Allmänt > Fria diskussioner

Feminist eller inte?

<< < (2/7) > >>

Reseda:
Jag har aldrig kallat mig feminist. Är uppväxt i ett hem där Salig Far piskade de tunga mattorna, följde med till mangelboden, handlade hem tunga varor, putsade silver mm.

Inget konstigt med det. Var och en gör det den är bäst på, lärde jag mig. Har alltid trott att det är så också  ::)

Känna mig underlägsen en man, bara för att han har snopp?? ALDRIG fallit mig in!

Jag står gärna för 90 % av hushållarbetet, bara jag slipper ha att göra med bilar, gräsklippare, snö,  krattor, spadar och alltför tunga lyft.

Jag struntar fullkomligt i manligt/kvinnligt. Jag lever som jag trivs med. Jag är väl för fan myndig, som Ingvar Hirdvall säger i Potatishandlaren.

kikarbara:
Nu citerar jag ur Gemzöes bok, feminism, och ett stycke som är särdeles intressant relaterar hon till Rich /Obligatorisk heterosexualitet och lesbisk existens, 1980/; "Mansidentifikation innebär att kvinnor är lojala mot män, sexuellt, socialt och politiskt. När kvinnor sätter mäns behov och intressen i första rummet deltar de in nedvärderingen av sig själva" (s 48)... Tyvärr tror jag att vi själva många gånger är så internaliserade grundföreställningen att vi är underställda mannen att vi inte ens ser när vi underställer oss själva? Reggis hade en bra fråga i en annan tråd. "Tänker vi själva?" Gör vi verkligen det eller är vi helt enkelt väldigt inkörda i gamla sociala föreställningar?

Det jag själv mest tror att jag starkt kan identifiera mig med inom radikalfeminismen är dock feminism såväl i de stora centrala frågorna, men även i de små sfärerna. Att även det personliga är politiskt. Det är faktiskt politik om maktbalansen i hemmen inte fungerar pg av att det sprids korkade floskler i media som vänder sig till stora massor, och som faktiskt är stilbildande rent tankemässigt för stora delar av befolkningar som oftast inte för egen maskin varken tänker till eller öppnar en bok.

Jag kan varkt rekommendera hennes bok. Det var som att dra bort en gardin framför ögonen. Och de män jag har diskuterat boken med (som har läst den) har sagt ungefär samma sak. De visste faktiskt inte att de var mansgrisar innan de började tänka lite ur ett annat perspektiv.

Reseda:
" När kvinnor sätter mäns behov och intressen i första rummet deltar de in nedvärderingen av sig själva" (s 48)... "

Skitsnack, det är det som kallas kärlek!! (förutsatt att det fungerar så från båda hållen i ett förhållande)

kikarbara:

--- Citat från: Reseda skrivet mån 21 jan 2008 21:54:24 ---
Känna mig underlägsen en man, bara för att han har snopp?? ALDRIG fallit mig in!


--- Slut citat ---

Men en anställningsprocess pågår i ett yrke som inte är strikt manligt kvinnligt. En kvinna och en man har bägge såväl erfarenhet och kompetens som efterkrävs. Vem får jobbet med viss sannolikhet? Jag vågar säga att kvinnan får jobbet om man har en jämställdhetspolicy som innebär att man behöver jämna könskvoten på arbetsplatsen, annars får hon den inte. Och om hon får den, får hon samma lön som mannen skulle ha fått i 9 fall av 10?
Jag som kvinna är inte underställd mannen för att han har snopp. Jag som kvinna är underställda mannen för att vi lever i ett patriarkat, som utgår från den heterosexuella vita mannen som norm.

För ett par år sedan läste jag en artikel om att man upptäckte att man hade feldoserat kvinnor med hjärtfel eftersom man hade gett dem samma doser som män i samma viktklass, utan att ha i åtanke att kvinnor har mindre muskelmassa etc, vilket tydligen var viktigt i sammanhanget. Alla medicineringstabeller var baserade på män.

Till och med ett så enkelt begrepp som kärnfamilj utgår ifrån mannen som familjens överhuvud, kvinnan som underställd mannen samt barn.

ada:
Jag ska tänka på det där med muskelmassan nästa gång jag fraktar filmer, idag gick Vid himlens utkant, 22,7 kilo som företagspaket, Elias och kungaskeppet (dito kilo) som bussgods, och Svarta nejlikan (kändes lite lättare) hade anlänt och jag kåkade alla dessa filmlådor, hämtade och lämnade på bion, jag kommenterade på företagsposten när han sa att det var 22,7 kilo jag burit på att "ja, sånt här jobb klarar ju vi kvinnor inte av"  med ett leende

Nej jag är inte ordinarie filmfraktare, hon hade ingen bil så jag tog det, för nåt år sen hade biografhuset en riktig hustomte som var en gumma på 155 cm typ, som tog en låda i varje hand, och bar...

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida