Retroforum
Allmänt => Fria diskussioner => Ämnet startat av: Reggis skrivet tor 29 nov 2007 12:30:20
-
Antikaffären i den lilla staden.
En lördag för några veckor sen gjorde jag en utflykt till en stad i närheten av Stockholm. Brukar göra dylika nerslag då och då för att ta tempen på den begagnatmarknaden. Det är ett led i min ständiga jakt på fynd.
Vad är det som driver mig, att ständigt jaga ekonomiska fynd, att försöka lura av framför allt handlare deras prylar till underpris. Är det någon sorts kamp för rättvisa, att de inte skall kunna profitera fritt på de objekt de lurar av dödsbon och liknande. Är jag en kvinnlig modern Robin Hood, en som stjäl från de rika handlarna och ger till tillverkarna av fuktkrämer och modekläder genom att spendera mina vinster från begagnatköpen på shopping. Jag känner hur stolt jag blir när man ser saken på det sättet. Reggis, â€Riddaren av Second Handâ€, ja varför inte? Nej nu får jag sluta sitta här och drömma om vilken fin människa jag är och mina höga ideal. Jag börjar drabbas av självgodhet nu när jag kommer till insikt om min egen förträfflighet och lyfter upp mig på den piedestal där jag alltid hört hemma..
Ã…ter till rundan som var noga planerad i förväg. Jag är alltid mycket noga med att ta ut kartor från Eniro och pricka in var och hur jag skall gå för att så effektivt som möjligt röra mig mellan tillslagsplatserna. Efter att ha hittat en parkeringsplats precis utanför Kupan var det naturligt att börja där. Kupan hade precis öppnat. Efter några inköp där så gick jag mot nästa inköpsställe. Tog en ny väg som jag aldrig gått tidigare och vad ser jag, en för mig obekant antikaffär. Antikaffär, nja, det kanske är en överdrift. Liknar mer en brötesloppis med antika inslag kanske. Tycker alltid det är lika spännande att öppna dörren till en ny affär jag aldrig varit inne i och den här verkar lovande.
Kommer in och ser en man vid ett skrivbord, kan han vara 40 år eller han är nog snarare över 50 år med tanke på andelen grått hår, en gubbe är det rent ut sagt. Han rycker till när jag kommer in och blir röd i hela ansiktet. Sitter stelt som en pinna och harklar fram, â€hejâ€. Jag tar några steg framåt och han vrider på sig och försöker få undan den tidning han stirrade så intensivt i när jag kom in. Nu ser jag, det är en naken dam i tidningen som han stirrade i och ja, satt han inte och onanerade också den fulingen.
Jag vänder mig om och tar ett steg åt sidan så att han skall tro att jag sett något intressant på en hylla vid väggen. Sen blixtsnabbt vänder jag mig tillbaka och ser hur han fumlar med byxorna under skrivbordet. Hi, hi, nu blev han lurad. Han såg mycket väl att jag upptäckte vad han pysslade med när jag kom in. Kan inte låta bli att retas genom att gå ända fram till skrivbordet och böja mig fram och säga, â€hejâ€. Samtidigt kliar jag mig på benets utsida så att min korta kjol åker upp en bit. Ser en kopparbunke på golvet en bit därifrån. Jag ställer benen lite isär, böjer mig ner och känner hur kjolen glider upp. Tar upp bunken och vänder mig snabbt mot mannen som sitter som hypnotiserad på sin stol med en stirrande blick mot det område där min bak tidigare befann sig.
Det här börjar bli riktigt kul, nu är gubben på gång. Demonstrativt tar jag av mig min kappa, kavaj och halsduk och lägger dem på en stol och börjar spatsera i affären. Låter min bak gunga lite när jag går runt och tittar bland hyllorna och sedan böjer jag mig ner då och då så att kjolen glider upp.
Ser hur gubben följer mig med blicken. Då och då kliar jag mig på insidan av låret. Det där med att klia sig på insidan av låret, det är bra. Har upptäckt att det stimulerar de flesta män. Det var en man jag kände som sa att han hade aldrig blivit så, ja ni förstår vad jag menar, som när jag kliade mig på insidan av mitt lår. Därför brukar jag ofta använda mig av det knepet i olika sammanhang. Inom detta område är jag fenomenal, vill nog rent av betrakta mig som ett proffs.
