Vad är hedersrelaterat?

[Reggis]

Allt som oftast läser man rubriker om ”hedersrelaterat” våld. Vilket jävla ord för kvinnoförtryck och misshandel. Är det inte konstigt att när det handlar om kvinnoförtryck så skall det skrivas om för att lägga en dimridå över vad det egentligen handlar om. Det skapar en känsla av patriotism över det hela, vi slåss för vårt land, vår fana och vår heder.

”I dag avled tre personer som en följd av ”finansrelaterat” våld i samband med ett besök på X-banken. Tre personer rusade in och berikade sig genom att plocka medel från bankens kassa. I samband med det kom några av bankens kunder i vägen när skottlossning utbröt.

I en lägenhet påträffades en av festdeltagarna livlös. Polisen har anhållit en av festdeltagarna för detta ”festrelaterade” våld. Pollisen ser en stor ökning av festrelaterat våld i samband med de större helgerna.

Det finns inget hedersamt i kvinnomisshandel utan kalla det för vad det är nämligen just misshandel och inget annat. Det finns ingen anledning att på något sätt förklara bort detta med någon form av omskrivning. Det ger bara en sort legitimitet till det hela.

[ada]

Allt som oftast läser man rubriker om ”hedersrelaterat” våld. Vilket jävla ord för kvinnoförtryck och misshandel. Är det inte konstigt att när det handlar om kvinnoförtryck så skall det skrivas om för att lägga en dimridå över vad det egentligen handlar om. Det skapar en känsla av patriotism över det hela, vi slåss för vårt land, vår fana och vår heder.

---

Det finns inget hedersamt i kvinnomisshandel utan kalla det för vad det är nämligen just misshandel och inget annat. Det finns ingen anledning att på något sätt förklara bort detta med någon form av omskrivning. Det ger bara en sort legitimitet till det hela.

Jag ser det faktum att man gärna lyfter fram denna oerhört pyttelilla grupp som håller på med "hedersrelaterat" som ett sätt kasta över skulden för våld mot kvinnor på invandrarna återigen. Våldet förekommer i alla samhällsklasser, i alla folkgrupper, och situationen för kvinnan kan vara riktigt illa där man tystar ner det hela, låtsas som våldet inte existerar, och kvinnan blir utfryst för att hon rubbar bilden av den perfekta värld man lever i. Jag har en gammal god vän som berättat om sin situation så sent som i förrgår och det är bara för jävligt. Tänker också på en äldre kvinna jag noterat led av sjukdomf darrade och skakade, svårt att röra sig mm, och jag fick sedan höra att hon varit hårt drabbad i sitt äktenskap, vem är den stora förloraren? Jo hon som kollapsade psykiskt, fick medicinera tungt och drabbats av biverkningar och följdsjukdomar och social utslagning.

[Nastamuumio]

Termen har väl kommit till för att man skall katalogisera eller gruppera övergreppen?
Nån statistiker i Rättsbranschen eller SCB är väl antagligen arkitekt?


Min uppfattning är att våld här,nu och då är nånting som tillhör UNDERklassen.Den som tar till våld är/blir/känner sig i underläge.H*n kan inte lösa konflikten på nåt annat sätt.
Det är gravt ovärdigt och mycket förödande för självkänslan att inte kunna styra sina impulser och sitt agerande till nåt annat än våld.En stor del av alla fängelsekunder skulle säkert ange den första smockan och/eller den första supen på frågan varför det gick snett.

Om man med "våld" även avser psykisk terror och tystnad kommer saken i ett annat läge.

[ada]

Men så är det inte, jag som är statistiknörd har kollat upp detta.

Det som ligger fördolt under den vackra fasaden bekymrar mig, och när man pekar på hedersrelaterat som en liten andel av en liten andel ägnar sig åt, lyfter fram invandrares överrepresentation och överrepresatnation i allmän social misär, så tappar man bort att siffrorna oavsett om det är 7 promille av invandrare och invandrares barn som slår, så är det 5 promille av en åtta gången större grupp svennar som slår (jag är ungerfärlig i siffrorna nu, jag har kollat detta noggrant och exakt tidigare)

Verkligheten ser ut så, trots överrepresentation alltså, att majoriteten av dem som slår är vanliga svenska män utan ekonomiska problem, utan utländska föräldrar, utan alkohol och drogproblem.  Det är bara att leta rätt på statistik på www.bra.se och kolla själv.

Sen ska man inte fastna i tanken att män är djur heller, för misshandel ägnas sig promillen åt, inte ens procent av den manliga befolkningen, män är ju faktiskt det bästa som finns

[kikarbara]

Termen har väl kommit till för att man skall katalogisera eller gruppera övergreppen?
Nån statistiker i Rättsbranschen eller SCB är väl antagligen arkitekt?


Min uppfattning är att våld här,nu och då är nånting som tillhör UNDERklassen.Den som tar till våld är/blir/känner sig i underläge.H*n kan inte lösa konflikten på nåt annat sätt.
Det är gravt ovärdigt och mycket förödande för självkänslan att inte kunna styra sina impulser och sitt agerande till nåt annat än våld.En stor del av alla fängelsekunder skulle säkert ange den första smockan och/eller den första supen på frågan varför det gick snett.

Om man med "våld" även avser psykisk terror och tystnad kommer saken i ett annat läge.

När jag ser din definition på våld, att det är den som befinner sig i underläge som tar till det, det är då jag ser ett skäl att faktiskt särskilja utövande av våld och våld. Betraktat ur vårt kulturella perspektiv så ger jag dig 100% rätt, men då lever vi i en kultur som ger barn och kvinnor juridiskt rätt att inte vara livegna, tillhöra någon överhet och att inte behöva utstå våld eller terror i någon form, och det här är trots allt de flesta som är uppväxta sedan många generationer i sverige fullt införstådda med.

För mig finns det en kulturell skillnad när det handlar om hedersrelaterad våldutövande, eftersom det är ett legitimt våld beroende på vilken form av glasögon man tar på sig. Det är inte bara legitimt, det är dessutom ett krav från omgivningen som styr våldsutövandet, släkten går samman och bildar karteller mot den våldsutsatta och manar till "lyd -eller bli bestraffad och skyll dig själv". Med våra ögon sett är våldsutövningen förkastlig, den uppmuntras inte, den har inget legitimt utrymme, varken officiellt eller inofficiellt, utan vi ser ner på individer som utövar våld på underställda, tillika kvinnor eller barn.

Jag tror att vi förringar och tar udden av det hedersrelaterade våldet, som står för helt andra saker än det våldet vi är vana vid. Jag tycker kanske inte om begreppet men det innebär inte heller att våldet i sig är hedervärt, utan det handlar om att det utlöses på grund av upprätthållande av heder för släkten, gruppen eller landsmännen, vilka det nu är som utför och utlöser den här sortens våld. Jag kan bara anta att allt man tror på verkligen innefattar att detta är ett "rättvist system som måste fungera". Jag tror inte att den som utför eller utlöser våld i en hederssituation gör det utifrån att man vill utöva barbariska lustar eller liknande utan hotet om lydnad och ändring av beteende måste helt enkelt vara det som är målet med utövandet av våldet, gentemot någon som inte har visat tillräcklig vördnad för det egna systemet, vilket det än månde vara.

En svensk kvinna, eller en kvinna som utsätts för våld i ett samhälle eller i en kultur som liknar våran, får omgivningens empati och sympati, får stöd och det hjälp som man behöver såväl av omgivningen som inför lagen. En kvinna som utsätts för hedersrelaterad våld saknar helt detta skyddsnät runtomkring sig och anses själv ha bidragit till situationen som innebär att någon är "tvungen" att utföra våldshandlingar mot henne och det är våldsutövaren som har sympatierna och "rätten" på sin sida.

Vi får inte förenkla den här vardagen för kvinnor som lever i dessa situationer genom att dra paralleller med det våldet vi känner till och kan appelera till här. Jag tror att vi för deras skull MÃ…STE fortsätta att se helheten i deras livsvillkor och fortsätta att dela upp våldet såhär. Jag kan för mitt liv inte tro att invandrarkvinnor skulle viga sina liv för att informera om de här livsödena om inte det hade varit en skillnad av vikt, de torde veta precis vad de lever i för paradigmatiskt perspektiv? 

[ada]

När jag ser din definition på våld, att det är den som befinner sig i underläge som tar till det, det är då jag ser ett skäl att faktiskt särskilja utövande av våld och våld. Betraktat ur vårt kulturella perspektiv så ger jag dig 100% rätt, men då lever vi i en kultur som ger barn och kvinnor juridiskt rätt att inte vara livegna, tillhöra någon överhet och att inte behöva utstå våld eller terror i någon form, och det här är trots allt de flesta som är uppväxta sedan många generationer i sverige fullt införstådda med.

...och de som ägnar sig åt partnervåld tillhör undantagen i vårt fina samhälle eller hur? Precis som hedersvåld inte är någon förhäskande ordning där det förekommer

För mig finns det en kulturell skillnad när det handlar om hedersrelaterad våldutövande, eftersom det är ett legitimt våld beroende på vilken form av glasögon man tar på sig. Det är inte bara legitimt, det är dessutom ett krav från omgivningen som styr våldsutövandet, släkten går samman och bildar karteller mot den våldsutsatta och manar till "lyd -eller bli bestraffad och skyll dig själv". Med våra ögon sett är våldsutövningen förkastlig, den uppmuntras inte, den har inget legitimt utrymme, varken officiellt eller inofficiellt, utan vi ser ner på individer som utövar våld på underställda, tillika kvinnor eller barn.

Du skriver precis om det som sker i fina familjer när misshandel tystas ner "släkten går samman och bildar karteller mot den våldsutsatta".

Jag tror att vi förringar och tar udden av det hedersrelaterade våldet, som står för helt andra saker än det våldet vi är vana vid. Jag tycker kanske inte om begreppet men det innebär inte heller att våldet i sig är hedervärt, utan det handlar om att det utlöses på grund av upprätthållande av heder för släkten, gruppen eller landsmännen, vilka det nu är som utför och utlöser den här sortens våld. Jag kan bara anta att allt man tror på verkligen innefattar att detta är ett "rättvist system som måste fungera". Jag tror inte att den som utför eller utlöser våld i en hederssituation gör det utifrån att man vill utöva barbariska lustar eller liknande utan hotet om lydnad och ändring av beteende måste helt enkelt vara det som är målet med utövandet av våldet, gentemot någon som inte har visat tillräcklig vördnad för det egna systemet, vilket det än månde vara.

och i den vanliga svenne-misshandlarens ögon är "systemet" han själv som familjens överhuvud som den hans kvinna ska visa vördnad för, hon måste annars bestraffas eller hur?

En svensk kvinna, eller en kvinna som utsätts för våld i ett samhälle eller i en kultur som liknar våran, får omgivningens empati och sympati, får stöd och det hjälp som man behöver såväl av omgivningen som inför lagen. En kvinna som utsätts för hedersrelaterad våld saknar helt detta skyddsnät runtomkring sig och anses själv ha bidragit till situationen som innebär att någon är "tvungen" att utföra våldshandlingar mot henne och det är våldsutövaren som har sympatierna och "rätten" på sin sida.

Det finns inget sådant skyddsnät, kvinnan är ett offer för resten av livet, förs det någonsin på tal att man blivit misshandlad av sin make, blir man omgående förpassad till underklassen och social misär, degraderad till sk white trash. Det är inte alls socialt accepterat att diskutera detta. Det otäckaste är att många blir utslagna och hamnar utanför "på riktigt" efter det skedda.

Vi får inte förenkla den här vardagen för kvinnor som lever i dessa situationer genom att dra paralleller med det våldet vi känner till och kan appelera till här. Jag tror att vi för deras skull MÃ…STE fortsätta att se helheten i deras livsvillkor och fortsätta att dela upp våldet såhär. Jag kan för mitt liv inte tro att invandrarkvinnor skulle viga sina liv för att informera om de här livsödena om inte det hade varit en skillnad av vikt, de torde veta precis vad de lever i för paradigmatiskt perspektiv?

Men hallå: "paradigmatiskt perspektiv"? Jag tror inte det gagnar någon sak att prata på det sättet. Och faktiskt behöver man inte dela upp någonting, våld är alltid våld, och lagen gäller lika för alla. Vad sägs om enkel nolltolerans på området. Ingen kvinna/man ska slå någn annan kvinna/man vare sig inom eller utom familjen. Fram till 1864 hade maken laglig rätt att aga sin hustru. Nu gäller det att inte bara lagen utan människorna runt omkring dessa drabbade kvinnor förkastar misshandeln -på riktigt- kvinnorna ska inte bli misstrodda av sin omgivning som nån som sprider falska rykten om en socialt ansedd man, det är vad som sker idag och där finns det verkliga behovet av förändring av attityd i vårt fina västerländska samhälle.

[kikarbara]

Är det viktigare hur jag uttrycker mig, än vad innebörden av det jag skriver? Du får ursäkta om jag använder de uttryck som kommer för mig när jag sitter och uttrycker något, tyvärr fungerar jag så, även om man ger mig en pik om det gång på gång.

Eftersom våld har olika värdeladdningar utifrån vilken kulturell tillhörighet man har och vilket paradigm som råder när man växer upp, eller som råder omkring en i kulturell tillhörighet etc, så tror jag att det spelar roll och att man måste se till de skillnader som faktiskt finns. Jag vill inte förringa situationen för någon som lever i våld eller som utsatts för våld oavsett var man kommer ifrån; men jag tror att situationen trots allt är en annan för den kvinnan som vet att hon förkastats av sitt folk, sin släkt och sin kultur för den gärning hon anses ha gjort sig skyldig till.

Att påstå att det inte finns några skillnader innebär enligt mig att man gillar att gå omkring med skygglappar. Enligt vårt tankessätt här,  är vi varken förtappade eller förskjutna för att vi har råkat visa några hårslingor för en man, inte heller är vi skökor och inte har vi skämt ut släkten heller, och det medför inte att vi exempelvis utsätts för stening eller avrättning genom bränning, eller liknande.

Självfallet måste vi diskutera våld mot kvinnor och barn utifrån olika perspektiv och kanske inse att alla situationer inte kräver samma sorts lösningar, och att alla situationer inte kan jämföras trots att våldet är en gemensam nämnare. Jag hävdar fortfarande att en kvinna som utsatts för våld i sverige har både lagen och sympatierna på sin sida, mannens gärning föraktas, medan det finns kulturer där mannen får upprättning endast genom att utsätta kvinnan för våld, inte sällan av väldigt grovt slag. Innan man anmäler en man har vi dessutom i media kunnat läsa gång på gång att män inte har rätt att slå kvinnor och vi uppmuntras att anmäla. Utan den här informationsspridningen i förväg så tror jag personligen att långt färre män hade anmälts av kvinnor som faktiskt till sist gör en polisanmälan. Dessutom måste en man inte längre fysiskt ha slått en kvinna utan man räknar även in psykiskt våld och det uttrycks rätt så tydligt vilket rättspaket det trots allt finns inom kvinnofridslagstiftningarna.
 

[kikarbara]

Det finns inget sådant skyddsnät, kvinnan är ett offer för resten av livet, förs det någonsin på tal att man blivit misshandlad av sin make, blir man omgående förpassad till underklassen och social misär, degraderad till sk white trash. Det är inte alls socialt accepterat att diskutera detta.

