När hon vaknade upp på morgonen så mådde hon utmärkt. Hon tittade mot springan i gardinen och såg att det antagligen var en underbar dag ute för det såg ut som solen sken. Det var på tiden, tänkte hon. Det hade varit snöande för länge nu för att passa hennes vädersmak.
Som vanligt när hon låg på rygg och lät tankarna flyga runt fritt så tog hon några könshår mellan pekfingret och tummen och liksom tvinnade dem mellan fingrarna till en liten tofs. Detta gjorde hon alltid när hon låg och tänkte i sin säng. Mellan varven så drog hon också lite lätt i hårtofsen, liksom luggade sig själv. Varför hon gjorde det har hon funderat mycket på men inte kommit på orsaken. Hon kom inte på orsaken nu heller för den delen.
Nästa gång hon träffade en psykiatriker så skulle hon passa på och fråga. Fast när det skulle kunna inträffa? Hon kände ju ingen psykiatriker just nu. Hon kände inte heller något behov av att utvidga sin bekantskapskrets med någon psykiatriker. Hon fick nog av det för några år sen då hon sällskapade med en sån. Det var jobbigt kom hon nu på, förbaskat jobbigt. Vad hon än gjorde som han inte gillade så skulle han analysera vad det var som gått snett i hennes liv. Alla förstår väl att en sådan relation kan inte vara så värst länge vilket den inte heller gjorde.
Det hela slutade med att han satt och analyserade varför hon började träffa en annan man. Vad var det som gått snett i hennes uppväxt för att något sådant skulle kunna ske. Själv var han ju perfekt och han hade ju förlåtit henne för hennes snesteg men ändå ville hon inte se honom mer.
Hon hade svårt för att säga rakt ut att hon tyckte han var en tråkmåns och att hon var trött på hans konstlade analyser. Hur skulle hon slingra sig ur det här utan att bli ovän med honom? Att inte skaffa sig ovänner i onödan det var hennes linje. Till slut kom hon på att hon skulle säga att hon var alldeles för moraliskt slapp för att ha en varaktig relation. Till hennes förvåning så köpte han det. Hon har alltid undrat om det stod i överensstämmelse med hans analys av henne. Hon tänkte fråga men tänkte att han kanske skulle börja tänka igen och det var en risk hon absolut inte ville ta nu när det gått så bra.
Jaha, det kanske var dags att rulla ur bingen nu och titta ut genom fönstret för att se om det som såg så lovande ut fortfarande gällde. Jopp, solen sken och det var dags för frukost och sen ut i solskenet. Fast först gör hon en koll på nyhetsflödet. Snabbt konstaterar hon att mens hon har luggat sig själv genom att dra i könshåren så har två kvinnliga skådespelare, enligt Aftonbladet, blivit sexuellt trakasserade. Hon funderar på om det kan finnas något samband men kommer snabbt fram till att det torde vara ytterst osannolikt att det föreligger ett samband.
Fanns det inga goda nyheter som skulle kunna muntra upp henne. Varför kunde inte den där Eu-ministern Cecilia Malmström tappa en påse med Euromynt på foten och som en följd av det bryta lilltån? Det vore något som skulle glädja henne ofantligt. Eller varför kunde Cecilia inte snubbla i någon av EU-palatsets rulltrappor och få en pärm med EU-direktiv i huvudet? Ja då skulle hon kunna rabbla fler EU-bestämmelser och pamfletter utantill som en papegoja.
Är detta för mycket att be om ? Hon tyckte det var en rimlig begären.
Annars kund väl någon välmenande kraft dränka Grekland i Medelhavet. Det landet verkar bara ställa till besvär. Just nu är Grekland den stoppkloss som hindrar börsen från att stiga och kan därför betraktas som en fiende till hennes investeringar. Här bekymrar man sig för Talibaner och terrorister, bagateller jämfört med Grekland som är en enda ekonomisk terrorbomb. Må Grekland brinna i helvetet.