Affären har en hel del bättre grejer, framför allt möbler, men även lite krukor, figurer och annat. På golvet står en stor panter i brons, bergis över en meter på längden, den är läcker. Men det mesta är porslin och glas av relativt nytt dato. Flera serviser med guldkant på tillverkade av fina fabrikat, tvii, inget man är intresserad av. Glas och karotter, mera glas men också en fin textil, det brukar gubbar inte ta så mycket för. Men det är knappt man vill ta i grejerna, fy sjutton va smutsigt allt är. Har nu skannat av stället och konstaterat att bronspantern och jugendtextilen, dessa vill jag ha.
Nu går jag runt mer för att fördriva tiden. Gubben sitter där moltyst och följer mig med blicken. Det här måste ha varit någon sorts chark eller fiskaffär. Vissa av väggarna i de små rummen, eller snarare båsen, i anslutning till entrérummet är kaklade i vitt kakel för enkel rengöring. Fast rengöring är inte den här mannens styrka för det är erbarmligt smutsigt. Undrar om gubben har det så här hemma? Lyfter på ett fat, ser att det är ett gammal Goudafat från 1920-talet, men kantstött. Nej det finns nog inget mer av intresse här.
Går fram till gubben och frågar vad han skall ha för pantern och tygstycket. Han svarar: â€Jag vill ha 4.000 för pantern, textilen kan du fåâ€.
â€Då tar jag textilenâ€, säger jag.
Jag tror att gubben skall svimma när han ser mig ta textilen med mig och börjar ta på mig kavaj och kappa och stegar mot utgången.
â€Hallåâ€, skriker han.
â€Vad vill duâ€, svarar jag?
â€Du kan väl inte bara ta min textil och sticka?â€, säger gubben.
â€Jag fick den ju av dig alldeles nyssâ€, svarar jag.
â€Ja men då måste du köpa panternâ€, säger han.
â€Det sa du inget omâ€, säger jag.
â€Men det är väl självklartâ€, säger han.
â€Inte för mig i alla fallâ€, svarar jag.
â€Men varför skulle jag ge dig en textilâ€, säger gubben.
â€Inte vet jag, du kanske gillar migâ€, svarar jag.
Jag går fram till gubben vid skrivbordet och vips så har jag snott åt mig hans blaska som han lagt åt sidan. Börjar bläddra i blaskan och säger högt.
â€Den här blaskan behöver man inte vara så läskunnig för att läsa.â€
Det är en porrblaska med bilder men den har försetts med pratbubblor där det står åhh, ahh och liknande. Tittar på tryckår och det står 1969. Gubben är nu högröd i ansiktet, det enda han vill just nu är att bli av med mig. Men så lätt skall han inte komma undan. Jag läser lite högt för honom ur hans blaska.
â€Ã…h stoppa in den, långt inâ€, samtidigt ser honom i ögonen. Han stirrar ner i bordet för nu känner han sig riktigt dum.
â€Ge mig ett bättre pris på panternâ€, säger jag.
Han harklar sig för nu är han desperat för det är ett yngre par på väg in i affären. Han vill nog inte att jag fortsätter med min högläsning när de kommit in i affären.
â€Ojâ€, säger jag och läser nästa pratbubbla, â€Nu skall jag fylla upp dig, jag skall pumpa dig fullâ€, längre kommer jag inte.
â€1.500†skriker gubben.
Jag tar upp 1.500 kr ur min plånbok samtidigt som jag ber honom om hjälp att lyfta in pantern i min bil.
Han tar pantern samtidigt som han säger â€hej†till det yngre paret som stegar in i affären. â€Jag kommer strax skall bara hjälpa damen härâ€, säger han. Vi går de 50 metrarna till min bil där han stoppar in pantern i bagaget. Jag har nog aldrig sett en gubba springa så fort för att komma därifrån. Själv ser jag fram emot nästa besök i hans affär då kan vi prata gamla minnen från förra gången. Det är säkert något som roar andra samtidiga besökare i affären. Då tänkte jag även ta med mig min kille, fråga efter tidningar med pratbubblor och högt berätta om gubbens litterära smak.
Du som känner igen dig här behöver inte vara rädd. Jag kommer inte att avslöja var din affär ligger.
Brukar ni också utnyttja situationer på det här sättet? Jag älskar att komma i sådana här slaglägen.
-
ja kära vän, det var en underhållande historia, men bara så du vet, att när beskrivningarna blir mer målande än så här (som du ju i ett historiskt perspektiv sett har åstadkommit förr :)) så kommer det att tas bort, men känn dej inte ovälkommen i forumet för det ;) (jag är glad att du är här)
-
Skall försöka låta bli men det är svårt skall du veta. Är man född provokatör och stenkastare så sitter det liksom i generna.
-
jaja, men räkna med att det kan försvinna saker :)
-
Bravo Reggis! Älskar dina berättelser enormt!
Fint som snus att handlarn blev snyten vid näsan. Handlare förresten........ett folk för sig.
-
Jag misstänker att sanningshalten i berättelsen inte är i närheten av 100%...
-
Jo det är faktiskt det är jag rädd för. I stort sett är det sant. Det finns en "värre" upplevelse från ett besök jag och en väninna gjorde i en antikaffär i Göteborg för ett antal år sedan. Den kan jag nog inte berätta här utan att Ada blir putt på mig och tar fram raderingsknappen och det vill jag ju inte. Man är ju dessutom bara en sketen Nykomling vad är det jämfört med en Hjälte.
-
Du är snart uppe i 500 inlägg och blir hjälte du med :)
-
"REGGIE" lägg ut dina noveller på massutskick i internposten, dom som tycker att det är kul att läsa kan väl få prenumerera hos dig, då behöver ingen känna sig överkörd...Paxar för första novellen! ;)
-
Tänk - jag som trodde att någon hade kapat ditt nick!
Kan vi få en bild på "fyndet"?
Dina affärsmetoder är kanske värda att ta efter - jag är ju inte vid så stadd kassa, menar jag - o ibland vill jag så gärna ha vissa grejer - men jag har inte råd att köpa dem.
Jag får börja leta "runkgubbar" :-[
-
l-tanten, stadd vid sån kassa heter det. (lilla pekpinnen rappar över pekfingrarna) ;D
Du och Reggis harde förutsättningar som kroppsligen behövs för att handla på dylikt sätt. Själv får jag nöja mig med att domptera handlarna med blicken ::)
-
l-tanten, stadd vid sån kassa heter det. (lilla pekpinnen rappar över pekfingrarna) ;D
Du och Reggis harde förutsättningar som kroppsligen behövs för att handla på dylikt sätt. Själv får jag nöja mig med att domptera handlarna med blicken ::)
Du har ju lilla Ä som kan följa med, smälter dom inte då hjälper varken korta kjolar eller tindrande ögon ;)
-
Nej!! Inga barn till sådana hemska gubbar!
Ok reseda - pekpinnen tar jag - man är aldrig för gammal för att lära.
Resten tar jag som en komplimang ;D
-
L-G tyckte jag skulle besiktiga den gamla bilen i kjol och högklackat, jag frågade om inte urringning räcker på mej, "joo...", men jag hann inte svida om, efter jag slängt i det uppladdade batteriet.
Det gick bra ändå, fick bara tvåa på skyltbelysningen och etta på handbromsen, så nu säljer jag den dubbelt så dyrt än jag sa obesiktigad
-
Haha, det första jag hade gjort när jag kommit hem hade varit att tvätta pantern som han hade pillat på med sina runkfingrar, huuuuu!
På tal om detta så hade vi en pittoresk liten butik runt hörnet där jag bodde i England som hade tre sorters varor i sitt utbud; cyklar, pistoler och begagnade(!) porrtidningar. Fräscht värre. Ifall någon undrar så handlade jag inte så mycket där. ;)
-
Reggis, jag kan bara säga att du så himla ruggig!
