Lille gossen fyller 28 till jul, men minns tydligt sin förkärlek för rosa. Dessutom hade han diadem i håret. (inte i skolan) Visst fick han utvecklas i självständigt tänkande och tyckande. Vi kanske borde ha tränat honom i att rosa inte accepterades som "pojkfärg" på 80-talet?
Men....jag tordes inte spränga skolan som tog honom ur villfarelser som han odlade hemma.
Grupptryck är en jättestor del i barns uppväxt. Det gäller att försöka få barnen att kunna motstå grupptrycket.
Emellertid så är han nu absolut inte mottaglig för någon form av grupptryck! Tack och lov. Vår familj är inte kända för, att ge efter utan kamp om vi tror på något.
Jag påstår, att man inte LÃ…TER barn ärva sina gener. De gör det vilket man vill eller ej.
Man LÃ…TER dem däremot ärva sina bestämda uppfattningar om saker och ting. I detta fall är man många gånger omedveten om att man påverkar dem. Därför gäller det, att vara observant på sig själv.
De små gör inte som vi säger till dem att göra. De tar efter vårt beteende.
Fjoll, tack för de värmande orden. Det sägs, att man ska fostra 4 barn innan man får det 5:te att bli ganska "lyckad"
Eftersom Lilla Ä:s Mor påstår, att hennes uppväxt varit synnerligen lycklig, så låter hon mig hållas med Älgskrämman. Vi tror, att vi lyckas göra en samhällsduglig medborgare av henne också.
Ibland undrar jag, vem som fostrar vem. Lilla Ä får mig ofta, att verkligen tänka efter!