Efterlyses: råd till rådvill moder

[convallaria]

Vad gör man med en snart tjugoårig son, som bor hemma och inte vill jobba och inte vill plugga?
Han ska betala en hyra på 1500:- i månaden inklusive allt. Han har inga pengar, så jag har sagt att han får jobba av dem: en timme om dagen. Här finns massor av göromål., men han har inte ens lyckats komma upp i en kvart om dagen de senaste veckorna.
Han vet att jag inte har råd att försörja honom, men det biter liksom inte. Några förslag? Polishämtning?

[Reggis]

Den sonen skulle jag vilja säga lider av en depression. Inte för att han inte vill arbeta utan på din beskrivning verkar han vara håglös och helt ointresserad av det mesta. Allt synes vara en tung börda att bära vilket tyder på detta. Han kanske inte ens är intresserad av det motsatta könet vilket i så fall är ytterligare indicier på att här föreligger ett depressivt tillstånd.

Vad du bör göra är att se till att den letargiska sonen kommer in på behandling för att ta reda på vad som ligger bakom. Din korta beskrivning är tyvärr inte tillräcklig för att avgöra den bakomliggande orsaken. Naturligtvis kan även en psykisk åkomma kombinerad med droger vara en orsak. Men ett besök hos en psykiatriker är att rekommendera för att utreda vad som ligger bakom detta letargiska tillstånd.

[Moses]

Jag är litegrann inne på samma linje som Reggis; tror du din son mår bra? rent mentalt?
Jag vet inte exakt hur ni har det ordnat i Sverige (eller där ni bor), men här har vi sk ungdomspolikliniker, där ungdomar (och deras anhöriga) kan få samtalshjäp, både av sakkunniga och i grupp tillsammans med andra ungdomar.
Oftast är det ju lättare att prata med utomstående, hur paradoxalt det än låter.

Du mår säkert inte bra av situationen, du heller. Av erfarenhet vet jag ju att man lätt pendlar mellan tjat. ilska och vädjanden. Framförallt stjäl situationen en massa energi. Jag tror att det inte bara är sonen som är uppgiven.

Det känns litet befängt att ventilera detta i ett öppet forum. Om du vill, kan du skicka mail till mig. Jag sitter inte inne med några lösningar, men har levt ett långt liv och har själv söner.

[ada]

Det är dumt att råda på något vis, för säg att det råd man tar till sej är "du måste vara hårdare" och "sparka ut ungjäveln" och det inte funkar på personen (framför allt gäller det att tänka på ungdomens integritet och att det inte är ett bihang till en själv utan en individ) Denne kan ju gå och hänga sig i värsta fall om man resonerar fel.

Omtanke om att någon behöver den här tiden att samla sig och veta vad denne vill göra av sitt liv vet man ju inte heller om det är rätt, om det är en spark i baken som behövs?

Insikt om hur den gemensamma ekonomin ser ut borde kunna fungera, resonera med "vi" istället för "jag" (nu när vi betalar det här lånet har vi si och så mycket till uppehället för den närmaste tiden till exempel)  Generellt är det bättre om problemen är våra och inte mina.

Insikt om att om ingen handlar så blir det ingen mat, om ingen diskar finns inga tallrikar att äta på, man får inte ta på sej själv sånt nån annan låtit bli att göra. Jag överraskade en sambo en gång med att jag ställde maten på bordet, glatt dök hela famlijen upp för att hugga in, men han upptäckte snopet att det inte fanns glas, tallrikar och bestick och fick snabbdiska upp det till hela familjen så vi kunde äta, det fungera på söner också kan jag lova.
Det kunde vara kläder som inte blir tvättade om vederbörande inte gör det själv osv. Framförallt ska kläder som inte hamnat i tvättkorgen inte tvättas. (Kalsonger har inte lämnats på golv här någonsin, för flera år sen tittade jag förundrat hur en särbo lämnade spår efter sig på mitt golv, "Hur tänker han?" tänkte jag Det slutade med att både det ena och det andra for i sopnedkastet, inklusive tandborste, rakhyvlar och väckarklocka. -Nu talar vi om när jag va yngre och hetsigare

Jag tar på mej mycket då jag jobbar på obestämda tider mycket, men det brukar reglera sig själv med att jag tappar lusten att handla, laga mat osv, när ingen annan gör nåt, så då blir det aktivitet förr eller senare.

Fast främst skulle jag vilja sätta mej och fråga mitt barn, vad tänker du, vad vill du göra med ditt liv, hur skulle du önska att livet var? Vad ska du göra för  att nå dit?

