Användbara retroprylar

[kikarbara]

Då kanske vi skall göra om ämnet och fråga oss varför vi köper retroprylar istället! Anledningen kan variera har jag märkt av svaren hittills.

För min egen skull så är anledningarna två, och ibland en kombination av dessa.

1. Min samlarmani!

2. Mitt behov av estetik!

Jag brukar lite skämtsamt säga att jag för min del har ett avvikande skönhetsideal, dvs, ett omvänt skönhetsideal. Altså dröm-mannen nr 1 forever and ever är Ozzy Osbourne. Honom skall jag gifta mig med i nästa liv! Så jag får nog åberopa bristen på behov av estetik, snarare. Jag tycker inte att saker man omger sig med behöver vara så himla stilfulla, vackra eller estetiskt tilltalande, huvudsaken är att de ger hemtrevnad, eller åtminstone är helt oömma och tåls att användas igen och igen och igen och igen, helst till en svår grad av slitage. Ni vet, som ett par gamla ingångna jeans som man nästan inte vågar slänga i tvättmaskinen i slutet innan man slänger dem för att man riskerar att de går sönder.

Jag tycker nog inte att vintage design är särskilt estetiskt tilltalande, snarare tvärt om, Det är så fult så att det blir läckert och snyggt... och så är det så lagom invant. Men då har jag växt upp i teakmiljö under hela min barndom, så jag får lite "mormorskänsla" av det, det är som om hon sitter bredvid och ler när jag oljar teak och ojjar mig över vattenfläckar.

Jag tror att det är rebellen eller alternativaren/bohemen i mig som vägrar att göra som alla andra och som envisar mig med att gå "min egen väg". Plus att det finns en stor miljövinst!

[convallaria]

Jag är uppvuxen i ett hem där det dels sattes en ära i, dels var nödtvunget att återanvända. Sparsamhet var en dygd. Konsumism "billigt". Ett visst mått av "kan-vara-bra-att-ha-samlande" förekom också.
För mig är det ett naturligt sätt att leva och ha råd med annat. I stort sett allt jag köper är begagnat: kläder, husgeråd, möbler, fordon, vitvaror m m. Annars skulle jag inte ha råd att äta gott och dricka vin och det prioriterar jag.
Det är lite av en sport också att fundera ut hur man ska kunna låta bli att köpa nytt, när det är något som behöver åtgärdas i hemmet.
Jag kallar mig också estet. Det är extremt viktigt för mig att de föremål jag omger mig med passar in - vad det än är. Att det sen ofta är skavda och lagade grejor gör det inte mindre genomtänkt. Det känns direkt när något "gifter sig" med något annat. Till exempel mina epagröna fönsterlampor från 60-talet, med den handknutna mattan från sekelskiftet - bara för att en av färgerna i den råkar vara (milt) epagrönt.

[kikarbara]

Jag kallar mig också estet. Det är extremt viktigt för mig att de föremål jag omger mig med passar in - vad det än är. Att det sen ofta är skavda och lagade grejor gör det inte mindre genomtänkt. Det känns direkt när något "gifter sig" med något annat. Till exempel mina epagröna fönsterlampor från 60-talet, med den handknutna mattan från sekelskiftet - bara för att en av färgerna i den råkar vara (milt) epagrönt.

DET HÄR är ett spännande område måste jag säga... estet... ett jättesvårt värdeladdat begrepp egentligen, för vem är det som avgör var som är estetiskt "riktigt" eller ej?
Jag skulle mycket väl kunna ha ärtgröna eller epagröna produkter hemma, men jag tror att majoriteten av befolkningen skulle kalla det allt annat än estetiskt?
De flesta hem jag har besökt som inte befolkats av andra alternativare/avvikare etc, har i stort sett sett likadana ut; ungefär som att ta en tur i vilken möbelaffär eller ikea eller liknande? Och jag tror att de betraktar sig själva som esteter, bara köper sådant de tycker om eller som är trendigt och snyggt för tillfället. Och alla vi andra? Tja, inte är det väl estetik det första man tänker sig i alla lägen?

För egen del har jag fått vänja mig vid att när jag tycker att något är estetiskt tilltalande, så kan jag ge mig katten på att andra inte tycker det. Internet var nog vägen för mig att hitta "likasinnade" (låter som om man ägnar sig åt en perversion av något slag, men det är nästan så det är?).

[convallaria]

Jag skulle mycket väl kunna ha ärtgröna eller epagröna produkter hemma, men jag tror att majoriteten av befolkningen skulle kalla det allt annat än estetiskt?

Ja, ha-ha, jag skulle tro att väldigt många som skulle anse att mitt ser ut som en skräphög. Men estetik måste ju vara mångfacetterad i sina uttryck. Estetik är väl ett slags medvetenhet och kunskap om utseende, kvalitet och form. Jag kanske inte skulle trivas i till exempel JJ:s hem, men jag tycker det jag har sett av det har varit mycket snyggt och absolut estetiskt.

De som har det som inredningskataloger hemma tror jag inte jag har så mycket gemensamt med själsligt heller.

[engelsson]

Detta var faktiskt oerhört intressant. Att läsa o känna igen sig. Att det var fler än jag som har detta tänkande om återanvändning... För det handlar ju inte bara om att gilla retroprylar för  att  de oftast är mer estetiskt tilltalande än nytillverkade saker. Utan det går djupare än så.. För min del är det nog en process som pågått hela livet..min mamma rotade gärna igenom skrotbodar redan på sjuttiotalet och jag har fortsatt som hon..

[kikarbara]

Detta var faktiskt oerhört intressant. Att läsa o känna igen sig. Att det var fler än jag som har detta tänkande om återanvändning... För det handlar ju inte bara om att gilla retroprylar för  att  de oftast är mer estetiskt tilltalande än nytillverkade saker. Utan det går djupare än så.. För min del är det nog en process som pågått hela livet..min mamma rotade gärna igenom skrotbodar redan på sjuttiotalet och jag har fortsatt som hon..

Engelsson min vän, låt mig genast sluta mina armar om dig, du talar som ljuv musik och jag förstår precis vad du menar!! Det vore som om jag skrivit det själv. Fast i mitt fall var det morfar förstås, min mamma har följt tiden långt bättre än jag själv...

[änglautanskor]

Trevligt att känna igen sig själv om användbara retroprylar, jag känner en glädje samt trygghet i slitna använda föremål, jag finner en lycka att veta att en älskad skål eller en stol  används till vardagliga göremål idag ,precis som kanske den användes för hundra år sen.Speciellt om den användes i mina far eller morföräldrars tid i livet.

[engelsson]

Haha Kikarbara kram tebax..men visst går detta med att gamla saker ska återanvändas lätt i arv..har en ny generation på tillväxt som jag intensivt påverkar att uppskatta gamla bra ting..  Kommer ni födda på sextiotalet ihåg de gamla soptipparna   När man fick följa med o slänga skräp o hittade en massa bra o ha grejer..

[ada]

(soptippar får nån annan svara på)

Jag har absolut ingenting från mitt barndomshem och ingenting från mor och farföräldrar,
arv(egods)lös kan man kanske kalla det, så jag har alltid uppskattat gamla saker -och det räcker med 50-tal 60-tal för att få lite historiska andetag. Min familj började om från början i ett nytt land -66 och hade inget med sig. Så här står jag, rotlös, och försöker skaffa mej ett förflutet kan man säga

Jag avskydde de där billigaste-möblerna i hemmet som barn och hade önskat att man köpt lite begagnad kvalitet istället. Fast det var först när barnen avverkat ett par skrivbord i folie jag kommit att upptäcka möjligheten att köpa något gediget i trä -eller faner för all del. Mycket biligare än nytt. Och planen att byta ut allt vitt i hemmet till teak och annat mellanbrunt trä började ta form. Att slänga ut de billigaste plastbunkarna och använda margarethabunkar (både nyköp och loppisköp) istället osv.

Det var bättre (kvalitet) förr!

[kikarbara]

Haha Kikarbara kram tebax..men visst går detta med att gamla saker ska återanvändas lätt i arv..har en ny generation på tillväxt som jag intensivt påverkar att uppskatta gamla bra ting..  Kommer ni födda på sextiotalet ihåg de gamla soptipparna   När man fick följa med o slänga skräp o hittade en massa bra o ha grejer..

Jag tror att chansen är fifty-fifty om det går i arv eller ej? Hittills har jag dock haft 100% utdelning på 80% av mina barn, den yngsta är för liten att säga något om ännu.
Barn nr 1; snart färdig skomakare av den gammaldagsa sorten. Köpte sin första femtiotalsbil som 14-åring, då hade han redan retromoped sedan tidigare. (yamahaa yankee tidig åttiotal) och tja, tror att hela han är retro, äger nog inte en enda nytillverkad pryl; fast han är förstås minimalist. Får han bara ha sin gitarr och tatueringsapparat med sig så är han hemma vart han än går...

Barn nr 2; är lite snobbigare än den första och inte fullt lika minimalistiskt utan det är lite mer trend över honom, kommer säkert att hamna på designspåret när det gäller retro; men det är rockabilly och brylcreme och vita herrlinnen från 50-talet som gäller, inkl en vintage petroffjacka förstås för hela slanten. En elektrisk ståbas från femtiotalet ligger högt på spanlistan just nu.

Barn nr 3; stjäl alla mina klänningar jag lyckas komma över som är retro nog. Och älskar att gå på loppisar, säger jag högt hemma att jag skall åka på en lopprunda, så inte tusan får jag åka själv. Sånt får jag smyga med, och hon är på riktigt min värsta konkurrent, i det avseendet. Hon är dessutom den av ungarna som charmar häcken av mig allt som oftast, just nu "äger" hon alla mina bildjournalen och tro inte att jag får tillbaka dem bara för att jag frågar...

Barn nr 3; ser upp till sina bröder. Letade gubbakeps länge och väl bara för att nr 2 hade en -tror jag- men han är en aspirant på god väg. Än så länge fiskar han mest efter 2:ans avlagda vad det än månde vara.

Såå... om ett par år häckar nog ungarna här och berättar om sin barndom och att de fick återanvändning, bra-att-ha-grejjer-, loppisturer, grus till frukost, etc med modersmjölken, ELLER så vänder de och envisas bara med ikea och nytt? Vi får väl se... Ena dagen är jag hur pinsam som helst, och andra dagen hur cool som helst, helst om jag har lyckats hitta något tillräckligt hett som ingen annan har....

Petroffjackor förrästen... sicket elände det är varje gång någon har försnillat sin jacka (stor stöldrisk med dessa kan jag säga att vi har erfarit) eller slitit ut den, för då är det mamma som får jaga en ny i passande storlek, och hur lätt är det idag??? Nytt fungerar inte förstås.

Så visst är det spännande att se hur femman artar sig på sikt...

[engelsson]

     Ada vår familj kom oxå hit från Finland på 60-talet. Vi hade dock vårt hus kvar  med alla prylar och möbler så vi återvände dit varje sommar på semester. Men jag kan kan verkligen känna igen det där med att inte kunna räkna saker tillbaka genom generationerna. Både min mors och fars föräldrahem brändes av tyskarna  under slutfasen av andra världskriget. Där gick mycket släkthistoria i form av textilier, möbler, porslin men framför allt fotografier upp i  rök.                                                                                                                            Kikarbara jag läser din redogörelse av dina barns retrointresse med stort nöje.. Jag har fyra stycken ungar från 23 o ner till 14 i ålder.. De två äldsta är väl måttligt roade av att trängas på loppisar men tar väl gärna emot om jag hittar något som de verkligen vill ha..de två yngsta däremot hyser jag stort hopp om..de små raringarna stod i somras o köade i en hel timme i strilande regn utanför en lokal loppis . De hade sett en cylinderhatt i fönstret under veckan, den här loppisen har bara öppet på lördagar. När loppisen slog upp sina portar kl 9 så kutade de o hann greppa hatten. ,

[JJ]

Jag kanske inte skulle trivas i till exempel JJ:s hem, men jag tycker det jag har sett av det har varit mycket snyggt och absolut estetiskt.

Nej, det är kanske bara jag som trivs i mitt hem - det är ju skräddarsytt just för mig! Eftersom jag har läst många inredningstidningar så har man sett åtminstone ett tusental hem på bild, och ingen av dessa gillar jag bättre än så jag har det nu. Och då är säkert så att ägarna har ägnat en hel del tid och energi för att få det som de själva vill ha det.

Sitter på biblioteket nu och skriver. Modemet packade ihop igår kväll och den nyare datorn krånglar (pekaren rör sig inte trots diverse försök). Och datorn på jobbet får jag inte använda längre då chefen tror att jag gick in på en sida med virus (alla andra får dock surfa...) Få se när jag får igång min andra dator - kan ta lite tid! Om jag inte är här på ett tag så vet ni vad det beror på!

[convallaria]

Och då är säkert så att ägarna har ägnat en hel del tid och energi för att få det som de själva vill ha det.

Ja, det har de alldeles säkert, men jag tror vi lite generaliserande menar när det ser ut om i en "inredningstidning", kanske snarare katalog från en möbelaffär. Det är ju ingen större sport att ha en fet plånbok och gå och handla nåt som alla andra har i ett svep. Det är nog flera här som lägger ner mycket energi  och - om kassan tillåter - mycket pengar på att hitta just det rätta för just oss och vårt hem.

[kikarbara]

     Ada vår familj kom oxå hit från Finland på 60-talet.

Jahapp, det ante mig. Välkommen in i finnpajsargänget, vi är några stycken här inne.  Det är tydligen här vi samlas sådär tjugo-trettio-fyrtio-år efter att vi kom hit som båtflyktingar... *asg*

Men hallå, kan det vara så att det på något sätt faktiskt är en orsak till att man får det här med gamla grejjer i boet? Vi har ju trots allt kommit hit en gång och knappt ägt mer än paltorna på kroppen och sen jobbat för att få en fungerande tillvaro, med kaffefilterhållare, glas att dricka ur och hållare till toapappret liksom.... det här måste jag nog fundera på? Våra äldre har ju dessutom dessa krigsupplevelser med sig på olika sätt...

[engelsson]

Kiitos kiitos så här platsar man ...  Jo nog kanske vår nybbyggartillvaro som barn gjort oss till sådana otroliga hembyggare som vuxna...en slags kompensationsvilja för att balansera tillvaron..   Sen det här med kriget måste ju lämnat sina spår..jag menar hur många berättelser om evakueringar o nedbrända hem o andra trauman ryms    det inte i vår barndom..