Man tackar, Ewald Dahlskog hörs intressant, och den här visuellt mjuka glasyren är verkligen förförisk, diskret men samtidigt laddad.
Det är verkligen sorgligt att ingen tar ett helhets grepp på äldre svenskt porslin och keramik. När kunskapen och intresset finns, man kunde kanske förvänta sig en gemensam aktion från stat och näringsliv. Här finns formgivnings historia, som med reativt liten ekonomisk insats, kunde användas för att skapa ett brett tillgängligt referens bibliotek (som inte var begränsat till någon enskild samling). Nu kanske jag som novis har missat något, skicka då gärna en länk.