Jag tycker Limpan är helt OK även om hon räkmackssurfar. Jo men i början var jag också lat, gick på kvalitetsauktioner och hos antikhandlare och på mässor. När sen överskott uppstod så fick mitt intresse för konst och konsthantverk en helt annan inriktning, jakten.
Nu är jaktmomentet precis lika viktigt, om inte viktigare än själva prylen. Nu kavlar man upp ärmarna, tar på sig handskar för att inte fördärva manikyren och ner i den skitiga kartongen och gräv. En affär som den i Tommarp går man in i en gång, där finns varken fynd eller spännande grejer utan du betalar bara överpris. Att lyssna på en svammelmaja som textilförsäljaren har man inte tid med för det hon har köper du för en 10-del av priset på idrottsloppis.
Då tycker jag â€Lisaâ€, som i alla fall ansträngt sig och byggt lite miljö runt det hela, är betydligt roligare även om du naturligtvis får betala bra för det. Det hon säljer kan du också jaga fram på loppisar.
Men som sagt var Limpan är kanske inte någon hungrig fyndjagande varg eller så har jaktinstinkten inte vaknar än. Jag tror jaktinstinkten kommer den dagen man säger till sig själv, faan finns det inget nytt att se. Då måste man tillföra ytterligare en dimension i det hela.
Kikarn, jag tror inte jag skulle passa. Jag är alldeles för oborstad och vulgär i mitt sätt. Nu var ju som sagt var inte Limpan inne på ställen där man fyndar utan i stort sett tvärt om. Skall man fynda så går man inte till butiker som kallar sig Antikhandlare eller Retro, det namnet förpliktigar att ha en hög prisprofil. Du går till Loppis, Fyndkällan, Gröna Ladan, Utförsäljningsstallet eller â€Jag har allt†affärer, föreningsloppisar, eller loppisplatser som Sucken, Södra Esplanaden, etc. Där kan du fynda. Det är där vi med utvecklat jaktsinne och habegär samt gamkaraktär går.