Jag är så glad att jag inte bor nära dig!
Hoppas att du har kontakt med nån som stöttar och hjälper dig, för du kan inte må så speciellt bra.
Antar att du har kontakt med Psykvården, berätta för dom hur du mår och att du behöver stöd och hjälp .
Kram på dig......
-
Ingen fara med "REGGIE", hon testar gränserna och kommer att sätta färg här... ;)
-
Ingen fara alls Ängla.... Reggis tänder på alla cylindrar när hon luktar sig till handlare av den unkna sorten.
l-tanten Lilla Ä. får bara gå på Kyrkliga syföreningens auktion och på marknad i Forngården i morgon. Om en snuskis så mycket som skulle våga snegla på henne drämmer mormor till med handväskan. (våffeljärnet ligger i väskan som vanligt)
Lilla Ä. sade till en liten kompis som hon kom i delo med: Aktarej du så inte Mormor slår te rä mä hannväskan!!
-
du får lära upp henne med ett eget litet rånjärn :) i en egen liten handväska
-
Obehaglig historia, på alla sätt och vis, tycker jag. Knappast brottsligt, om än omdömeslöst, att runka i sin ensamhet i sin egen affär, däremot är utpressning inte särskilt lagligt, funderar
konvaljen, som är handlare och tydligen tillhör ett särskilt slags folk
-
Convallaria, jag är lite förvånad över din reaktion. Om det nu är något som du tycker man skall mötas av när man går in i en affär så förstår jag inte vari utpressningen ligger? Jag räknar inte med att när jag kommer in på Coop så sitter personalen och onanerar. Inte för att det skulle göra mig något men det är liksom lite mer privat tycker jag.
Jag har inte ägnat mig åt någon utpressning. Att den här handlaren tyckte det var skämigt det han gjort är hans problem, jag har som sagt var inga problem med det.
För övrigt tycker jag inte att det var obehagligt, jag tyckte det var kul. Just handlarens reaktion, som en liten gosse som blivit tagen med handen i kakburken, väckte min munterhet.
Skickar med en bild på pantern som visade sig vara 115 cm nu när jag kontrollmätte den. Inget märkvärdigt, troligen en indisk gjutning men ovanligt välgjuten tycker jag.
-
Convallaria, jag är lite förvånad över din reaktion. Om det nu är något som du tycker man skall mötas av när man går in i en affär så förstår jag inte vari utpressningen ligger?
Ja, det var precis det jag tyckte, eller hur? Låtom oss alla onanera inför varandra och skam den som tänker illa därom - eller utnyttjar någon annans skamkänslor för egen vinning. Huvudsaken är trots allt att de slemma latmaskhandlarna som sitter och runkar på sina stolar i sina lurendrejaraffärer blir snuvade på så mycket det går - de har säkert stulit ihop alltihop ändå.
Jag håller inte riktigt med om din analys om varför fler och fler antikhandlare slår igen, även om det alltid är intressant och lärorikt att begrunda vad kunder tycker. De kolleger jag talat med under de senaste sju åren, sedan nedgången för antikhandeln började på allvar, poängterar Internets intåg. Tradera med flera har gjort människor mer vana att handla på auktion och det lättare att anonymt och med betänketid lägga bud via nätet även på vanliga auktioner. Desssutom har människor via nätet och TV blivit kunnigare och då behövs inte handlarnas kunskaper i samma utsträckning som tidigare. Handlaren tvingas att bli än mer specialiserad, ta sidouppdrag eller komplettera med andra jobb.
Till skillnad från fritidsintresserade ska handlarna leva på sin försäljning. Antikhandlare är nämligen ett yrke. Det finns t o m antikhandlare som betalar skatt och moms, tänka sig. De måste betala hyra för sin lokal och faktiskt behöver även de äta och bo. Självfallet säljer man sakerna där det lönar sig bäst - det är ingen filantropisk verksamhet en yrkeshandlare bedriver. Däremot måste varje person i ett serviceyrke ägna sig åt service . Den som inte gör det står snabbt utan uppehälle. Har du tänkt på Reggis, att du är en sån kund som får antikhandeln att dö fortare?
Kanske lika bra det.
Marknaden har förändrats radikalt och det är mycket troligt att den gamla sortens antikhandel helt förtvinar för att aldrig återuppstå. Just nu lever loppisarna högt. Det är ett folknöje att hitta saker billigt och "fynda". Jag tror att det bara är en tidsfråga innan det ur loppisarna utvecklas nåt annat: varför inte antikaffärer, när loppisinnehavarna blir kunnigare och kunnigare?
-
Hej Reggis! Jag blev underligt nog himla förvånad av din historia, och reagerade snabbt och fördömande, vilket jag innerligt ber om ursäkt för.
Typiskt nog hade jag en sån otroligt erotisk dröm natten till idag, så jag kan bara anta, att jag behöver mera spännande sex än vad jag får idag.
Kram på dig!!
-
Fint att ni kommer sams mina "damer", vi som känner "Reggie", var förresten jag som döpte henne till de, har garvat mycket åt hennes storys... Hon har en naturlig romans och rundar till orden så där härligt mjukt kvinnligt och lättläst. Hon skulle kanske blivit präst så att det blev lite folk i kyrkan. ;)
-
Att Antikhandeln går bakåt är inte konstigt. De vill ju inte sälja för farao. I stället för att ha varor i sina butiker så säljer de på auktioner. Det som finns i butikerna är bara skrap som det inte lönar sig att släpa på auktion.
När jag frågar varför de inte ställer ut varorna i sin affär innan de går på auktion svarar de: â€Det finns ingen som vill betala.â€
Det är klart att det blir så när man sällan ser några köpvärda varor utan mest skräp, då tröttnar man på att gå dit. På grund av att handlarna är så in i vassen â€snåla†och okunniga så törs de inte sälja i affären för de kan ju få mer på auktion.
Varför skall jag gå till affärer vars sortiment består av utsorterat gods som inte går att sälja på auktion? Tala om det för mig Convallaria?
Sen har vi de här butikerna där större delen av varorna inte är till salu. Varför i jösse namn har man affärer där varorna inte är till salu? Så fort man tar i något så är det privat eller reserverat.
Du skulle bara veta Convallaria hur mycket jag har handlat i Antikhandeln och faktiskt det händer än idag. Men det blir ointressantare och ointressantare när det inte finns något intressant att köpa.
Dessutom är det många så kallade handlare vars inköpsställen är loppisar. Då kan jag gå på loppis själv och behöver inte betala handlarnas påslag på 1.000 %.
Nej antikhandlarnas kräftgång beror bara på handlarna själva. Visst de har fått konkurrens av Tradera med flera men huvudorsaken är deras gnidiga attityd. I stället för att göra intressanta miljöer i sina affärer har de svarat på konkurrensen genom att erbjuda bröte. Skillnaden mellan en antikaffär och en loppis är idag hårfin.
-
He-he. Om vi kunde hålla oss borta från generaliseringarna skulle det bli en intressantare diskussion. Eftersom antikviteter utgjort mitt (krympande) levebröd under en massa år, har jag självfallet haft anledning att fundera över sakernas tillstånd.
Det här är vad jag kommit fram till hittills:
1 Den förra lågkonjunkturen som sammanföll med Ericssons förra fall fick luften att gå ur marknaden på en vecka. Sedan dess har den inte återhämtat sig.
2 Internets intåg, som jag beskrev i mitt förra inlägg, gör att det finns fler kanaler, mellanhänderna minskar i betydelse (gäller många typer av varor).
3 Antikrundan och andra TV-program har ökat intresset för att behålla sina saker: då blir det svårare att få tag på bra grejor, något som vi handlare verkligen känner av.
4 Kundkretsens utdöende. Trots det stora intresset för gamla ting, är det till syvende och sidst så, att de som köpte antkviteter är ett krympande släkte. Mina bästa kunder för tio år sedan var då i sextioårsäldern, nu är de i sjuttioårsåldern om tio år finns de inte som köpare längre.
