Allmänt > Fria diskussioner

Mannens önskedröm eller…..

<< < (9/11) > >>

ada:
Det är ett val man gör, om man väljer att se nåt som ett personligt påhopp eller inte.

Du har inte blivit förhindrad att uttala dej så fråga är ju vad som förbjuder dej att uttala dej som du tycker?

Reggis:
Jag ger mig inte in i det här med barn, rysch och annat utan att jämställdheten har långt kvar märker jag ofta men inte uttalat. När en kvinna uttalar sig så är det mycket lättare att få förståelse eller gehör om det finns en man som liksom nickar instämmande. Utan denna nick så krävs det betydligt mer energi. Anledningen till detta är att i grund och botten så tycker väldigt många att det män säger på något sätt ändå är lite viktigare, bättre, etc.

Det händer mig, och det är inte speciellt sällan, att förslag jag har kommit med som runnit ut i sanden, väcker omedelbart gehör när en man tar upp samma förslag. Jag trodde det berodde på bristande timing från min sida. Men så inträffade det att förslag togs upp bara någon timme senare med positivt bemötande och då kan det inte handla om timing utan något annat.

En ”rolig” upplevelse jag var med på Antikprat var att när jag svarade på frågor där så dök det upp ”en del beskyddare”. De liksom gick in och upprepade mitt svar för att tala om att även en man tyckte svaret var korrekt. Dessa personer gjorde aldrig det när svaren kom från män.

Det här är nog svårt att komma tillrätta med men på något sätt finns det hos många män men även kvinnor fortfarande en uppfattning att män på något sätt ”är bättre”. De vet inte varför men de tycker bara så.

Ett annat område är att taket är mycket högre när man kritiserar kvinnor på jobbet. Det går att använda en helt annan vokabulär som man definitivt inte skulle använda om en man. Ord som hysterisk, tjatig och vimsig som egentligen är ganska grova uttryck är fullt accepterade om det är en kvinna som diskuteras. Jag har aldrig hört att man bedömt en man som hysterisk eller vimsig. Nej män är omotiverade och har kommunikativa brister vilka kunna botas med hjälp av uppmuntran och utbildning i kommunikation.

Det här var bara några av mina erfarenheter, naturligtvis mest baserad på vad jag upplevt i arbetet.

När det gäller Änglautanskors inlägg ovan så håller jag inte med. Precis som alla människor är olika så är behoven olika. Fast visst finns det ett antal basbehov som är identiska för alla levande organismer. Vi behöver mat, luft, etc.

änglautanskor:
Kan bara säga att jag är helt förundrad över sån kyla och fientlighet, jag talar om att jag inte förstår ert "språk" gällande samtalsämnet ,man kvinna och samliv mm.
Jag har själv uttryckt mig mkt dumt i vissa frågor vilket jag alltid bett om ursäkt för.

Anser att jag förtjänar samma respekt från alla andra här på forumet, som jag själv respekterar allas tyckande och tänkande, även om jag inte tycker samma.
Jag har tydligen inte den korrekta verbala förmågan att uttrycka mig , men med bara nioårig grundskola så fattar ni säkert själva mina brister i svenska , grammatik mm.
 

Psst;:
Era tankar är säkert de rätta för er, och några hinder till varför ni inte skulle uttrycka er finns inte. Mina tankar och mitt sätt att uttrycka mig är det jag själv som råder över det finns allt plats för det kanske inte men någon annanstans, så det så. :)

Reggis:
Jag hoppas att du inte ser någon fientlighet i mitt inlägg Änglautanskor. Jag håller bara inte med dig om att alla människor skulle ha samma behov. Till en viss nivå, kortsiktig överlevnadsnivå, är de identiska men sedan blir behoven väldigt individuella. Där finns det också klara skillnader mellan män, kvinnor, olika kulturer, etc. Till en del har det med uppväxt och miljöfaktorer att göra men en del är också genetiska och könsbundna.

Det är också så att ju större möjligheter människor har ju mer individuella blir behoven. En ensamstående förälder med låg lön som bor i en trist förort har fullt upp med att  tillfredställa basbehoven mens en högavlönad person med ett stort socialt nätverk kan ägna betydligt mer kraft och tid åt att tillfredställa sina specifika behov.

För att återgå till konstverket som finns att beskåda i Vanås skulpturpark i Knislinge så handlar inte den om kvinnan som slåss för sin överlevnad och mat för dagen. Här handlar det om en relativt sett socialt privilegierad kvinna som trots detta inte har de möjligheter hon önskar och känner sig instängd. Hon har reducerat eller reducerat sig själv till att vara en ”sak”, till för sin omgivning och utav detta känner hon sig inburad. Inburad av omgivningens förväntningar och uttalade och outtalade krav.  Har hon samma möjligheter som en man att tillfredställa sina behov?

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida