Nu har det slagits fast. Det är personer som inte är ett dugg intresserade av sitt arbete som är mest intresserade av bonus. ESPI har genomfört en undersökning av 1.200 högre chefer i västvärden för att se vad det är som utgör deras drivkraft. De har fått svara på frågor och psykiatriker har intervjuat dem.
Det har då visat sig att ju mindre intresse de har för sitt arbete ju mer intresserade är de av bonus. De riktigt bonuskåta direktörerna saknar inte bara intresse för företaget utan även dess personal och allt arbete. De ser arbetet som ett medel att samla pengar på hög inför ålderdomen då de skall få leva ut alla sina önskningar. Därför kan de flesta tänka sig att ta väldigt stora risker, både personliga och riskera hela företaget för att få några bonuskronor till på kontot. Anledningen är att de inte bryr sig om något annat än sitt bankkonto och sin vision om en underbar ålderdom. Ã…lderdom föresten, de flesta av dessa planerar att sluta arbeta i 40 årsåldern. Sen visar det sig att det oftast blir senare då själva samlandet av pengar tar över. Det kan jämföras med narkotika. De vill ha högre och högre doser för att bli tillfredställda.
Ofta kombineras dessa behov med olika sexuella avvikelser. Vissa av dessa direktörer får väldigt exklusiva vanor som att onanera i ett badkar fyllt med champagne. Detta behov har en Svensk kvinnlig VD för ett börsnoterat företag. En annan mannlig VD, också Svensk, hyrde alltid in 10 skolflickor som står i ring runt hans säng och applåderar när han idkar sexuellt umgänge.
Sammantaget kan man konstatera att systemet med bonus är ett utmärkt sätt för att rekrytera de absolut olämpligaste personerna. Det finns naturligtvis undantag men i stort sett så konstateras det i undersökningen att bonus lockar illojala, giriga och riskbenägna personer, ofta utrustade med avvikande sexuella behov.