Ungdomar under 20 som inte studerar har ju föräldrarnas försörjningsplikt upphört för, och de har rätt till stöd från socialen, varav en summa ska gå till "hyran". Om ungdomen inte vill ha med socialen att göra kunde det vara en spark i baken. Eget boende är det väldigt svårt att få till om man inte är över 21, utan särskilda (styrkta) skäl, ibland kan det finnas möjligheter till särskilt stöd för vissa ungdomar à la "fixa första jobbet och egna bostaden"

Haha, jag trodde inte jag ville råda, känner man inte inblandade personer väl kan man landa väldigt fel, och jag gillar inte att prata om vuxna barn (särskilt mina egna*) över deras huvud, så det förvånar mej att jag fick ur mej ovannämnda ändå

*har man fostrat sina barn till stark integritet, får man äta upp varje övertramp man själv gör, det har jag fått erfara

[kikarbara]

Vad gör man med en snart tjugoårig son, som bor hemma och inte vill jobba och inte vill plugga?
Han ska betala en hyra på 1500:- i månaden inklusive allt. Han har inga pengar, så jag har sagt att han får jobba av dem: en timme om dagen. Här finns massor av göromål., men han har inte ens lyckats komma upp i en kvart om dagen de senaste veckorna.
Han vet att jag inte har råd att försörja honom, men det biter liksom inte. Några förslag? Polishämtning?

Hm jag kan inte ge råd ang hur du skall göra, men jag kan försöka sätta mig in i hur jag hade gjort eller i varje fall haft ambitionen till att göra.

Med all respekt för att han kan ha en depression; om det är så att han knappt ids upp ur sängen, inte umgås med vänner eller sitter uppe länge på kvällar och nätter, ägnar sig åt andra tonårsfasoner eller har intressen osv, så hade jag nog varit väldigt bekymrad och tagit upp det här med ett besök på vpm eller dyligt.

Om det är ren "lathet" -förstå mig rätt, jag har världens lataste barn, de brås på sin mor- och de hade brutit vår överenskommelse om att städa eller göra nytta en timma om dagen vad det nu innebär, så hade jag sagt att "jaha, vad synd att du bröt, jag vill ha pengar det och det datumet för mat och uppehälle".
Ett hemmaboende överårigt barn som pluggar skulle jag dock inte ta betalt utav, men den som inget vill eller jobbar får nog så snällt pynta lite betalmedel hemma om min försörjningsplikt inte är aktuell. Så länge de går i skolan eller har studiemedel/underhåll så är det en annan sak dock, tills de fyller 21 dock.

Men som sagt, jag hade inte lagt två strån i kors om vår överenskommelse inte hålls, då är det pengar eller packa! Sorry.
Men visst hade de kunnat jobba ikapp enligt en uppgörelse.

Fast jag skall nog tillägga att disk och plock och matlagning tillhör det vardagliga här och det belönas man inte för, men stallgöra, extrainsatt storstädning, sortering som inte är egna prylar, ved-jobb och annat kan man deala med.

[kikarbara]

Jag måste nog tillägga att jag är lite tuff mellan varven. Om en överenskommmelse inte upprätthålls så faller den. Och den får man göra avbön och arbeta ikapp för att det ens skall bli tal om att göra en ny ök. Som måste hållas. Basta och punkt, (det var det här med uppställning på gården 06,00 igen).

Ibland verkar bästa sättet att en ök verkligen håller; att faktiskt låta den falla ett tag ganska hårt, sen flyter det på och de blir så medgörliga de små liven igen...

[ada]

Kollade upp underhållsplikten i Föräldrabalken

http://www.notisum.se/rnp/SLS/lag/19490381.htm

7 kap. Om underhållsskyldighet
 
 1 § Föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner under beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa.
   Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går barnet i skolan efter denna tidpunkt, är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår, dock längst intill dess barnet fyller tjugoett år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning.
   I kostnaderna för barnets underhåll skall föräldrarna sinsemellan ta del var och en efter sin förmåga. Lag (2001:1136).

Försörjningsplikten upphör alltså vid 18 eller tills man gått ut gymnasiet eller jämbördig utbilning t ex folkhögskola ...eller om man fyller 21 innan man gått ut gymnasieutbildningen

Någonstans har jag fått 20 ifrån men det var tydligen fel, ser eftrt en snabb koll ut som det är bostadsbidrag berättigat av att man ännu har barn med studiehjälp som upphör vid 20

[convallaria]

Jättestort tack för era råd: ger mig mycket att tänka på. Kan han alltså teoretiskt gå till socialen fast han bor hemma?

[Reggis]

Ja det tycker jag att du skall kräva. Be honom att gå till socialen. Dom kommer att kräva att han anmäler sig till Arbetsförmedlingen. Är det bara lättja så kan det hjälpa. Men jag är rädd för att han lider av en depression, inte ovanligt i den åldern. Just det ansvar han fått att reda sig själv kan ha utlöst den. Jag tror därför att det kan vara lämpligt att skicka honom till en psykiatriker för att se om så är fallet.