Jag känner det befriande, att jag utan saknad nu kan ge bort massor av möbler, som jag förut sparat på vinden i ett av mina hus. Känner ingen saknad efter dem. Tror dock det var bra, att spara dessa ärvda grejor så länge. Jag ville inte sälja dem. Nu känns det BRA, att vänkretsen plockar bort saker de vill ha. Tror jag kände motstånd mot, att någon främmande skulle värdera grejorna. Enklare nu att grejorna uppskattas och tas emot som gåvor.