Det håller jag absolut inte med om, och jag tar avstånd från alla tankar eller erfarenheten i den riktningen. Detta på grund av att jag inte uppfattar kvinnan som skuld till att ha blivit utsatt för våld, utan jag lägger detta helt på mannens tillkortakommanden, personliga brister och så vidare. Jag föraktar däremot en man för evigt som har lagt sin hand på en kvinna oavsett hur provocerad han anser sig ha varit. Det är är mig veterligen en tämligen politisk korrekt inställning och jag är självfallet en produkt av västerländska massmediala budskap, tillika upplevelser samt den utbildningsbakgrund jag har. 

Och den inställningen skall vi självfallet värna om, inte tu tal om saken.

Ett eventuellt utanförskap efter att ha utsatts för våld tror jag personligen i så fall beror på något annat än att det skulle komma signaler från samhället eller rättsligt. I det fallet så ligger kvinnor som utsatts för våldtäkt mycket värre till, då de ofta inte blir trodda i rätten och det ofta handlar om deras skuld eller ej; där verkar inställningar i samhället inte vara lika övertygade, för om hon var berusad och bar kortkort så är det ju inte säkert att hon sa nej tillräckligt högt, eller att mannen uppfattade detta och om han inte gjorde det så är det inte att betrakta som våldtäkt.... en man i det svenska samhället får därmed inte slå en kvinna så hon får märken, men han får sätta på henne när han vill om hon inte tillräckligt tydligt markerar kroppsligt och verbalt att hon inte vill...det är ett märkligt dubbelt budskap.

[ada]

Är det viktigare hur jag uttrycker mig, än vad innebörden av det jag skriver? Du får ursäkta om jag använder de uttryck som kommer för mig när jag sitter och uttrycker något, tyvärr fungerar jag så, även om man ger mig en pik om det gång på gång.

Näe vet du vad, nu får du bli hur sårad du bara orkar, med när du slänger dej med fina uttryck blottar du tomheten i ditt resonemang. Du tänker antagligen inte på detta, men man kan t ex i detta specifika fall verkligen fråga sig vilka invandrarkvinnor som vet "precis vad de lever i för paradigmatiskt perspektiv"? Hur många läsare av detta (män som kvinnor) kan svara på frågan vilket paradigmatiskt perspektiv de lever i? Som sagt, bli så sårad du bara orkar, jag förespråkar att man talar på en nivå som når ut till folket om man säger så. Det blir också uppenbart att man ägnar sig åt att snacka ihjäl ämnet medan ett antal kvinnor blir slagna ute i landet. Det gagnar som sagt ingen.

Eftersom våld har olika värdeladdningar utifrån vilken kulturell tillhörighet man har och vilket paradigm som råder när man växer upp, eller som råder omkring en i kulturell tillhörighet etc, så tror jag att det spelar roll och att man måste se till de skillnader som faktiskt finns. Jag vill inte förringa situationen för någon som lever i våld eller som utsatts för våld oavsett var man kommer ifrån; men jag tror att situationen trots allt är en annan för den kvinnan som vet att hon förkastats av sitt folk, sin släkt och sin kultur för den gärning hon anses ha gjort sig skyldig till.
Att påstå att det inte finns några skillnader innebär enligt mig att man gillar att gå omkring med skygglappar. Enligt vårt tankessätt här,  är vi varken förtappade eller förskjutna för att vi har råkat visa några hårslingor för en man, inte heller är vi skökor och inte har vi skämt ut släkten heller, och det medför inte att vi exempelvis utsätts för stening eller avrättning genom bränning, eller liknande.

Det jag skrivit går ut på att det inte är så stor skillnad mot vårt fina västerländska samhälle, och det är i många delar av vår vackra värld bara 50 år sen en anständig kvinna inte gick utanför dörren utan en sjalett på huvudet, för annars var hon en sköka. Och en gång var det kutym att aga även sin hustru till lydnad.
Det är väl för fan inte att ha skygglappar att lyfta fram grupper som blir slagna i det fördolda, kvinnorna i de fina hemmen, de som blir utfrysta ur sociala sammanhang om de öppnar munnen. "Kvinnomisshandel förekommer i alla samhällsklasser och i alla sociala skikt. Skillnaden är att färre kvinnor från socialt välanpassade skikt anmäler sina förövare, eftersom det sociala fallet blir så mycket större för dessa kvinnor."
http://www.1.6miljonerklubben.com/nyheter/artiklar/visa/index.asp?id=3

Självfallet måste vi diskutera våld mot kvinnor och barn utifrån olika perspektiv och kanske inse att alla situationer inte kräver samma sorts lösningar, och att alla situationer inte kan jämföras trots att våldet är en gemensam nämnare. Jag hävdar fortfarande att en kvinna som utsatts för våld i sverige har både lagen och sympatierna på sin sida, mannens gärning föraktas, medan det finns kulturer där mannen får upprättning endast genom att utsätta kvinnan för våld, inte sällan av väldigt grovt slag. Innan man anmäler en man har vi dessutom i media kunnat läsa gång på gång att män inte har rätt att slå kvinnor och vi uppmuntras att anmäla. Utan den här informationsspridningen i förväg så tror jag personligen att långt färre män hade anmälts av kvinnor som faktiskt till sist gör en polisanmälan. Dessutom måste en man inte längre fysiskt ha slått en kvinna utan man räknar även in psykiskt våld och det uttrycks rätt så tydligt vilket rättspaket det trots allt finns inom kvinnofridslagstiftningarna.

Nej, kvinnan står väldigt ensam med det hon utsatts för, ingen kvinnlig chef pratar högt om misshandeln hon utsatts för, ingen kvinnlig filosofie doktor, ingen kvinnlig läkare (m.fl.) inte om de vill ha en karriär. Tror du lever i en annan värld än dessa. Och återigen, det är fantamej inte skygglappar, för jag belyser verkliga fall av social och psykisk utslagning som följd av misshandel (kvinnan som lider av biverkningar av kraftfull medicinering mm) och kraftfull utfrysning och förtal av yrkeskvinna som ändå kan påvisa nervskador och skadad ryggkota mm som följd av misshandel -mannen har också blivit dömd, men ändå...

Att svara på inlägg två från dej vore att upprepa beskrivningen av den förbannade verkligheten där en misshandlad kvinna inte alls kan prata om det skedda -oavsett vad lagen säger, det är inte samhället utan de sociala reglerna i den värld dessa kvinnor lever i jag pratat om hela tiden.

[kikarbara]

Näe vet du vad, nu får du bli hur sårad du bara orkar, med när du slänger dej med fina uttryck blottar du tomheten i ditt resonemang. Du tänker antagligen inte på detta, men man kan t ex i detta specifika fall verkligen fråga sig vilka invandrarkvinnor som vet "precis vad de lever i för paradigmatiskt perspektiv"? Hur många läsare av detta (män som kvinnor) kan svara på frågan vilket paradigmatiskt perspektiv de lever i? Som sagt, bli så sårad du bara orkar, jag förespråkar att man talar på en nivå som når ut till folket om man säger så.

Varför skulle jag bli sårad ärligt talat? Jag hävdar att rådande paradigm i det samhälle/kultur som olika grupper av kvinnor som lever med våld i sin vardag utgör en skillnad. Jag för en diskussion här, jag "talar" inte "till folket", utan uttalar mig i sakfråga som enskild individ i ett öppet forum där vem som helst om de är medlemmar här kan delta?? Eller hur stor läsekrets tror du att en sådan här tråd har i det stora folkliga sammanhanget har??

De gånger jag faktiskt uttalar mig officiellt i något sammanhang, då brukar jag i allmänhet skriva om ett par gånger tills jag själv känner att det jag vill ha sagt når ut om så behövs. Det här är en mycket litet forum för mig i det här sammanhanget och jag känner inte heller att jag behöver väga mina ord på guldvåg, så länge jag kan relatera till innebörden och stå för den.

Det blir också uppenbart att man ägnar sig åt att snacka ihjäl ämnet medan ett antal kvinnor blir slagna ute i landet. Det gagnar som sagt ingen.Det jag skrivit går ut på att det inte är så stor skillnad mot vårt fina västerländska samhälle, och det är i många delar av vår vackra värld bara 50 år sen en anständig kvinna inte gick utanför dörren utan en sjalett på huvudet, för annars var hon en sköka. Och en gång var det kutym att aga även sin hustru till lydnad.

Ja, det har hänt en hel del de senaste 100 åren när det gäller samsynen på kvinnan och hennes rättigheter tillika sociala ställning. HÄR i vårt samhälle är det därför ett främmande tankessätt att en kvinna är en mans ägodel och skall visa underordnad lydnad. Det är precis det jag säger.

Det är väl för fan inte att ha skygglappar att lyfta fram grupper som blir slagna i det fördolda, kvinnorna i de fina hemmen, de som blir utfrysta ur sociala sammanhang om de öppnar munnen. "Kvinnomisshandel förekommer i alla samhällsklasser och i alla sociala skikt. Skillnaden är att färre kvinnor från socialt välanpassade skikt anmäler sina förövare, eftersom det sociala fallet blir så mycket större för dessa kvinnor."
http://www.1.6miljonerklubben.com/nyheter/artiklar/visa/index.asp?
id=3Nej, kvinnan står väldigt ensam med det hon utsatts för, ingen kvinnlig chef pratar högt om misshandeln hon utsatts för, ingen kvinnlig filosofie doktor, ingen kvinnlig läkare (m.fl.) inte om de vill ha en karriär. Tror du lever i en annan värld än dessa.

Ja, jag lever i en annan värld än dessa, jag befinner mig oerhört mycket närmare det du föraktfullt kallade för "white trash" i ett tidigare inlägg. Vill du därmed mena att det finns ett socialt överklassproblem, då man är i avsaknad av hederlig gammaldags sunt bonnförnuft och tjuvheder? Tillhör du själv den här klassen och kan se det ur deras perspektiv bättre så informera mig gärna. Jag pratar nog ur ett mer samhälleligt perspektiv tror och hoppas jag.

Och återigen, det är fantamej inte skygglappar, för jag belyser verkliga fall av social och psykisk utslagning som följd av misshandel (kvinnan som lider av biverkningar av kraftfull medicinering mm) och kraftfull utfrysning och förtal av yrkeskvinna som ändå kan påvisa nervskador och skadad ryggkota mm som följd av misshandel -mannen har också blivit dömd, men ändå...

Vad får dig att tro att jag inte uttalar mig om verkliga fall jag har mött? Eller att jag själv inte har utsatts för våld, eller varit målsägande i ett misshandelssammanhang?

[ada]

Varför skulle jag bli sårad ärligt talat? Jag hävdar att rådande paradigm i det samhälle/kultur som olika grupper av kvinnor som lever med våld i sin vardag utgör en skillnad. Jag för en diskussion här, jag "talar" inte "till folket", utan uttalar mig i sakfråga som enskild individ i ett öppet forum där vem som helst om de är medlemmar här kan delta?? Eller hur stor läsekrets tror du att en sådan här tråd har i det stora folkliga sammanhanget har??

Jag tror inte, jag vet att tråden lästs 125 gånger, det står där (just nu är det 125)
Du vill inte begripa att jag säger att många inte förstår orden "paradigmatiskt perspektiv" och därför inte kan svara på frågan, i synnerhet inte invandrarkvinnorna ifråga.

Ja, det har hänt en hel del de senaste 100 åren när det gäller samsynen på kvinnan och hennes rättigheter tillika sociala ställning. HÄR i vårt samhälle är det därför ett främmande tankessätt att en kvinna är en mans ägodel och skall visa underordnad lydnad. Det är precis det jag säger.

Jag pratade om VÃ…RT fina västerländska samhälles historia där det bara var horor som gick barhuvade för bara 50 år sen, och det tidigare var en rättighet att aga sin hustru.

Ja, jag lever i en annan värld än dessa, jag befinner mig oerhört mycket närmare det du föraktfullt kallade för "white trash" i ett tidigare inlägg. Vill du därmed mena att det finns ett socialt överklassproblem, då man är i avsaknad av hederlig gammaldags sunt bonnförnuft och tjuvheder? Tillhör du själv den här klassen och kan se det ur deras perspektiv bättre så informera mig gärna. Jag pratar nog ur ett mer samhälleligt perspektiv tror och hoppas jag.

"Föraktfullt", nu får du väl ge dej, att vantolka när jag beskriver hur omvärlden ser på slagna kvinnor, är lägre än det anstår dej. Oh ja, jag har mer än önskvärd inblick i de bästa av samhällsklasser, jag har just beskrivit en del av det.

Vad får dig att tro att jag inte uttalar mig om verkliga fall jag har mött? Eller att jag själv inte har utsatts för våld, eller varit målsägande i ett misshandelssammanhang?

Jag bemötte när du talade om mina skygglappar (som jag uppfattade det) och du får det att handla om dej... (och varför skulle inte jag ha samma erfarenheter?)

[nisse 8]

Hadde jag varit Moderator skulle jag stängt tråden och stängt av er i 1 vecka och bötfällt er, 30dagsböter/4 I-glas
Stilla er nu

[ada]

Det är rätt Nisse jag vill ändå förmedla en tanke om hur nära inpå det är, när vi är så himla rediga och pratar om hur barbariska "de där" är, glömmer vi vår egen historia

När jag var liten och växte upp i södra Bohuslän (nu snackar vi 1950 och 1960-talet) hade de flesta kvinnor sjal på sig. De flesta hade den typ av färgranna sjalar, med blommor och andra mönster, som man kan se på kvinnor i dagens Turkiet. Men det fanns en grupp, främst äldre kvinnor, som hade svarta sjalar som täckte allt hår. Dessa kvinnor var starkt religiösa, tillhörde statskyrkan och den riktning inom den som kallas för schartaunism. De var anhängare av det som lärts ut av Schartau, en starkt konservativ tro där all typ av utsmyckning av hem och person är bannlyst.

Denna riktning är fortfarande stark i Bohuslän och det är sådana präster som gör att kvinnoprästmotståndet i Bohuslän är så starkt. Man kan ännu i dag på landet i södra Bohuslän se kvinnor som täcker sitt hår med sjal. Kristna kvinnor. Men i de frireligiöst dominerade områdena och rent allmänt kom sjalbärande i stor utsträckning att försvinna under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Hand i hand med den allmänna radikaliseringen i samhället. Sjalbärande blev också ovanligare bland schartauaner och förekommmer idag mest bland äldre.

http://zaramis.nu/blog/2007/09/sjal-och-hijab-i-sverige.html
Dessa helsvenska falanger är också oerhört duktiga på att fördöma sina egna homosexuella barn t ex, jag har läst om hur barn drivits till självmord av att ha blivit utstötta av familjen.

[nisse 8]

Med tanke på det ni skrivit tidigare i tråden så är det nästan som man känner skam att vara "man", tur är väl att det bara är ett litet avskrap som sysslar med kvinnomisshandel men ändå för många, bättre då att vända ryggen till och avlägsna sig ett par timmar om man blir osams, det gör jag, sen är allt lugnt och fridfullt igen

[Fjoll]

Obs, jag har ännu inte hunnit läsa hela tråden. Jag tog tag i "pennan" när jag lästa att du Ada hade skrivit att Lagen är lika för alla. Jag ingick i ett nätverk av kvinnor under och efter domarna i den sk styckmordsrättegången. Om än det har gått en hel del år så tror jag att det är precis lika aktuellt. De uppgifter vi då fick gjorde att mina ögon aldrig mer kan bli blå och jag kan frankt stå upp och säga; Lagen ÄR INTE lika för alla.

Nu ska jag fortsätta läsa...