5 Shopping som fritidsnöje, som verkar bli mer och mer rumsrent, stämmer bättre överens med loppis än med antikviteter. Om det inte spelar så står roll VAD man köper, mer ATT är det ju bra om man kan köpa nya grejor varje dag, och då måste det för de flesta männsikor vara hyfsat billiga. Antikviteter och kvalitetsdesign är något som ska passa in i ens hem, kanske gräver ett rejält hål i plånboken, men som man ändå anser det vara värt att lägga möda, tid och pengar på att leta upp. Det är roligt att det fortfarande finns många männsikor emd det intresset, men de flesta åker till IKEA och köper sig ett hem.
Butiker med gammalt bröt blir inte långlivade, inte heller butiker med bristande service. Visst är det tråkigt att sortimentet utarmas för att vi märker att människor hellre betalar dubblet så mycket för samma sak om de köper den hos Knut Knutsson än hos en antikhandlare. Tidare lät vi ju saker stå i affären, men ingen betalade. När den så stått i affären är den "bränd" och ingen betalar heller om man lämnar in den på auktion, om man inte reser väldigt långt bort med sin vara - då kan man få bra mycket mer än det som stod på prislappen i butiken.
Ingen begär att du ska gå ner i lön för ditt arbete, Reggis, men du begär att vi ska göra det. För vi är "gnidna" och "snåla", om vi vill ha ut en varas "rätta" pris. På auktion prutas inte. Visssa kunder sätter däremot i system att pruta i handeln på ett oförskämt sätt, som om handlaren fått varan till skänks. Det är jag och många, många av mina kolleger hjärtligt trötta på.
Säg att man köper ett dödsbo. Där kan finnas några trevliga saker och en väldig massa junk. En del skänker man till Röda korset direkt, annat går man med förlust på, annat kan man bli av med med ett nödrop och en del måste man göra vinst på för att man ska kunna betala sina fasta kostnader för rörelsen. Lön brukar det inte vara frågan om att kunna ta ut. Den får man som sagt försöka dra in på andra sätt.
Det finns inte många riktiga antikhandlar kvar. De unga kunderna bryr sig sällan om annat än 50- och 60-talsdesign. I och för sig väldigt kul, men det finns ju så mycket annat vackert, fantastiskt konsthantverk från alla andra tider också.
Väldigt mycket försvinner ur landet, precis som väldigt mycket kom hit under första halvan av förra seklet (och under tidigare århundraden). Det tråkiga är att vårt eget kulturarv försvinner, och det är väl ok - om det kan komma tillbaka om femtio år. Vad man är rädd för är att det hinner ihjälrestaureras på den tiden.
Vi har alla sett handlarna med gällivarehäng och sedelrullar (och möjligen runkfingrar) som bildar den s k Ringen på auktioner. De är inte trevliga; det tycker ingen. I dessa ringar göre sig ingen kvinna besvär. Det finns proprare skitstövlar också. Sen finns det en hel massa antikhandlare som håller på med gamla saker för att det är en passion och som kämpar för att hålla en hög standard både på varorna och moralen, men de kämpar i motvind. Utvecklingen är intressant. Fler som har synpunkter?
-
Convallaria byt namn frän "antikkammare" till "loppis" så kanske du får en j...la fart på försäljningen ;D
-
Jo, ja, men jag tycker att är det loppis, då ska det vara redigt billigt och nu har jag inte riktigt det sortimentet. Däremot ordnade jag och några vänner en loppis för några år sen och dit körde jag allsköns bråte och en del ok, men ovärdefulla grejor och satte mycket låga priser och hjälp, vad folk köpte skräp - bara för att det var billigt. Och believe me, jag vet verkligen vad som är skräp och inte... Lider av dålig potträning eller nåt och har inte kunnat slänga överhuvudtaget förut, har svårt nu med, men öppnade affär, ordnar loppisar respektvie skänker bort allt som överhuvudtaget går att använda, det ska vara bra förstört om det går i soporna (och där sorteras det naturligtvis noggrant!).
-
Kom ihåg att porslinsskärvor får du inte slänga :) Dem ska man göra smycken av
-
Jag för gärna en seriös diskussion med dig Convallaria. Ã…terkommer med min syn på saken när jag tänkt lite.
Ha en bra kväll.
Reggis
-
Kom ihåg att porslinsskärvor får du inte slänga :) Dem ska man göra smycken av
Nej, jag vet, jag vet, men som sagt: det är så härligt att höra hur det tjongar när man slänger trasigt prslin som går i tusen bitar. Sen msåte det väl vara lite fint proslin också, inte vanliga trasiga Birka....
-
det är så härligt att höra hur det tjongar när man slänger trasigt prslin som går i tusen bitar.
I väntan på Reggis svar, svarar jag: Det känner jag igen. Jag gillar att slänga glas på Ã…tervinningsstationen. Ljudet och tanken om nytt glas :).
-
Då ska du vara vid glaskulorna när dom lyftar upp dem.....helt underbart krasch ;D
-
Vilka glaskulor??!! Jag kommer när jag vet mer ;)
-
Vilka glaskulor??!! Jag kommer när jag vet mer ;)
Ã…tervinningsbehållarna menar jag ;D inga kulor där inte ::)
-
Du, det är ingen som begär att du skall arbeta gratis. Det är bara så att tiden går och kunderna, som jag, ställer nya krav på er handlare. Kan ni inte leva upp till det så får ni lägga ner och det är det som händer.
Det märkliga är att antikt och second hand har aldrig varit så poppis som nu. Alla loppisar är välbesökta, kurser i ämnen med anknytning till konst och konsthantverk är fulltecknade, etc, det är bara handlarna som går bakåt. Att skylla på substitut som Tradera och ändrade köpbeteenden finner jag bara löjligt.
Det finns handlare som lever gott, och då menar jag gott, på sin verksamhet. Skillnaden mellan dessa och de som går kräftgång är framför allt följande. De har med regelbundenhet nya varor i sina butiker, deras påslag är rimliga och inte 1.000 %, varorna är inte skitiga utan de har tvättat av dem samt är butiken trevlig att komma in i. Att du dessutom blir trevligt bemött, att du kan gå i affären och titta utan risk för att trampa på gods är andra kännetecken. Dessa handlare konkurrerar inte med sina kunder på loppisar utan har andra inköpsvägar som auktioner, dödsbon och köp direkt från allmänhet.
Fast den största skillnaden är att dessa handlare arbetar, det vill säga jagar varor och håller snyggt i sin affär. De sitter inte bakom ett skrivbord och runkar eller allmänt sitter och vilar sig i form.
Ett annat fenomen är just den här oförmågan att slänga. I vissa affärer står samma skräp där år ut och år in. På grund av detta kan man inte se vad som är nytt för allt skräp. Man kan inte ha så mycket hyllvärmare i en affär. Blir en pryl inte såld så handlar det troligen om optimistisk prissättning. Sänk priset till den nivå kunderna är villiga att betala. Det får övriga handeln göra.
De framgångsrika handlarna dom tar det som blir osålt till auktion eller till loppis för att bli av med det. Detta för att bereda plats för nya varor. Det måste hända något i affären hela tiden, det skall vara â€rock and roll†i butiken. Slöhet tror jag är den vanligaste orsaken till att affären går dåligt.
För övrigt Convallaria såg jag att en runkande busschaffis blev gripen av polis för ofredande. Jag tror att samma sak gäller affärer. Det är troligen inte tillåtet att möta kunderna i sin affär på det sättet. Jag tror inte heller att det höjer omsättningen, fast du kan ju prova. Om inte annat så hamnar du säkert i tidningen och det är ju reklam. Alla vill komma och titta på dig så det kanske är rätt grepp när allt kommer omkring.
-
Det mesta av det du säger är självklarheter, Reggis. Till skillnad från dig känner jag däremot inte så många handlare som lever riktigt gott på sin verksamhet. Jag vet en handfull i Stockholm och ett tiotal till utspridda över landet.
Jag känner till ett fåtal som lever extremt gott, men som inte precis skyltar med hur de får in sina pengar.
De handlare som du refererar till: dagdrönare med skitiga affärer och påslag på 1000% har jag ingen erfarenhet av. Kanske finns de där du bor.
