Termen har väl kommit till för att man skall katalogisera eller gruppera övergreppen?
Nån statistiker i Rättsbranschen eller SCB är väl antagligen arkitekt?
Min uppfattning är att våld här,nu och då är nånting som tillhör UNDERklassen.Den som tar till våld är/blir/känner sig i underläge.H*n kan inte lösa konflikten på nåt annat sätt.
Det är gravt ovärdigt och mycket förödande för självkänslan att inte kunna styra sina impulser och sitt agerande till nåt annat än våld.En stor del av alla fängelsekunder skulle säkert ange den första smockan och/eller den första supen på frågan varför det gick snett.
Om man med "våld" även avser psykisk terror och tystnad kommer saken i ett annat läge.
När jag ser din definition på våld, att det är den som befinner sig i underläge som tar till det, det är då jag ser ett skäl att faktiskt särskilja utövande av våld och våld. Betraktat ur vårt kulturella perspektiv så ger jag dig 100% rätt, men då lever vi i en kultur som ger barn och kvinnor juridiskt rätt att inte vara livegna, tillhöra någon överhet och att inte behöva utstå våld eller terror i någon form, och det här är trots allt de flesta som är uppväxta sedan många generationer i sverige fullt införstådda med.
För mig finns det en kulturell skillnad när det handlar om hedersrelaterad våldutövande, eftersom det är ett legitimt våld beroende på vilken form av glasögon man tar på sig. Det är inte bara legitimt, det är dessutom ett krav från omgivningen som styr våldsutövandet, släkten går samman och bildar karteller mot den våldsutsatta och manar till "lyd -eller bli bestraffad och skyll dig själv". Med våra ögon sett är våldsutövningen förkastlig, den uppmuntras inte, den har inget legitimt utrymme, varken officiellt eller inofficiellt, utan vi ser ner på individer som utövar våld på underställda, tillika kvinnor eller barn.
Jag tror att vi förringar och tar udden av det hedersrelaterade våldet, som står för helt andra saker än det våldet vi är vana vid. Jag tycker kanske inte om begreppet men det innebär inte heller att våldet i sig är hedervärt, utan det handlar om att det utlöses på grund av upprätthållande av heder för släkten, gruppen eller landsmännen, vilka det nu är som utför och utlöser den här sortens våld. Jag kan bara anta att allt man tror på verkligen innefattar att detta är ett "rättvist system som måste fungera". Jag tror inte att den som utför eller utlöser våld i en hederssituation gör det utifrån att man vill utöva barbariska lustar eller liknande utan hotet om lydnad och ändring av beteende måste helt enkelt vara det som är målet med utövandet av våldet, gentemot någon som inte har visat tillräcklig vördnad för det egna systemet, vilket det än månde vara.
En svensk kvinna, eller en kvinna som utsätts för våld i ett samhälle eller i en kultur som liknar våran, får omgivningens empati och sympati, får stöd och det hjälp som man behöver såväl av omgivningen som inför lagen. En kvinna som utsätts för hedersrelaterad våld saknar helt detta skyddsnät runtomkring sig och anses själv ha bidragit till situationen som innebär att någon är "tvungen" att utföra våldshandlingar mot henne och det är våldsutövaren som har sympatierna och "rätten" på sin sida.
Vi får inte förenkla den här vardagen för kvinnor som lever i dessa situationer genom att dra paralleller med det våldet vi känner till och kan appelera till här. Jag tror att vi för deras skull MÃ…STE fortsätta att se helheten i deras livsvillkor och fortsätta att dela upp våldet såhär. Jag kan för mitt liv inte tro att invandrarkvinnor skulle viga sina liv för att informera om de här livsödena om inte det hade varit en skillnad av vikt, de torde veta precis vad de lever i för paradigmatiskt perspektiv?