Författare Ämne: Var finns den mest optimistiska prissättningen i Sverige?  (läst 2865 gånger)

Reggis

  • Hjältemedlem
  • *****
  • Antal inlägg: 1 940
  • Av två onda ting gör jag det jag inte gjort förut.
    • Visa profil
Var finns den mest optimistiska prissättningen i Sverige?
« skrivet: tis 5 okt 2010 18:55:54 »
Ibland råkar man ut för affärer där prissättningen är så optimistisk att man tror att det handlar om ett skämt. Just när jag trodde jag sett det värsta, handlarna på Kärleksgatan i Malmö och Antikhuset i Eslöv så visade det sig att det finns större optimister.

Antikboden i Västertorp har nog rekordet. Jag har aldrig sett på maken till optimistisk prissättning. Med förundran ser man sig omkring bland alla prylar, det mesta verkar vara soprumsfynd, men prislapparna talar ett helt annat språk. Det hela toppas nog av en parianfigur från Gustavsberg där armen limmats fast med hjälp av Karlssons klister. Den har också fått sig en ordentlig smäll på sockeln så att en bit fattas. Det optimistiska priset är 4.500 kr. Ett blekt vykort från 1960-talet insatt i en IKEA-ram får du för reapriset 150 kr. Ja vill ni se Sveriges mest optimistiska prissättning så skall ni ta en tur till Västertorp. Det är faktiskt riktigt roligt.

Är det någon annan här som kan tippsa om några andra optimister till handlare som man kan besöka för att få sig ett skratt??


Wanja

  • Global moderator
  • Hjältemedlem
  • *****
  • Antal inlägg: 1 029
  • Knåpar vidare med min butik i Stockholm
    • Visa profil
    • Wanjas Vardagsrum
SV: Var finns den mest optimistiska prissättningen i Sverige?
« Svar #1 skrivet: tis 5 okt 2010 19:50:48 »
Jag har aldrig lyckats ta mig till Antikboden i Västertorp, dock har jag när jag spanat in deras hemsida reflekterat över den ojämna prissättningen: Vissa föremål är övervärderade medan andra har riktigt bra priser.
Vad jag inte riktigt har förstått när vi är ute på inköpsrundor runtom i landet är att gubbarna som säljer från sina lador & uthus mitt ute i ingenstans kan ha så förbenat höga priser - de ligger ofta över priserna i butiker på fina gatan i stan. När jag frågat dem har de förklarat att de flesta av deras kunder kommer ända från Polen och Tyskland för att handla och att de tycker att priserna är ok... Det kanske funkar om man bor i Skåne och Halland? De har ingen annonsering eller hemsida men på något vänster behåller de sin kundkrets ändå. Sen är det bara ett fåtal som skattar på försäljningen, det kanske också funkar om man befinner sig mitt ute på landet. Ber man om kvitto går de in i bakre utrymmet och dammar av ett gammalt kvittensblock som legat under diskbänken sedan 1947 :) Flera av dem lever nog hyfsat gott på sin försäljning - även om de kanske inte har så många kunder - och det blir ju inte sämre av att inte stå med någon lokalhyra.

Reggis

  • Hjältemedlem
  • *****
  • Antal inlägg: 1 940
  • Av två onda ting gör jag det jag inte gjort förut.
    • Visa profil
SV: Var finns den mest optimistiska prissättningen i Sverige?
« Svar #2 skrivet: ons 6 okt 2010 15:57:30 »

 Säg ett objekt som är riktigt bra prissatt Wanja, bara ett?  Det finns inget eftersom det mesta är lumpigt och småskadat. Det är som en idrottsloppis med antikhandlarpriser utan hänsyn till skick. Men tack för upplysningen om att Antikboden i Västertorp har en hemsida. Nu kan man sitta hemma och skratta åt utbudet och priserna utan att behöva åka dit, jätteroligt.

Det tyskar och polacker  köper är kontinentals porslin, typ serviser, som är mycket lågt värderat i Sverige samt 1940-talsmöbler som också har svårt att hitta svenska hem liksom tysk 1950-60-talskeramik. Det övriga som undermåligt lagade parianfigurer och ramade vykort finns det inget intresse för.

Rätt intressant det du skriver om gubben på landet. Jag har också lagt märke till detta fenomen. De sitter där med lite skräp som de tydligen tycker är bra gods. De är bara att beklaga, tiden har gått förbi dessa prisoptimerande snålgubbar för flera decennier sedan. Deras utbud har utarmats under en lång tidsperiod och nu står de där med en hög med skräp kvar som de försöker lura på den okunnige.

Fast de är inte de värsta utan det är dessa närare som egentligen inte säljer begagnatgods utan skall prångla ut sitt mediokra egenfabricerade lergods eller eterneller. De lockar en att åka kilometer efter kilometer med en skylt som det står antikt eller loppis på och en pil in på någon ”skogsstig”. När man sen kommer fram, vad ser man, jo en massa presentaffärsjunk och några kraftigt överprissatta avlutade möbler som egentligen inte är till salu. Men om det finns någon idiot som vill betala priset dom satt så kan man köpa skräpet.

Sen har vi dom som annonserar ”loppis” på samma sätt och när man kommer fram så är det några lådor med böcker och en hög med leksaker samt några blomkrukor. Egentligen är det någon sorts familjelek, där barnen skall lära sig sälja, du tvångsrekryteras till.

Fast värst är dom som skyltar och sen är det stängt när man åkt en halvmil på en skogsstig. När jag råkar ut för det ber jag alltid min kille att förorena deras hall genom att pinka i deras brevinkast. Saknas brevinkast får brevlådan duga.

Fast ibland så har det hänt att man gjort storfynd när man minst anar det.  Kommer alltid att tänka på när jag tog av när jag såg en skylt med ”antikt” och kom till en fallfärdig mölla i trakterna av Ã…storp. Utanför stod en yngre tjej. ”Suck”, tänkte jag, ”och såg en uppsjö av plastleksaker och låder med barnkläder framför mig”.

Men tji fick jag. Hela möllan var full med riktiga antikviteter. Jag var tvungen att åka och hyra en stor skåpbil för att frakta hem allt jag köpte och jag var där dagen därpå också med skåpbilen för att ta resten. Jag köpte i princip allt utom en trasig figurin och några Wiltonmattor.