Jag har en mycket god vän som är perseruppfödare. Har under många år gjort/administrerat en hemsida åt henne. Varje gång hon får nya kattungar i huset åker jag upp till henne när de är 5-6 veckor och fotograferar. Nu har hon mycket få kullar per år, men genom årens lopp har det varit mängder med små perserkattungar som jag fotograferat. Den ena sötare än den andra.Aldrig har jag känt att den där kan jag inte leva utan.
En gång för två år sedan kom jag in i rummet där de små kattungarna var. En liten vit sak, en tvärhand hög, satt på rumpan med ena lilla tassen uppe i luften och måttade vingligt mot en liten randig boll. Hon träffade, upp efter den, satte sig på rumpan, upp med tassen osv
Jag tog upp henne. Hon tittade mig djupt in i ögonen, gav mig en slick med den lilla rosa tungan och rullade sedan förnöjt ihop sig i min hand.
Jag föll som en fura
När uppfödaren sa: Hon ser ut som om hon har hittat hem, förhärdade jag mitt hjärta.Vi hade 6 katter hemma och det räckte mer än väl.
När vi åkte hem sa jag till min man "Den dagen jag måste skriva såld på henne på hemsidan kommer jag att avlida". Lite drastiskt
Jag behövde inte skriva såld på henne........... Hon levererades hit när hon var 12 veckor som en tidig 50-årspresent av min vän. Det var min vita Skimra och vi har fortfarande ett mycket speciellt förhållande. Hon är alldeles underbar
Vadan denna långa utläggning
Jo, raskatter som inte håller standarden........Skimras näsa är lite sned, minimalt lite. Jag såg det första gången vi träffades, men nu ser jag det inte.......ser bara kärlek när jag tittar på henne
Sedan vill jag bara nämna att uppfödare är väldigt olika. Min vän har naturligtvis som de flesta andra ett lägre pris på katter som inte är utställningskatter,m e n faktum är att det händer att det kommer köpare dit som ska köpa en sällskapskatt och någon liten kattunge liksom väljer köparen........
Då struntar hon i om det är en utställningskatt. Har en kattunge valt köparen så blir priset för en sällskapskatt
