Allmänt > Fria diskussioner

Polishämtning?

<< < (4/6) > >>

kikarbara:
Jag har en 11-åring som var en katastrof i den skolan som han tidigare gick i, eller om det var "han" som var katastrofen, tåls iofs att diskutera. Jag hävdar att han fungerar som vilken unge som helst i en miljö där det finns sunda vuxna personer som kan bemöta även barn som vore de människor. Men i vilket fall som helst så blev han ett så "stort problem" att man tog beslut om att han inte fick gå kvar. Det blev resursskola för hans del i höstas och det är nog det bästa som har hänt någon gång. Liten grupp elever, stort antal kanonbra relationsorienterade vuxna personer, flexibelt målorienterad undervisning på hans villkor i en miljö där han klarar av att ta till sig kunskap utifrån sina förutsättningar på ett optimalt sätt.
Och vojne-vojen, ETT utbrott har han haft under hela förra terminen, inget den här terminen, han klarar det han skall och får massa extra bonuspoäng (som han kan byta till sig upplevelser med enligt ett utsatt system med anpassade aktiviteter, allt från extra musikundervisning till en tur till simhallen, motivationen är på topp att få till bonuspoäng!!). Det är redan så att man diskuterar återgång till vanlig skola, och det blir tyvärr en katastrof när det sker.... Då ger jag mig blanka fasen på att det blir ruta ett igen!

Ambitionen på resursskolan förefaller att vara att "återanpassa" elever som går att återanpassa, men det enda som har skett egentligen är ju att han har hamnat i en optimal miljö, när han får återgå så har vi samma problem igen, det ger jag mig tusan på!

Reseda:
Kikis, det du skriver får mig ännu starkare i min tro att jag har RÄTT. Det måste till lämplig personal till elever med "särskilda behov".

Större hänsyn måste tas till lärares lämplighet för vissa uppgifter. Lärare kan fungera utmärkt i klasser utan "behovsbarn".
Vissa lärare fungerar utmärkt med "behovsbarn".

När man jobbar på en skola ser man snart vilka lärare som inte fungerar ihop med sin klass. MEN...det går prestige i det hela och läraren ges alltid rätt. Jag har upplevt, att elever och deras föräldrar är totalt rättslösa. Problemet sägs alltid ligga hos barnet eller i familjesituationen.

Även jag har ett barn som inte stillatigande fann sig tillsammans med en humorbefriad lärare. Herregud vilken uppståndelse. Barnet ifråga är ett av fyra som utsatts för exakt samma hemförhållanden. De andra tre, har inte haft samma "oppositionslusta". Denna lust infann sig i en hel klass, som i flera år haft en härlig lärare. Den flyttades p g a platsbrist till annan skola. Där fick de ett par lärare som endast de tystaste och stillsammaste kom överens med.

Jag minns med fasa, då hela elevvårdsteamet uppenbarade sig utanför vår dörr, för att kolla var i hemmet bristerna låg. Gossen hade nämligen stängt av centralkontakten till alla symaskinerna under en textilslöjdslektion.
(Jag gapskrattade tillsammans med gossen, då han visade hur alla sett ut, då de förgäves försökte få maskinerna att sy.) Detta var ju förstås ett MYCKET störande tilltag.

Tänk om läraren hade skrattat med. Då skulle gossen direkt ha "fallit för henne", i stället för att trappa upp kriget.

Konstateras kan, att det gått bra för samtliga elever i denna fruktansvärda klass. Även för honom som "kikade under kjolen" på musikfröken, då hon satt i katedern och han tog upp ett papper från golvet. Då detta berättades på föräldramöte, som ett bevis på hur gravt störd den eleven var, suckade föräldrarna djupt.

kikarbara:
Jag tror inte att behovsbarn behöver andra sorters lärare än "vanliga" barn, speciellt inte med tanke på att väldigt många barn som till synes har socioemotionella problem lika gärna kan ha inlärningsproblematik och vice versa, och i vilket fall som helst finns det en uppsjö av "icke-identifierade problembarn" som bara väcker diffusa känslor hos dem som möter dem. Jag tror att lärare över lag behöver mer beteendevetenskap och intresse/förmåga till relationsbildning etc. Tyvärr finns det nog ett för stort antal lärare som blir lärare för att de vill lära ut enligt en given skolplan. Lärare som tänker utanför ramen finns det gott om, men de hålls kort, deras ideer och tankegångar brukar väl i allmänhet inte vara så uppskattade?

Jag tror inte att vissa barn behöver en identifieringsgruppering egentligen, jag tror att alla barn behöver bemötas utifrån sina förutsättningar och dessa ser självfallet olika ut.
ALLA barn är "behovsbarn" oavsett om de uppvisar en problematik eller ej. Skall jag gå till min son så är han inget problembarn om han får använda calculator vid matten och får forcera fram så fort han behöver för att inte bli uttråkad på lektionerna. I själva verket sitter han med kunskaper långt över jämnåriga i vissa ämnen, såväl funktionella som kunskapsbaserade. Han är en fena på att skapa med händerna, känna sig fram, göra nya saker, är kreativ, har lätt för att lära samt minnas, och är väldigt vetgirig. Men samtidigt så kräver han ett schysste bemötande annars låser han sig helt. Han har ofta en bättre analysförmåga än vad många vuxna har när det gäller bemötande han utsätts för och kan sätta ord på det. Men det är klart för jobbigt för en vuxen att behöva bemöta ett barn med den mänskliga respekt som vi själva kräver?

Skall jag gå riktigt långt så undrar jag om bokstavsdiagnoserna egentligen behöver finnas i en värld som inte är så rutig?

 

Reseda:
"Men det är klart för jobbigt för en vuxen att behöva bemöta ett barn med den mänskliga respekt som vi själva kräver?"

Där är en av de springande punkterna i, att vissa lärare överhuvudtaget inte skulle få vistas tillsammans med barn!

Reggis:
Läraryrket är ansträngande och jag har full förståelse för att fantasin tryter för en lärare då och då och att läraren går på tomgång (slentrian). Då är det svårt att entusiasmera och göra undervisningen intressant och stimulerande.

Det är delvis en resursfråga men även en organisationsfråga. Frågeställningen är: Hur rekryteras lämpliga personer till läraryrket? Hur ger man lärare möjlighet att ladda batterierna med jämna mellanrum? Hur får man in en variation i undervisningen, det vill säga inte samma röst, åsikter, ansikte varje gång.

Det är detta Furir Björklund borde fundera på och inte göra det så förbaskat lätt för sig och prata om kunskapsskola och tvång. Jag förstår att Björklunds reaktionära stenåldersuppfattning kan verka lockande på äldre generationer, man känner igen sig. Dagens samhälle ser inte ut som då. Därför krävs det andra lösningar.

Kritiskt tänkande, kreativitet i att söka kunskap, förmåga att dra slutsatser, källkritik och kommunikativ förmåga det är viktiga egenskaper. Att rabbla alla städer i Östergötland utantill, som ingår i Furir Björklunds prioriterade kunskaper är inte morgondagens kunskaper, inte ens dagens utan tillhör en svunnen tid. Furir Björklund har helt enkelt passerat bäst före datum och borde pensioneras eller genomgå en behandling för att bli modernare.

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida