ) Denne kan ju gå och hänga sig i värsta fall om man resonerar fel.
Omtanke om att någon behöver den här tiden att samla sig och veta vad denne vill göra av sitt liv vet man ju inte heller om det är rätt, om det är en spark i baken som behövs?
Insikt om hur den gemensamma ekonomin ser ut borde kunna fungera, resonera med "vi" istället för "jag" (nu när vi betalar det här lånet har vi si och så mycket till uppehället för den närmaste tiden till exempel) Generellt är det bättre om problemen är våra och inte mina.
Insikt om att om ingen handlar så blir det ingen mat, om ingen diskar finns inga tallrikar att äta på, man får inte ta på sej själv sånt nån annan låtit bli att göra. Jag överraskade en sambo en gång med att jag ställde maten på bordet, glatt dök hela famlijen upp för att hugga in, men han upptäckte snopet att det inte fanns glas, tallrikar och bestick och fick snabbdiska upp det till hela familjen så vi kunde äta, det fungera på söner också kan jag lova.
Det kunde vara kläder som inte blir tvättade om vederbörande inte gör det själv osv. Framförallt ska kläder som inte hamnat i tvättkorgen inte tvättas. (Kalsonger har inte lämnats på golv här någonsin, för flera år sen tittade jag förundrat hur en särbo lämnade spår efter sig på mitt golv, "Hur tänker han?" tänkte jag Det slutade med att både det ena och det andra for i sopnedkastet, inklusive tandborste, rakhyvlar och väckarklocka. -Nu talar vi om när jag va yngre och hetsigare

Jag tar på mej mycket då jag jobbar på obestämda tider mycket, men det brukar reglera sig själv med att jag tappar lusten att handla, laga mat osv, när ingen annan gör nåt, så då blir det aktivitet förr eller senare.
Fast främst skulle jag vilja sätta mej och fråga mitt barn, vad tänker du, vad vill du göra med ditt liv, hur skulle du önska att livet var? Vad ska du göra för att nå dit?
Ungdomar under 20 som inte studerar har ju föräldrarnas försörjningsplikt upphört för, och de har rätt till stöd från socialen, varav en summa ska gå till "hyran". Om ungdomen inte vill ha med socialen att göra kunde det vara en spark i baken. Eget boende är det väldigt svårt att få till om man inte är över 21, utan särskilda (styrkta) skäl, ibland kan det finnas möjligheter till särskilt stöd för vissa ungdomar à la "fixa första jobbet och egna bostaden"
Haha, jag trodde inte jag ville råda, känner man inte inblandade personer väl kan man landa väldigt fel, och jag gillar inte att prata om vuxna barn (särskilt mina egna*) över deras huvud, så det förvånar mej att jag fick ur mej ovannämnda ändå

*har man fostrat sina barn till stark integritet, får man äta upp varje övertramp man själv gör, det har jag fått erfara