Hmmm, intressant mycket intressant. Jag har en förmåga att (allt för) snabbt bilda mig en uppfattning om saker och skeenden. Pinkandet i Umeå var ett undantag. Jag var tveksam, inte negativ. Smakade på ordet, konst. Men till slut bestämde jag mig för att jag inte kunde kalla det för konst. Andra må göra det men jag kunde inte. I Anna Odell fallet har jag inte tagit ställning, vet inte om jag måste göra det, tror inte det, men det känns så. Varför måste jag alltid ta ställning, det är den fråga som dök upp i mitt huvud när jag läste om Anna.
Betyder det att jag är bakåtsträvare, alltså om jag inte kan få det till att bli konst?