Handlare har alla möjliga inköpskanaler: alla dem du räknar upp samt naturligtvis loppis. Visa mig den handlare som aldrig går på loppis!
Du envisas med att hålla debatten på runknivå. Jag är ingen jurist, men rent lagteknisk tror jag det räknas som sexuellt ofredande eller möjligtvis förargelseväckande beteende om man onanerar på offentlig plats. Som offentlig plats räknas buss i linjetrafik, coop etc, men knappast en privatägd affär. Jag behöver tydligen upprepa att jag anser att butiksägarens beteende var omdömeslöst.
-
Den här tråden går som tåget :D, många besökande i ämnet, svårast för mig är att förstå vad som avhandlas egentligen ???, är det "skinnet" som styrs fram och åter, eller antikviteter a la retro? ;)
-
Jag skall avslöja för dig hur de här som lever riktigt gott gör Convallaria, dom arbetar hela dagarna. Kan det vara något att ta efter?
Fast det vanligaste sättet att tjäna bra är att placera föremål. Den marknaden är inte känslig för priser utan där kan du fläska i och det är nöjd kund ändå.
Har du inte varit på Odengatan och Roslagsgatan i Stockholm. Där finns det flera butiker som uppfyller kriteriet med extremt optimistiskt prissatt bröte och även skitigt bröte. Tycker faktiskt att de flesta så kallade antikaffärer är skräpiga i största allmänhet.
När det gäller offentlig masturbation så spelar det ingen roll om det är offentlig plats eller inte. Allmänheten har tillträde till butiken. Jag vet ett fall där en person blev fälld då han stod på en pall i sin lägenhet och onanerade framför fönstret när skolbarnen gick förbi. Det var banne mig ingen allmän plats. Nu tycker jag det var fel då en sådan person skall ha vård. Böter är knappast något som gör saken bättre.
-
Har du inte varit på Odengatan och Roslagsgatan i Stockholm. Där finns det flera butiker som uppfyller kriteriet med extremt optimistiskt prissatt bröte och även skitigt bröte. Tycker faktiskt att de flesta så kallade antikaffärer är skräpiga i största allmänhet.
Nej, det var länge sen jag var där. Ge gärna tips på affärer som du tycker sköter sig och har ett attraktivt sortiment med ok priser.
När du skriver "allmänt skräpiga", menar du då att det är för mycket saker och inga miljöer?
-
Jag menar att det är en stor andel enklare gods. Detta enklare gods tillskrivs egenskaper som på intet sätt står i paritet med föremålens kvalité. Som en konsekvens av dessa kunskapsbrister/bondfångeri sker då denna optimistiska prissättning som skapar sådan munterhet hos mig.
Tyvärr Convallaria, jag kommer inte att tipsa dig här om de handlare som har bättre gods till humana priser. Då antalet är rätt begränsat så förbehåller jag mig rätten att ha en viss exklusivitet till dessa inköpsställen. Jag har nämligen tidigare noterat att lägger man ut ett sådant tips på en site så blir tillströmningen av intressenter mycket stor. Denna tillströmning ger betydande störningar på mina egna inköpsaktiviteter.
-
Jag menar att det är en stor andel enklare gods. Detta enklare gods tillskrivs egenskaper som på intet sätt står i paritet med föremålens kvalité. Som en konsekvens av dessa kunskapsbrister/bondfångeri sker då denna optimistiska prissättning som skapar sådan munterhet hos mig.
Tyvärr Convallaria, jag kommer inte att tipsa dig här om de handlare som har bättre gods till humana priser. Då antalet är rätt begränsat så förbehåller jag mig rätten att ha en viss exklusivitet till dessa inköpsställen. Jag har nämligen tidigare noterat att lägger man ut ett sådant tips på en site så blir tillströmningen av intressenter mycket stor. Denna tillströmning ger betydande störningar på mina egna inköpsaktiviteter.
Diplomatiskt andra stycke ;D
-
Ja, eller också finns dom inte.
Själv hade jag inte tänkt störa några inköpsaktiviteter, bara få se om det finns några goda exempel som kan ge inspiration.