Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront,
en dront har jag skjutit med luntlåsgevär,
då solen rann ned mot en blek horisont
och havet låg blankt mellan öar och skär.
Då bolmade rök i en luft, som stod ljum,
och rymden var som ett ekande rum,
där skottet skallade fjärran och när.
Jag har skjutit en dront, jag har skjutit en dront.
Mina bröder, stån upp av er makliga ro.
I kunden väl aldrig er tänkt något sån´t,
I krasse, förkrumpne och sene att tro.
Ja, så kom det lite poesi i jakttråden. Harriet Löwenhjelm var det som skrev.
Jag har aldrig skjutit en dront. Jag skjuter inte djur över huvud taget. Bössor har jag så det räcker och blir över men de används bara på lerduvor. En gammal salongare har jag också och den är faktiskt min favorit (tackom o lovom att den aldrig blev pluggad), har egentligen aldrig förstått tjusningen i att sprida hagelskurar, det är liksom för enkelt. Om jag skulle ta upp jakten så är det toppjakt som jag tycker är roligast. Problemet är att jag inte orkar med trädskällarna, de har en benägenhet att inte sluta när de kommer hem. Då är det bättre att jaga över stående fågelhund men då är det haglet igen. Därför sysslar jag mest med eftersök på fågel (sjöfågel). Min far hävdade att jakt över stående fågelhund var den jakt han verkligen njöt av. Han kunde i timmar beskriva hundarnas stånd, avance osv. Han skjöt aldrig något, vare sig fågel eller klövvilt! Tror jag berättade det på AP också någon gång. Varför han aldrig skjöt fick jag aldrig veta. Däremot kunde han i timmar berätta om de olika andfåglarnas fjäderdräkt beroende på årstid osv. Ã…terigen så har jag inget emot jakt, tycker det är det mest humana sättet om man ska äta kött men alla kan förståss inte betros en bössa

Men nu kom jag av mig. Vad jag skulle berätta var att han, min Far, aldrig lärde sina hundar apportera. Det fick labradoren göra. Slänga pinnar till hundarna var inte så populärt men självklart gjorde vi det ändå. Han brukade säga "Var man gör det den är bäst på" och då inkluderade han även hundar. Själv tror jag inte längre på det. Jag lär mina hundar allt möjligt från att avancera till att rulla runt. De verkar ha kul och är duktiga på det de gör och det är huvudsaken.
Den enda jakt jag egentligen sätter mig emot är grytjakten. Till grytjakt inkluderar jag bäverjakt om än det låter märkligt. Jag är så trött att höra alla skogsägare yla över bävrarna som ruinerar deras lövbestånd. Snicksnack. Jag har skogsmark med blandat bestånd och jag gläds storligen att bävern kommit tillbaka från att ha varit borta ett tag (vet eg inte varför, de har aldrig jagats av oss). De träd som de fäller är ALLTID belägna på mer eller mindre impedimentmark där jag aldrig skulle avverka ändå. Jag tror att jakten på bäver är en gammal företeelse då framförallt björken var en bristvara pga pottasketillverkningen. Oj så trött jag blev. Virrig är jag också vilket jag ser när jag läser igenom vad jag skrivit. Kan bara säga att det har sina skäl men jag ska till neurologen på några veckor och hoppas på en lösning. Jag lär återkomma!