Efter blodtest, röntgen, sövning för att kolla så att det inte satt något fast i matstrupen och koll av tänderna konstaterade veterinären att hon troligtvis hade fått ett virus som slog ut henne alldeles. (Tur i oturen är att det inte var FIP. Ett otäckt virus som brukar ha dödlig utgång)
Han vätskade upp henne, samt gav henne cortison och b-vitaminer. Ett par timmar efter det vi kommit hem tvingade jag i henne majsvälling med spruta, sedan satte vi oss i soffan med en filt omkring oss.
En halvtimme senare skulle hon ner på golvet. Shama tog sikte på matskålen, vinglade dit och Ã…T! Första gången på en vecka. Då grät jag, kan jag tala om.
Sedan dess har hon ätit, men för att hjälpa henne tills hon är riktigt OK igen, sprutar jag i henne vatten.Vågar inte riskera att hon blir uttorkad, för då är det kört.
Men som sagt: Det ser bra ut