Allmänt > Fria diskussioner

Användbara retroprylar

<< < (5/7) > >>

kikarbara:

--- Citat från: engelsson skrivet mån 15 sep 2008 15:40:57 ---Detta var faktiskt oerhört intressant. Att läsa o känna igen sig. Att det var fler än jag som har detta tänkande om återanvändning... För det handlar ju inte bara om att gilla retroprylar för  att  de oftast är mer estetiskt tilltalande än nytillverkade saker. Utan det går djupare än så.. För min del är det nog en process som pågått hela livet..min mamma rotade gärna igenom skrotbodar redan på sjuttiotalet och jag har fortsatt som hon..

--- Slut citat ---

Engelsson min vän, låt mig genast sluta mina armar om dig, du talar som ljuv musik och jag förstår precis vad du menar!! Det vore som om jag skrivit det själv. Fast i mitt fall var det morfar förstås, min mamma har följt tiden långt bättre än jag själv...

änglautanskor:
Trevligt att känna igen sig själv om användbara retroprylar, jag känner en glädje samt trygghet i slitna använda föremål, jag finner en lycka att veta att en älskad skål eller en stol  används till vardagliga göremål idag ,precis som kanske den användes för hundra år sen.Speciellt om den användes i mina far eller morföräldrars tid i livet.

engelsson:
Haha Kikarbara kram tebax..men visst går detta med att gamla saker ska återanvändas lätt i arv..har en ny generation på tillväxt som jag intensivt påverkar att uppskatta gamla bra ting..  Kommer ni födda på sextiotalet ihåg de gamla soptipparna :)  När man fick följa med o slänga skräp o hittade en massa bra o ha grejer..

ada:
(soptippar får nån annan svara på)

Jag har absolut ingenting från mitt barndomshem och ingenting från mor och farföräldrar,
arv(egods)lös kan man kanske kalla det, så jag har alltid uppskattat gamla saker -och det räcker med 50-tal 60-tal för att få lite historiska andetag. Min familj började om från början i ett nytt land -66 och hade inget med sig. Så här står jag, rotlös, och försöker skaffa mej ett förflutet kan man säga :)

Jag avskydde de där billigaste-möblerna i hemmet som barn och hade önskat att man köpt lite begagnad kvalitet istället. Fast det var först när barnen avverkat ett par skrivbord i folie jag kommit att upptäcka möjligheten att köpa något gediget i trä -eller faner för all del. Mycket biligare än nytt. Och planen att byta ut allt vitt i hemmet till teak och annat mellanbrunt trä började ta form. Att slänga ut de billigaste plastbunkarna och använda margarethabunkar (både nyköp och loppisköp) istället osv.

Det var bättre (kvalitet) förr!

kikarbara:

--- Citat från: engelsson skrivet mån 15 sep 2008 20:55:28 ---Haha Kikarbara kram tebax..men visst går detta med att gamla saker ska återanvändas lätt i arv..har en ny generation på tillväxt som jag intensivt påverkar att uppskatta gamla bra ting..  Kommer ni födda på sextiotalet ihåg de gamla soptipparna :)  När man fick följa med o slänga skräp o hittade en massa bra o ha grejer..

--- Slut citat ---

Jag tror att chansen är fifty-fifty om det går i arv eller ej? Hittills har jag dock haft 100% utdelning på 80% av mina barn, den yngsta är för liten att säga något om ännu.
Barn nr 1; snart färdig skomakare av den gammaldagsa sorten. Köpte sin första femtiotalsbil som 14-åring, då hade han redan retromoped sedan tidigare. (yamahaa yankee tidig åttiotal) och tja, tror att hela han är retro, äger nog inte en enda nytillverkad pryl; fast han är förstås minimalist. Får han bara ha sin gitarr och tatueringsapparat med sig så är han hemma vart han än går...

Barn nr 2; är lite snobbigare än den första och inte fullt lika minimalistiskt utan det är lite mer trend över honom, kommer säkert att hamna på designspåret när det gäller retro; men det är rockabilly och brylcreme och vita herrlinnen från 50-talet som gäller, inkl en vintage petroffjacka förstås för hela slanten. En elektrisk ståbas från femtiotalet ligger högt på spanlistan just nu.

Barn nr 3; stjäl alla mina klänningar jag lyckas komma över som är retro nog. Och älskar att gå på loppisar, säger jag högt hemma att jag skall åka på en lopprunda, så inte tusan får jag åka själv. Sånt får jag smyga med, och hon är på riktigt min värsta konkurrent, i det avseendet. Hon är dessutom den av ungarna som charmar häcken av mig allt som oftast, just nu "äger" hon alla mina bildjournalen och tro inte att jag får tillbaka dem bara för att jag frågar...

Barn nr 3; ser upp till sina bröder. Letade gubbakeps länge och väl bara för att nr 2 hade en -tror jag- men han är en aspirant på god väg. Än så länge fiskar han mest efter 2:ans avlagda vad det än månde vara.

Såå... om ett par år häckar nog ungarna här och berättar om sin barndom och att de fick återanvändning, bra-att-ha-grejjer-, loppisturer, grus till frukost, etc med modersmjölken, ELLER så vänder de och envisas bara med ikea och nytt? Vi får väl se... Ena dagen är jag hur pinsam som helst, och andra dagen hur cool som helst, helst om jag har lyckats hitta något tillräckligt hett som ingen annan har....

Petroffjackor förrästen... sicket elände det är varje gång någon har försnillat sin jacka (stor stöldrisk med dessa kan jag säga att vi har erfarit) eller slitit ut den, för då är det mamma som får jaga en ny i passande storlek, och hur lätt är det idag??? Nytt fungerar inte förstås.

Så visst är det spännande att se hur femman artar sig på sikt...

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida